AFGHANISTANInformation sammanställd av Svenska Afghanistankommittén

Text: Börje Almqvist och Anders Fänge

www.sak.se

AFGHANISTAN

HelmandNimroz

I R

A N

Badakshan

Nuristan

Nangarhar

KhostPaktia

Paktika

Ghazni

Jowzjan

Sar-e-Pul

Samangan

Bamiyan

Wardak Kabul

Logar

Kabul

Faizabad

Parwan

Panjshir

Kapisa

Baghlan

Kunduz

Takhar

Mazar-e-SharifBalkh

Kunar

Taloqan

Jalalabad

TADJIKISTAN

KINA

P A K I S T A N

Laghman

Kunduz

UZBEKISTAN

Badghis

Faryab

Sheberghan

MaymanaTURKMENISTAN

Ghor

Farah

Zabul

Kandahar

Uruzgan

Dai Kundi

Kandahar

Herat

Herat

Statsskick | RepublikPresident | Ashraf GhaniYta | 652 000 km2

Huvudstad | Kabul ca 4 miljonerHögsta berg | Nowshak 7 485 mLängsta flod | Helmand (1 200 km; en mindre del rinner genom Iran)Största sjö | Hamun-i-Saberi (eller Hamun-i-Helmand, ligger delvis i Iran)Invånarantal | Ca 30 miljonerInvånare/km2 | Ca 45Folkgrupper | Pashtuner, tadzjiker, uzbeker, hazarer, turkmener och aimaker m fl.Språk | Pashto och dari är officiella språk; dessutom talas turkiska språk som turkmenska, uzbekiska och kirgiziskaReligion | Islam (15-20 % shia, resten sunni)Naturtillgångar | Naturgas, kol, järn, koppar, lapis, lazuliViktigaste exportvaror | Frukt och nötter, mattor, ull och hudar, bomull (inofficiellt opium och heroin)Valuta | AfghaniMedlemskap i internationella och regionala organisationer | FN med de flesta underorgan, ECO (ekonomisk samarbetsorganisationför muslimska stater i Väst- och Centralasien), Islamiska konferensenIslamiska utvecklingsbanken

Afghanistan, officiellt Islamiska republiken Afghanistan är en stat i södra Asien. Afghanistan räknas till Centrala-sien. Landet är bergigt och saknar kust. Det gränsar till Pakistan i söder och öster. Iran i väst, Turkmenistan, Uzbe-kistan och Tadzjikistan i norr, och Kina allra längst i öster. Namnet Afghanistan betyder ”afghanernas land”. Under antiken kallades landet Ariana eller Baktrien. Under medeltiden användes namnet Khorasan.

Foton | Christoffer Hjalmarsson, Malin Hoelstad, Kajsa Johansson, Ragnar Lindström

AFGHANISTAN | 02

KINA

Afghanistan har mellan 26 och 33 miljoner invånare, beroende på källa. Alla uppgifter om både den totala folkmängden och storleken på de olika etniska grupperna är uppskattningar. Oav-sätt uppskattning av de etniska gruppernas storlek är uppgifter-na ofta ifrågasatta.

SAMHÄLLE

Ett försök till folkräkning 1979 kunde inte slutföras på grund av att kriget brutit ut. De officiella uppgifterna från Statistiska centralbyrån i Kabul (27 miljoner människor) bygger på en uppskattad befolkningsökning på 2,6 pro-

cent med utgångspunkt från de uppgifter den dåvarande staten hävdade att den fått fram 1979. De officiella befolkningsuppgifterna tar inte hänsyn till den stora landsflykten och internflykten på 1980-90-talen (omkring halva be-folkningen), eller återflytten av 5,5 miljoner människor från granlän-derna och den dramatiska urbaniseringstakten på 2000-talet. Det förekommer en stor säsongsmässig arbetskraftsmigration av män till städerna under sommarhalvåret, liksom tillfällig arbets-kraftsmigration till framförallt Iran och den arabiska halvön samt i viss mån till Pakistan, vilket ytterligare försvårar att beräkna den totala befolkningen, liksom i folkmängden i olika delar av landet. Uppskattningsvis har omkring 70 procent av befolkningen sin hemort på landsbygden. Större städer är huvudstaden Kabul, Ma-zar-e Sharif och Kunduz i norr, Herat, i väster, Kandahar, i söder, och Jalalabad i öster. Landet är tätast befolkat i provinserna kring huvudstaden Ka-bul. Andra tätbefolkade områden finns främst i Heratområdet, i väst, slätterna runt Kunduz, i norr, och Nangaharprovinsen i öster och längs floderna i provinserna Kandahar och Helmand i söder.

Den bofasta landsbygdsbefolkningen lever oftast i mindre byar i anslutning till floder och konstbevattnade områden. Det finns ett 10-tal större och mer än 30 mindre etniska folkgrupper. Den största etniska gruppen är pashtunerna. De flesta pashtu-ner bor i de södra och östra delarna av landet. Det finns också stora grupper pashtuner i norra och västra Afghanistan. Antalet pashtu-ner uppskattas till 45 procent av befolkningen. De flesta pashtuner talar pashtu, som är ett östiranskt språk. Den näst största etniska gruppen är tadzjikerna som utgör cirka 25 procent av befolkningen. De bor framförallt i norr och nordöst och i städer. I väster, i Heratprovinsen, finns en stor tadzjikisk befolk-ning, ofta som kallas Farsiwan. De flesta tadzjiker talar dari (afghansk persiska), förutom i väster där de talar farsi (iransk persiska). I norra Afghanistan bor flera turkiska folk så som uzbeker och turkmener. Uzbekerna, som utgör cirka 15 procent av befolkning-en, talar antingen dari eller uzbekiska, som är ett turkiskt språk. Turkmenerna talar det turkiska språket turkmenska och/eller dari. Det bor uppskattningsvis 500 000 turkmener i Afghanistan. Det finns även dari talande araber i norra Afghanistan. Små grupper araber bor också i östra Afghanistan. Hazarer bor till stor del i Hazarajat i de centrala högländerna, liksom i städer som Kabul, Mazar-e Sharif (i norra Afghanistan) och i Herat där det finns betydande inflyttad hazarisk befolkning.

AFGHANISTAN | 04

Mindre grupper med hazarer bor också i andra delar av landet. Hazarer är av mongolisk härkomst. I motsats till de flesta an-dra grupper är de flesta hazarer shiamuslimer. Uppskattningsvis 15 procent av befolkningen är hazarer. Hazarernas språk är hazaragi, en persisk dialekt, men de flesta talar även dari. Längst i nordost, i Wakhankorridoren, bor en liten grupp kirgi-ser (ett turkiskt folk) och pamirer (ett dardiskt folk). Längst i söder och i väster bor balucher och en del brahuier. Balucherna talar baluchiska (ett iranskt språk) och brahuierna talar brahui (ett dravidiskt språk) I västra Afghanistan bor de fyra Chahar Aimak folken Kala Nao Hazarer, Firozkohier, Jamshedier och Taimanier. Antalet Aimaker uppskattas till allt från 250 000 till 2 miljoner människor. De är far-sitalande. I bergstrakterna i öster, i huvudsak i Nuristanprovinsen, bor nuristanier. Nuristanier talar fyra indoiranska språk. Nuristanier-na är det sista folk som islamiserades i Afghanistan. Fram till 1895 då området erövrades av den afghanska emiren Abdur Rahmans kallades de för kafirer (otrogna), men blev i och med erövringen tvångsislamiserade. En liten grupp kafirer, som flydde till dåvaran-de brittiska Indien, praktiserar fortfarande den gamla religionen i Kalash i norra Pakistan. I utkanterna av Nuristan bor pashaier, som talar pashai som är ett dardiskt språk. Folkökningen är snabb, 2,6 % per år, och 45 % av befolkningen beräknas vara under 15 år. Många av de folkgrupper som bor i Afghanistan finns också i granländerna Iran, Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Tad-zjikistan. I många fall bor det fler av dessa grupper i grannländerna än i Afghanistan.

Språk Det talas över 30 språk i Afghanistan. De största språken är dari (af-ghansk persiska) och pashtu (ett östiranskt språk). Dari och pashtu är indoeuropeiska språk och därmed besläktade med de flesta språk som talas i Europa, däribland svenska. Dari och pashtu, som skrivs med arabiska bokstäver, är Afgha-nistans officiella språk. Dessutom finns det ett antal språk som är nationella. I områden där en majoritet av befolkningen talar ett tredje nationellt språk vid sidan om de två officiella, så som de turkiska språken uzbekiska och turkmenska och språken balochiska, pashai, nuristanska språk och pamiriska så är dessa lokalt också officiella språk. I sådana områden har barn som har dessa språk som mo-dersmål rätt till skolundervisning på sitt hemspråk. Laglig rätt och praktisk möjlighet är däremot inte alltid samma sak. Det finns även större dialekter så som hazaragi, som är en per-sisk dialekt närbesläktad med dari.

ReligionEnligt den afghanska konstitutionen är Afghanistan en islamsk re-publik där ”inga lagar får strida mot den heliga religionen Islam”, samtidigt som staten enligt konstitutionen också är skyldig att för-svara mänskliga rättigheter och garantera folkets grundläggande fri och rättigheter. Enligt konstitutionen har bekännare av andra religi-oner än islam rätt att fritt praktisera sin tro och utföra sina religiösa riter inom lagens ramar.

Cirka 99 procent av befolkningen är muslimer. Majoriteten är sunni muslimer av hanafiskolan (uppskattningsvis cirka 80 procent). Under de senaste 30 åren har även deobandirörelsen och så kallade salafister (wahhabier) fått inflytande bland sunnimuslimerna. Omkring 15 procent av befolkningen uppskattas vara shiamus-limer (jafaritiska lagskolan) och några procent är ismailiter (en gren som uppstod på 700-talet). De flesta shiamuslimer bor i de centrala delarna av landet, liksom i väster och i städer som Kabul, Mazar-e Sharif, Herat och Ghazni. Den största gruppen shiamuslimer är hazarer, men det finns även sunni muslimska hazarer. Det finns också shiamuslimer bland flera andra folkgrupper. Bland annat tadjiker och pashtuner. Den största gruppen är shiamuslimska farsiwan i Heratprovinsen. Majoriteten av ismailiterna är hazarer. De flesta bor i de nordös-tra delarna av landet. Den största gruppen finns i Baghlanprovin-sen. Det finns mindre grupper ismailiter bland tadjiker i Badaks-hanprovinsen och wakhier i Wakhankorridoren i samma provins. Ismailiternas högsta andliga ledare är Agha Khan. Bland sunnimuslimerna finns det även sufier. De flesta sufier är med i de två sufiordnarna Naqshbandi och Qadiri. Deras religiösa ledare i Afghanistan kallas pirer. Det finns även en liten minoritet sikher och hinduer, liksom ett fåtal kristna i landet. Det lokala religiösa ledarskapet är mullorna, som leder bönen i de lokala moskéerna, undervisar barnen i islam och fördelar allmo-sorna till de fattiga. Religionens ställning är mycket stark i Afghanistan, men tolk-ningarna kan variera mellan olika landsändar och mellan folkgrup-per, familjer och individer. Inte bara mellan de olika trosinriktning-arna.

Klimat Afghanistan har fyra årstider; vår, sommar, höst och vinter. Den största delen av landet har ett torrt kontinentalt inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. I delar av lågländerna, framför allt i södra och östra Afghanis-tan, kan sommartemperaturen bli upp till 50 grader, men stannar på omkring 20 grader på vintern. I bergsområdena kan vintertemperaturen gå ned till minus 25 grader. I de högre bergsområdena kan vintertemperaturen bli be-tydligt lägre än så. Delar av bergstrakterna får djup snö på vintern och många samhällen är isolerade från omvärlden i upptill 4 månader. Det bevattnade jordbruket är till stor del beroende av att det kommer tillräckligt med snö i bergen som smälter på våren. På många håll är det bevattnade jordbruket helt beroende av att det kommer till-räckligt med snö i bergen. Snö säsongen är mellan oktober och april, men varierar bero-ende på höjden över havet. I lågländerna faller regn framför allt på hösten och i början av året. Vårregnen är av stor betydelse för jordbruket. Tillräckligt med regn vid rätt tid på året är en förutsättning för det regnbe-vattnade jordbruket (kallas Lalmi) som är dominerande i norra Afghanistan. Sedan 1990-talet har Afghanistan drabbats av återkommande torka i antingen hela eller delar av landet. På senare år har framför allt norra Afghanistan och områden i den västra delen av de centra-la högländerna ofta hemsökts av torka. n

AFGHANISTAN | 05

SOCIALA FÖRHÅLLANDENDen sociala och ekonomiska utvecklingen i Afghanistan går långsamt framåt. Utvecklingen har hämmats kraftigt av de senaste 36 årens krig, konflikter, invasioner och ockupation. Trots det har det sedan 2002 gjorts stora sociala framsteg framför allt inom utbildning, hälsovård och kommunikationer. Afghanistan håller på att utvecklas mot ett modernare samhälle, men utveck-lingstakten skiljer sig mellan olika delar av landet. Framför allt mellan stad och landsbygd. Allt fler människor får tillgång till social service och kvinnor och flickor har i allt större utsträckning blivit en del av det offentliga livet även om det går långsamt och det är lång väg kvar till ett jäm-ställt deltagande i livet utanför hemmet. Det finns många orosmoln inför framtiden. Hur mycket av de framsteg som gjorts inom olika sektorer kan bibehållas framöver när det utländska stödet minskar? Enligt Världsbanken kom 96 procent av de offentliga utgifterna i Afghanistan 2013 från utländska givare. I januari 2014 beslutade den amerikanska kongressen att halvera det amerikanska biståndet, som står för en stor del av biståndet i Afghanistan.

All statistik från Afghanistan är i bästa fall ungefärlig, vilket beror främst på två saker. Ett, att man inte vet hur många innevånare landet har. Differensen ligger på 7-8 miljoner människor beroende på källa, vil-

ket betyder att all statistik, där den ena variabeln är folkmängd, har en automatisk felprocent på 20 till 25 procent. Och två, att metoderna för insamling av statistik är mycket bristfälliga – ofta undersökningar i 8-10 distrikt (av 360) som sedan används till att gälla hela landet. Majoriteten (cirka 70 procent) av befolkningen lever på lands-bygden utanför städerna och semiurbana centra. Enligt en statlig undersökning på mitten av 2000-talet har cirka en tredjedel av befolkningen jordbruk som sin huvudsakliga inkomstkälla (cirka hälften av de som bor på landsbygden). Omkring hälften av jord-brukarna bedriver jordbruk enbart för självhushåll. Många livnär sig vid sidan om jordbruket även på boskapsskötsel. Det finns också cirka 2,5 miljoner nomader, varav en del har blivit bofasta. Afghanistan är världens 169:e fattigaste land av 187 i FNs ut-vecklingsprograms (UNDP) Human Development Index och ran-kas som Asiens fattigaste land. Enligt Världsbanken lever en tredjedel av befolkningen på en inkomst under 100 dollar i månaden och medelinkomsten var 2014 670 dollar och Afghanistan låg på 171:e plats av 191 länder i värl-

den. I Sverige var medelinkomsten 2014 61 600 dollar och i grann-landet Pakistan 1 410 dollar. Nationellt har den svåra fattigdomen minskat marginellt de se-naste åren, men i nordöstra Afghanistan så har den ökat dramatiskt i nordost (från cirka en tredjedel till halva befolkningen) samtidigt som fattigdomen minskat i norr och i väster. Vid jämförande studier av de sociala förhållandena 2008 och 2012 har många både fattiga och icke fattiga familjer fått förbättrade levnadsförhållanden i form av tillgång till rent vatten och sanitet, elektricitet, fler familjeöverhuvuden kan läsa och skriva och att alla mindre barn går i skolan. Samtidigt har gapet mellan antalet som fått tillgång till social service bland fattiga och bättre ställda familjer ökat. Detta samtidigt som fler fick tillgång till det i bägge grupper. Det vidgade gapet är mycket tydligt i tillgången till utbildning mel-lan fattiga och bättre ställda i samhället. Enligt Världsbanken har inkomstklyftorna ökat. De fattigaste 20 procenten av befolkningen fick mellan 2008 och 2012 det sämre, med-an de mest välbärgade 20 procenten fick det bättre. Antalet fattiga i städerna har ökat, även om gapet mellan stad och landsbygd i stort förblivit konstant. En orsak är att många fattiga flyttat till städerna. 4 av 5 fattiga bor på landsbygden. De fattigaste områdena finns i de bergiga i nordöstra, östra och västcentrala regionerna, där hälf-ten av landets fattiga bor.

AFGHANISTAN | 07

Det finns ingen fattigdomsgräns mellan regionerna och väldigt många fattiga bor i rika regioner. I absoluta tal finns det lika många mycket fattiga i den central regionen som det finns fattiga i hela den nordostliga regionen. En-bart i Kabulprovinsen bor det en miljon mycket fattiga människor. Utvecklingen sedan 2001 har visat att den positiva ekonomiska utvecklingen i sig själv inte räcker för att minska fattigdomen i lan-det. För att klara det måste utvecklingen bli mer inkluderande än idag, slår Världsbanken fast i en rapport hösten 2015. Omkring en tredjedel av befolkningen lever i så svår fattigdom att de inte klarar av att skaffa sig det nödvändigaste för livets nöd-torft så som tillräckligt med mat. Ytterligare miljontals människor lever så nära fattigdomsgränsen att de riskerar att också hamna i svår fattigdom.

Jordbruket dominerar2012 arbetade cirka 40 procent av arbetskraften inom jordbruket, cirka 30 procent inom service sektorn och 10 procent inom bygg-nadsindustrin. Över 40 procent av arbetskraften beräknas anting-en vara arbetslös eller undersysselsatt. Varje år kommer det ut om-kring 400 000 nya ut på arbetsmarknaden. Det har skapats många nya arbetstillfällen sedan 2001, men de nya arbetena har varit ojämnt geografiskt fördelade och 80 procent har varit daglönearbeten. Det kvinnliga deltagandet på arbetsmarknaden är extremt låg, speciellt i städerna och ungdomsarbetslösheten är hög. Befolkningsökningen har varit kraftig och den stora återflyt-ten av flyktingar efter talibanregimens fall 2001 (drygt 5,5 miljoner människor från i huvudsak Pakistan och Iran) har gjort det svårt för många att försörja sig eftersom den odlingsbara jorden (cirka 12 procent av landet) inte har ökat. Miljontals återvändare och andra familjer med försörjningsproblem på landsbygden har flyttat in till städerna. Huvudstaden Kabul ökade från cirka 1 miljon människor 2001 till uppskattningsvis 5,5 miljoner 2008. Osäkerhet och krigshandlingar i olika delar av landet och na-turkatastrofer av olika slag har lett till att det finns cirka 1 miljon internflyktingar. Det finns fortfarande kvar cirka 2,5 miljoner afghanska flyk-tingar i Pakistan (varav cirka 1 miljon är ícke-registrerade flyktingar och illegala invandrare) och cirka 2 miljoner i Iran (varav minst 1 miljon är ícke-registrerade flyktingar och illegala invandrare). Redan före kriget fanns det uppemot en halv miljon afghaner som arbetade legalt och illegalt i Iran. För att försörja sina familjer måste många män och pojkar på landsbygden säsongsarbeta i städerna under sommarhalvåret. An-dra är gästarbetare i framför allt Iran och i länderna vid Persiska viken.

UtbildningAfghanistan har en mycket ung befolkning. Cirka 70 procent är un-der 25 år. Trots utbredd fattigdom, brist på utbildade människor och bristande statliga resurser har utvecklingen inom utbildnings-sektorn varit explosionsartad. Troligtvis oöverträffad i världen. Antalet barn i skolan har ökat från omkring 1 miljon 2001 (varav uppemot 100 000 flickor) till omkring 7-8 miljoner idag, varav om-kring 35 procent är flickor. Enligt utbildningsministeriet fanns det i början av 2015 cirka 11,5

miljoner elever (varav 4,5 miljoner flickor) i skolan. I dom siffrorna finns det fortfarande med elever som varit frånvarande i upp till 3 år. När kriget började (1979) gick mycket få flickor i skolan utanför städerna. I många provinser gick bara 1 till 3 procent av flickorna i skolan. På landsbygden hade 1979 under 1 procent av kvinnorna över 25 år gått i skolan. Ingen av dessa hade då avslutat grundsko-lan. I städerna hade knappt 12 procent av kvinnorna gått i skolan. Antalet universitet har ökat från cirka ett dussin 2001 till 124 idag, varav 34 är statliga, av varierande kvalitet. Idag finns över 120 000 universitetsstuderande mot cirka 8 000 år 2001. Den kraftiga expansionen har inneburit att kvalitén inte har hängt med och är låg både på skolor och på universitet. Det är stor brist på kompetenta lärare, framför allt kvinnliga. Det görs sats-ningar på att utbilda lärare och höja kompetensen på de som redan finns, men det kommer att dröja många år innan undervisningen håller en acceptabel standard på alla landets skolor. Det finns uppskattningsvis lite över 14 000 grundskolor i lan-det, men strider, hot och bristande säkerhet har lett till att många skolor har stängts. I januari 2014 uppgavs 550 skolor vara stängda i olika delar av landet. Antalet varierar hela tiden beroende på situa-tionen lokalt i olika områden. Läskunnigheten bland vuxna (över 15 år) beräknas ha ökat från 23,5 procent (kvinnor 12 procent och män 32,4 procent) 2007 till 34 procent (kvinnor 18 procent och män 50 procent) 2013. På, landsbygden beräknas 10 procent av kvinnorna och 37 procent av männen vara läskunniga.

SjukvårdSjukvården har expanderat kraftigt sedan 2002 genom BPHS (Basic Packages of Health Services), som är en sorts afghanska sjukvårds-landsting som skall tillhandahålla en enhetlig hälsovårdsstandard i provinserna. Biståndsorganisationer lägger anbud på tvåårskon-trakt för att få bedriva sjukvård inom BPHS. Antingen för hela pro-vinser eller kluster av distrikt. Från att cirka 10 procent av befolk-ningen hade tillgång till sjukvård 2001 uppskattas idag att drygt 60 procent av befolkningen har tillgång till sjukvård på cirka 1 timmes avstånd från hemmet. Antalet sjukvårdscentraler har ökat från 496 stycken 2003 till över 22 000 idag. Ett okänt antal kliniker fungerar mycket bristfälligt (bland annat brist på kvinnlig personal) eller har tvingats stänga på grund av strider. Antalet barnmorskor har ökat från 467 år 2002 till cirka 3 000 idag. 300 av barnmorskorna har utbildats av Svenska Afghanistan-kommittén. Behovet beräknas till cirka 8 000 barnmorskor. Enligt den officiella statistiken har barnadödligheten sedan 2001 sjunkit från att vart fjärde barn dog före fem års ålder till 16 procent och spädbarnsdödligheten (barn under 1 år) från 165 per 1 000 födda till 77 per 1 000. Antalet kvinnor som dör i barnsängs-relaterade sjukdomar sägs också ha sjunkit kraftigt. Från 1 600 döda per 100 000 födslar 2002 till 327 döda per 100 000 födslar idag. Uppgifterna bör behandlas med försiktighet med tanke på felmar-ginalerna och metoderna för insamling av statistik. Den utbredda fattigdomen har lett till att cirka 40 procent av barnen under fem år är kroniskt undernärda (hälften är svårt un-dernärda) och över en tredjedel är underviktiga. Omkring tre fjär-dedelar lider av olika typer av mineralbrist. Från 2002 har vägnätet reparerats och byggts ut kraftigt, vilket förbättrat tillgängligheten till sjukvård och marknader för bönder-nas produkter. n

AFGHANISTAN | 08

HISTORIAAfghanistans historia präglas av landets geografiska läge – det har blivit genomgångsland för inkräktande arméer och ofta klämts mellan mäktiga grannar. Dock har den oländiga terrängen bidragit till de afghanska stammarnas förmåga att hålla stånd mot invasionsvå-gor, liksom mot olika härskares försök att från huvud-staden Kabul utsträcka centralmakten till landsbygdens självständiga klansamhälle.

Alexander den store inlemmade på 300-talet f.Kr. Afgha-nistan i sitt persiska välde. Ett ökat arabiskt inflytande ledde till Afghanistans islamisering på 600-talet e.Kr. Under 1200- och 1300-talen drabbades landet av mon-

goliska invasionsvågor, först under Djingis khans och sedan under Timur Lenks ledning. Med Kabul som utgångspunkt utsträckte deras efterföljare Babur under 1500-talet det mäktiga Mogulriket ned till den indiska subkontinenten. Den persiske härskaren Nader drev dock bort mongolerna från Afghanistan 1739. Befälhavaren för Naders afghanska livvakt, Ahmad Shah, grundade 1747 Afgha-nistans kungliga Durrani-dynasti, som satt vid makten ända fram till 1978. Det nybildade riket sönderföll snabbt, men Ahmad Shah räknas som den afghanska nationens grundare.

Mellan Ryssland & StorbritannienUnder 1800-talet kom Afghanistan att klämmas mellan sina två mäk-tiga grannar – det expanderande Ryssland i norr och Brittiska Indien i sydöst. Kampen mellan dessa båda stormakter om det avgörande inflytandet över landet kallas, med en term lånad från Kipling, ”The Great Game”. Tre gånger – 1838, 1878 och 1919 – försökte Storbritan-nien uppnå dominans över Afghanistan. De brittiska styrkorna slogs i samtliga fall tillbaka av de afghanska klankrigarna. Mellan det första och det andra anglo-afghanska kriget lyck-ades kung Dost Mohammad i stor utsträckning ena landet. Hans verk fortsattes av Abdor Rahman Khan, ”den starke emiren”, under 1800-talets två sista decennier. Abdor Rahman hade under en peri-od av sitt liv levt i Turkmenistan och sett de muslimska folken duka under för det expanderande Ryssland. De iakttagelser han därvid gjorde låg till grund för en skicklig utrikespolitik, som byggde på en balans mellan brittiska och ryska intressen i Afghanistan Under denna tid fastställdes landets gränser mot det ryska och det brittiska imperiet, bl.a. den s.k. Durandlinjen mellan Afghanistan och Brit-tiska Indien. Under 1920-talet bedrev kung Amanollah Khan en reformpo-litik som avsåg att införa västerländska moderniteter i Afghanistan. Bl.a. påbjöds västerländsk klädsel i Kabul, och nya skatter ålades bönderna i syfte att finansiera moderniseringspolitiken. Missnöjet med denna ledde dock till att kungen störtades 1929, varefter en tid av oreda och inre motsättningar följde.

Balansgången mellan mäktiga grannar, och problemen i sam-band med moderniseringen av det afghanska klansamhället, har präglat Afghanistans moderna historia. När Pakistan blev självständigt 1947 gjorde Afghanistan an-språk på de pakistanska områden där den pashtunska befolkningen bor. Durandlinjen hade kluvit det etniskt homogena område som befolkas av pashtunerna i en afghansk och en brittisk del. De af-ghanska kraven ledde till ett spänt förhållande mellan de båda län-derna. Pakistan stängde sin gräns mot Afghanistan, vilket ledde till Afghanistans närmast totala isolering under flera år.

Under sovjetiskt inflytandeKungen, Zahir Shah, hade kommit till makten 1933. År 1953 gjorde han sin kusin Daud till premiärminister. Daud vände sig i mitten av 1950-talet till USA med en bön om utvecklingshjälp. USA ställ-de sig kallsinnigt, och det blev i stället Sovjetunionen som tillmö-tesgick de afghanska bönerna om civil och militär hjälp. Därmed hade en viktig princip i den afghanska utrikespolitiken – neutra-litet och balans mellan stormakterna – rubbats och grunden lagts till ett växande sovjetiskt inflytande. Tusentals unga officerare ut-bildades i Sovjetunionen; många av dem kom senare att spela en ödesdiger roll i de många kuppförsöken. År 1963 tvingade kungen den auktoritäre Daud att avgå, och en liberal författning antogs året därpå. Politiska grupperingar började växa fram, bland dem kom-munistpartiet PDPA. De demokratiska reformerna stannade dock i stor utsträckning på papperet, beroende på kungens motstånd, och följden blev en tilltagande social oro under slutet av 1960-ta-let. Kritiken mot myndigheterna ökade genom statens oförmåga att hantera en torkkatastrof vid början av 1970-talet. År 1973 avsatte Daud kungen med stöd av delar av armén och utropade republik med sig själv som president. Så småningom kom han emellertid i konflikt med de unga officerare som fört honom till makten. Se-dan han 1978 fängslat en grupp ledare för PDPA slog officerarna till och genomförde en kupp, den s.k. Saur-revolutionen i april, varvid Daud och stora delar av hans släkt utplånades. Den nya kommunistiska regimen präglades redan från början av stark splittring mellan två fraktioner, khalq och parcham. Det nybildade revolutionsrådet, lett av Nur Mohammad Taraki, fram-lade en femårsplan enligt vilken Afghanistan skulle få ett statssoci-

AFGHANISTAN | 10

alistiskt system av sovjetisk typ. Alla partier utom PDPA förbjöds, och en jordreform proklamerades. Planen sattes i verket med våld av unga kadrer som anlände till byarna följda av militära enheter. Den nya politiken upplevdes av befolkningen på landsbygden, där ca 80 % bodde, som ett hot mot stamsamhället och som ytterligare ett försök av centralmakten att kuva den oberoende landsbygden. Inom några månaders lopp hade uppror utbrutit i de flesta av Af-ghanistans provinser. Regimen i Kabul blev alltmer beroende av de sovjetiska civila och militära rådgivarna. I september 1979 störtades Taraki av sin rival Hafizollah Amin, som i sin tur undanröjdes av de sovjetiska trupper som 27 december 1979 invaderade landet. Sovjetunionen insatte Babrak Karmal på presidentposten. Denne ersattes 1986 av Mohammad Najibollah. Trycket från gerillan tvingade dock fram en förhandlingsvillig attityd hos den sovjetstödda regimen och hos de nya ledarna i Sovjetunionen. Efter att ha slutit avtal i FN:s regi med Pakistan och USA om trupptillbakadragande påbörjade Sov-jetunionen 1988 sin hemtagning av trupper, vilken slutfördes 1989.

Inbördeskrig och talibanerDen efter sovjetarméns uttåg försvagade regimen försökte blidka oppositionen genom att orientera sig mot de islamiska och alli-ansfria länderna. Gerillan fortsatte dock kriget, och samtidigt som dess framgångar förebådade regimens fall blev de etniska klyftor-na i landet allt tydligare. Sedan regeringens uzbekiska milis i norra Afghanistan revolterat föll regimen samman och kapitulerade 25 april 1992. Den nya islamiska ledningen präglades av starka etniska och ideologiska motsättningar. Inbördeskrig utbröt omedelbart och koncentrerades nu till den tidigare skonade huvudstaden Kabul. I avsaknad av en fungerande centralmakt föll landet sönder, och lokala krafter tog över provinserna. På många håll bredde ett rent banditvälde ut sig. Hösten 1994 trädde en ny militär kraft, den or-todoxt islamiska talibanmilisen, in på arenan. Befolkningens krigströtthet gynnade talibanerna, som snabbt tog kontroll över södra Afghanistan. De stöddes av Pakistan och togs välvilligt emot av USA. Båda länderna önskade stabilitet i det olje- och gasrika Centralasien, och USA såg talibanerna som en re-gional motvikt till Iran. Efter talibanernas erövring av Kabul i sep-tember 1996 blottlades den etniska polariseringen av Afghanistan. Mot talibanerna stod en allians av tadzjiker, uzbeker och hazarer. Talibanernas framryckning genom Afghanistans norra och centra-la delar sommaren 1998 åtföljdes av rapporter om massakrer. Afghanistan blev under talibanerna internationellt isolerat. Talibanerna avskaffade 1997 ensidigt republiken och utropade ett emirat, men deras regering erkändes inte av FN, främst p.g.a. deras diskriminering av kvinnor och deras stöd till terrorister. En tredje faktor som bidrog till isoleringen var den kraftiga ökningen av opi-umproduktionen i Afghanistan fram till 1999, då en rekordskörd på 4 600 ton bärgades. Från 1998 befann sig talibanregimen på kollisionskurs med västvärlden efter sprängattentat mot USA:s ambassader i Kenya och Tanzania. Den för terrorism misstänkte saudiern Usama bin Ladin, som sedan flera år uppehöll sig i Afghanistan med talibanernas stöd, utpekades av USA som ansvarig för attentaten, och hans mi-litära anläggningar i östra Afghanistan besköts med robotar. USA avbröt 1999 handeln med Afghanistan sedan talibanerna vägrat att utlämna Usama bin Ladin. I november samma år införde FN eko-nomiska sanktioner mot talibanerna. Talibanernas oförmåga att lindra nöden för de miljoner afgha-

ner som från 1999 drabbades av tre års oavbruten torka bidrog till att underminera regimens ställning. Sedan talibanledningen ånyo vägrat att utlämna Usama bin Ladin efter terrorattentaten i New York och Washington 11 september 2001 inledde USA i oktober bombningar över stora delar av Afghanistan i syfte att oskadliggöra bin Ladin och dennes nätverk av terrorister, al-Qa’ida. USA inledde också ett militärt samarbete med den afghanska väpnade oppositio-nen, den s.k. Norra alliansen, som sedan 1998 behärskade delar av nordöstra Afghanistan. Några veckor höll talibanarmén stånd mot övermakten, men under några få dagar i november föll talibanväl-det samman i större delen av landet. I början av december kapi-tulerade talibanerna även i sitt starkaste fäste, staden Qandahar i söder, sedan de högre ledarna flytt. Regimens snabba sammanbrott var delvis en följd av det lösa nätverk som talibanväldet byggt på. I motgångens stund bröt många provinsiella krigsherrar samarbetet med talibanledningen, andra lade helt enkelt ned vapnen.

Efter talibanregimenÅr 2001 samlades delegater från de flesta afghanska etniska och po-litiska grupperna till en konferens i Bonn i Tyskland för att staka ut A:s framtid. Bland deltagarna fanns även företrädare för exkungen Zahir Shah, som hade levt i landsflykt i Italien sedan han avsattes 1973. En provisorisk administration, ledd av den pashtunske klan-ledaren Hamid Karzai, tillsattes för att styra Afghanistan under sex månader. I bergsområden i landets östra delar fortsatte USA-ledda trupper att bekämpa mindre grupper av taliban- och al-Qa’ida-sol-dater, medan en internationell styrka kallad International Security Assistance Force (ISAF) om till en början ca 4 500 man stationera-des i Kabul för att skydda den nya administrationen. År 2002 genomfördes i Afghanistans samtliga distrikt indirekta val av delegater till den traditionella rådsförsamling, loya jirga, som utsåg en interimsregering och en kommission som skulle skriva en ny författning. Under tiden togs 1964 års författning provisoriskt ur bruk. Trots sitt starka internationella stöd hade den provisoriska re-geringen svårt att befästa sin auktoritet i landet. Många provinser dominerades av milisledare som hade byggt upp en stark ställning under krigsåren och som i ytterst begränsad omfattning tog order från Kabul ens i de fall de formellt hade blivit utnämnda till guver-nörer. Arbetet inom regeringen präglades av motsättningar mellan Karzai och de representanter för etniska minoriteter, främst tad-zjikerna, som dominerat motståndet mot såväl sovjetarmén som talibanerna. Under 2002 skakades regimen av flera mord på högt uppsatta politiska ledare och ett mordförsök på Karzai. En ny loya jirga samlades 2003 för att anta en ny författning, som gav landet ett starkt presidentämbete. Efter hård debatt fastslogs också bl.a. att kvinnor och män har lika rättigheter. Efter flera månaders FN-stött arbete med väljarregistrering i hela landet genomfördes 2004 presi-dentval, i vilket Hamid Karzai fick ca 55 procent av rösterna redan i första omgången, trots 17 motkandidater. År 2005 fullbordades den demokratiska omvandlingen av Afghanistan genom val till ett nytt parlament och provinsförsamlingar. I flera avseenden har Afghanistan genomgått en mycket positiv omvandling under åren efter talibanregimens fall. Landet har haft en snabb ekonomisk tillväxt, och utbildningsväsendet har byggts ut kraftigt. Men trots att de USA-ledda styrkorna fört en intensiv kamp mot väpnade motståndsgrupper och ISAF utvidgats och spritt sin verksamhet över landet har fred inte gått att uppnå. En omfattande narkotikaproduktion ses också som ett allvarligt hot mot landets stabilitet. n

AFGHANISTAN | 11

EKONOMI OCH NÄRINGSLIVUnder 2000-talet ökade tillväxten i den afghanska ekonomin stadigt år från år. Cirka 11 procent om året under åren 2003 fram till 2012. Inkomsten per capita mer än fördubblades under samma tid. Framför allt drevs den snabba ekonomiska utvecklingen på av sektorer som byggnadsindustrin, telekommunikationer, service, handel och transporter. Till exempel ökade servicesektorn från 38 till 51 procent av bruttonationalprodukten åren 2002-2011. Expansionen gick ned 2014 från en genomsnittlig ökning på 12 procent under en tioårsperiod till 2.2 procent. Den positiva ekonomiska utvecklingens akilleshäl var att den drevs på av en ohållbar biståndsrelate-rad konsumtion baserad på massiva utbetalningar knutna till den inter-nationella närvaron. Framförallt har byggnadsindustrin varit beroende av utländsk finansiering.

Fram till 2013 var det en uppåtgående trend inom ekono-min efter talibanregimens fall 2001. Det vände 2013 och den ekonomiska tillväxten började minska. Från att ha ökat till 14 procent 2012 minskade den till 2 procent 2014.

Världsbanken räknar dock med att tillväxten skall öka till 3,9 pro-cent 2017. Den ekonomiska nedgången som följd av det militära tillba-kadragandet och minskat bistånd förutspås bli störst i Kabul och södra Afghanistan. Den tidigare kraftiga ökningen av investeringar i landet har bli-vit det motsatta. Enligt det afghanska investeringsorganet AISA ökade investe-ringarna med 25 procent 2013. 2014 minskade istället investering-arna med 35 procent i jämförelse med föregående år. Uppskattningsvis 60 procent av alla byggnadskontrakt 2013 finansierades antingen av den utländska militären eller av civilt bi-stånd. Byggsektorn har trots minskad utländsk militär närvaro och minskat bistånd klarat sig relativt bra och ökade något under 2014. Den har klarat sig relativt bra på grund av att den till stor del är knu-

ten till den offentliga sektorn med projekt som löper över flera år. Men den tidigare minskningen på uppskattningsvis 50 procent mellan 2010 och 2013 har lett till ökad arbetslöshet, minskad han-del och en nedgång inom transportsektorn när efterfrågan på bygg-materiel och konsumtionsvaror minskat. De senaste åren beräknas mark och fastighetspriserna (som steg dramatiskt efter talibanregimens fall) ha minskat med 30-60 procent. Ett tecken på nedgången i ekonomin från 2014 är att nyregist-reringen av företag minskat med nästa 50 procent i jämförelse med 2012. Världsbanken uppskattade 2014 den afghanska bruttonational-produkten till 20,84 miljarder dollar. Som jämförelse hade Sverige 2014 en BNP på 570 miljarder dollar, Iran 415 miljarder dollar och Pakistan 246 miljarder dollar. Cirka 90 procent av BNP det senaste decenniet har beräknats kom-ma från den utländska militären och bistånd. Om inte situationen hanteras varsamt har Världsbanken varnat för en allvarlig recession med början 2014 när det utländska stödet minskade både på den civila och militära sidan.

AFGHANISTAN | 12

Enligt en undersökning genomförd av den afghanska handels-kammaren bland privata näringslivstoppar i början av 2015 är den bristande säkerheten den största utmaningen. För 9 av 10 var bris-ten på elektricitet också en stor utmaning och för en majoritet var den bristfälliga infrastrukturen ett stort problem. Andra problem för näringslivet som angavs var svårigheter med bankgarantier och korruption. Afghanistan är världens 12:e svåraste land att göra affärer i en-ligt Världsbankens årsrapport 2015. Året innan var det världens sjunde svåraste land för affärsverksamhet. Den afghanska valutan har fallit mot dollarn det senaste året och kapitalflykten har ökat.

Statens finnanserSedan 1880-talet har den afghanska staten i olika grad varit beroen-de av utländskt finansiellt stöd för att klara sina utgifter. Sedan 2002 har den afghanska statsbudgeten till största delen varit biståndsfinansierad. Finansministeriets budget för 2016 är på 6,85 miljarder dollar (cirka 60 miljarder kronor), inräknat utvecklingsbudgeten på 2,3 miljarder dollar (drygt 22 miljarder kronor). Den ordinarie bud-geten bekostar bland annat löner för statligt anställda och säker-hetsstyrkornas personal, som består av cirka 350 000 militärer och poliser. Under 2015 hade statens inkomster ökat fram till i oktober i jämförelse med föregående år och finansministeriet räknar med att 50 procent av den totala budgeten och cirka 90 procent av utveck-lingsbudgeten blir biståndsfinansierad. Hur mycket av utvecklingsbudgeten som kommer att användas är svårt att säga. Hittills har den afghanska staten inte något år lyck-ats använda mer än 50 procent utvecklingsbudgeten.Cirka en tredjedel av statens egna intäkter brukar gå till säkerhet.

NaturtillgångarUppskattningarna av Afghanistans naturtillgångar varierar från 1 trillion dollar enligt amerikanska Geological Survey som kartlagt naturresurserna till den afghanska gruvministern som hävdar att de är värda 3 trillioner dollar (3 000 000 000 000). Det motsvarar drygt 26 000 miljarder kronor (26 176 500 000 000). En av de största naturresurserna är naturgasen i norra Afgha-nistan. De största naturgastillgångarna finns i Jozjanprovinsen, men det finns även naturgas i provinserna Sar-i-Pul och Faryab. Den gas som utvinns idag i Jozjanprovinsen konsumeras i huvud-sak inom provinsen. En försumbar del går till att delvis hålla igång en konstgödselfabrik nära Mazar-e Sheriff. Totalt räknar Geological Survey med att det kan finnas 500 biljoner kubikmeter gas. Den olja som finns i provinserna Sar-i-Pul och Faryab i norra Afghanistan har Geological Survey beräknat till 1.5-2 miljarder fat. I slutet av 2011 vann China National Petroleum Corp. (CNPC) och det Afghanska företaget Watan Oil and Gas ett stort kontrakt på oljeutvinnig. Watan Oil ingår i the Watan Group där ex-president Karzais bror Qayum Karzai är delägare och direktören är kusin till ex-presidenten. De bägge företagen har bildat ett joint venture. Inom området där utvinningen skall ske uppskattas oljetillgångarna till 87 miljoner fat som under den 25-åriga kontraktstiden skall ge den afghanska staten en inkomst på 7 miljarder dollar.

I projektet ingår att bygga ett oljeraffinaderi. Utvinningen skall förhoppningsvis minska landets starka gas och petroleumberoende till utlandet. Ett problem med planerna för utvinning är att det pågår krig av varierande intensitet i bägge provinserna. Andra naturtillgångar är järnmalm i Hajigak, i Bamiyanprovin-sen i centrala Afghanistan, koppar i Aynak, i Logarprovinsen strax söder om Kabul, uran norr om Kabul och i provinserna Herat och Kandahar, litium i Ghazniprovinsen, samt niobium, kobolt, krom, magnesium, salt, marmor, bly, tenn, beryllium, silver, liksom guld och kol i flera provinser, med mera. Dessutom finns det Lapis Lazu-li, smaragder och rubiner i norra Afghanistan. Kopparfyndigheten i Aynak sägs vara världens näst största icke exploaterade fyndighet med 9 till 13 miljoner ton koppar. Gruvan kan skapa upp till 8-10 000 arbetstillfällen eller färre, beroende på vem som räknar. Utvinningen skulle ha börjat vid halvårsskitet 2013, men det statliga kinesiska förtaget Metallurgical Corporation of China (MCC) som vann kontraktet har skjutit på starten flera gånger. Själva kopparutvinningen har tidigare beräknats inte kom-ma igång förrän tidigast 2019. MCC har i kontraktet lovat att investera 3 miljarder dollar (cir-ka 26 miljarder kronor) i projektet. Investeringarna skall bekosta infrastruktur som järnväg, för att forsla bort kopparn, vägar, el-kraftverk (kol eldning), reningsverk, bostadskomplex för arbetarna, samt skolor, kliniker och dricksvattenförsörjning. I slutet av 2013 begärde företaget att få omförhandla kontraktet. När/om projektet kommer igång skall det under de första åren ut-vinnas 200 000 ton koppar som skall ge staten en inkomst på upp till 400 miljoner dollar per år (cirka 3,5 miljarder kronor). Sedan skall produktionen öka. I Hajigak skall det finnas 1,8 miljarder ton järnmalm. I slutet av 2011 fick en grupp indiska företag, ledda av statliga Steel Authori-ty of India Ltd (SAIL), kontrakt på tre utvinningsplatser. Även här har konsortiet begärt att få förhandla om kontraktet. Ytterligare ett kontrakt gick till det kanadensiska företaget Kilo Goldmines. Ut-vinning beräknades ursprungligen att starta 2016. Orsakerna till problemen med att få igång utvinningen av na-turtillgångarna är flerfaldiga. Framför allt handlar det om den bris-tande säkerheten, att konflikten bara fortsätter, att den afghanska staten inte fungerar som den skall, framför allt inom rättsväsendet som är genomkorrumperat. Detta i kombination med de stora in-vesteringar som krävs inom infrastruktur för att göra investeringar lönsamma gör att företag drar sig för att investera. Som det verkar har flera företag som fått utvinningsrättigheter börjat backa från sina investeringsåtaganden inom infrastruktur.

IndustriDe få industrier som byggts upp sedan 1930-talet har antingen lagts i ruiner under inbördeskriget på 1990-talet eller så är de nedslitna, omoderna och i dåligt skick. Bland de industrier som finns från förr är cementfabriken i Ja-bal-us Seraj och Ghori Cement i Pul-e Khumri i Baghlanprovinsen, liksom en del omoderna textilfabriker som producerar en tiondel av det bomull som producerades på 1980-talet. Dessutom finns det småindustrier i städerna, men de hämmas av den dåliga tillgången på elektricitet. Omkring 30 procent av be-folkningen beräknas ha tillgång till elnätsbaserad el, men den är

AFGHANISTAN | 13

ojämnt fördelad. Över 75 procent av befolkningen i större städer och cirka 10 procent på landsbygden beräknas ha tillgång till den elnätsbaserade elen. Landet har en stor vattenenergipotential, men det behövs byggas omfattande dammanläggningar innan den kan utnyttjas. De större vattenkraftverk som finns är framför allt i Kabulprovinsen och i Hel-mandprovinsen, men de producerar långt under behoven och är i stort behov av reparationer. En stor del av energibehovet importeras därför från Uzbekistan, Tadzjikistan, Iran och Turkmenistan. Enligt telekommunikations- och IT-ministeriet har 90 procent av befolkningen tillgång till telekommunikations service och anta-let mobilabonemang (sim-kort) var över 21 miljoner 2013. Ministe-riets årliga intäkter är cirka 200 miljoner dollar (cirka 1,7 miljarder kronor). 2001 fanns det cirka 40 000 landlinjer och uppskattningsvis ett tusental satellittelefoner. Telecom sektorn är den som ökat snabbast landet. I genomsnitt med 50 procent årligen mellan 2003 och 2013. Antalet internetan-vändare ökade från 1 miljon 2011 till 3 miljoner 2014. Detta beror till största delen på att alla leverantörer i landet fått tillgång till 3G licenser. Dessutom expanderar fiberoptik nätet. Kostnaden för användarna har också minskat radikalt. Problemen med att få fart på industrin beror framför allt på korruptionen och en omständlig och onödigt komplicerad byråkra-ti. Afghanistan låg enligt Transparancy International 2014 på fjär-de plats bland världens mest korrupta länder. Detta i kombination med risken för en förvärrad konflikt avskräcker många investerare.

JordbrukOmkring en tredjedel av befolkningen har jordbruk som sin hu-vudsakliga inkomstkälla (omkring hälften av landsbygdsbefolk-ningen) och hälften av dessa beräknas enbart odla för den egna konsumtionen. Endast cirka tolv procent av Afghanistans yta (omkring 650 000 kvadratkilometer) är odlingsbar på grund av brist på vatten. En stor del av jordbruket (omkring 80 procent i norra Afghanistan) är regnbevattnat. Det bevattnade jordbruket får till största delen sitt vatten från bevattningskanaler där smältvattnet på våren leds från floder och åar i kanalsystem. Dessutom bevattnas en del av jordbruket i fram-för allt södra och norra Afghanistan med vatten som pumpas upp med dieselpumpar från brunnar. Även vatten från karezer (under-jordiska bevattningskanaler) bevattnar en del av jordbruket. Den viktigaste grödan är vete. Därefter kommer ris, majs, lök och potatis. Andra jordbruksprodukter av betydelse är meloner, vindruvor och russin, nötter och frukt som granatäpplen, äpplen, plommon, citrusfrukter, aprikoser och mullbär.Djurhållningen, får, nötkreatur, getter och höns, är en viktig in-komst för många. Den ekonomiskt viktigaste grödan är opium som är råvaran för heroinframställning. Cirka 90 procent av världsproduktionen av heroin kommer från afghanskt opium. Opiumproduktionen, som ökat stadigt under ett antal år, minskade under 2015 med 48 pro-cent. Enligt FNs organ för bekämpning av organiserad brottslighet och narkotikahandel (UNODC) producerades 3 300 ton opium på 183 000 hektar åkermark 2015. Skörden skulle kunna raffineras till

omkring 330 ton heroin. Trots minskningen är det den fjärde största skörden sedan 1994. Över hälften skördades i södra Afghanistan. Knappt hälften skördades i Helmandprovinsen. Den rapporterade minskningen förklaras till stor del av lägre avkastning på fälten, men även av säk-rare beräkningsmetoder. Efter att fler och fler provinser blev opiumfria under 2000-talet ökar nu antalet provinser där det odlas opium. Under 2015 från 19 till 20 av landets 34 provinser.

UtrikeshandelAfghanistans lagliga export 2014 var värd 571 miljoner dollar (knappt 5 miljarder kronor). Importen låg på 7,7 miljarder dollar (66,5 miljarder kronor) exklusive insmugglade varor. De största exportprodukterna är opium och heroin. FNs organ för bekämpning av droger och kriminalitet, UNODC uppskattar exportvärden av afghanskt opium och heroin i Västeuropa och Bal-kan till 28 miljarder dollar (över 240 miljarder kronor). 30 procent mer än BNP 2014. Böndernas inkomster från skörden beräknades till cirka 5 mil-jarder dollar 2014. De viktigaste lagliga exportvarorna är frukt, grönsaker, samt tor-kad frukt, mattor, bomull och karakulskinn. Främsta importvaror är livsmedel, petroleumprodukter, fordon, maskiner och textilier. Uppskattningar tyder på att 15-20 procent av all handel i Af-ghanistan är med smuggelgods.

Utländskt ekonomiskt stödAfghanistan har sedan 1880-talet varit beroende av utländskt stöd för att finansiera de statliga utgifterna. Så kommer det troligtvis också att bli under överskådlig tid. 2012 hade 55 miljarder dollar totalt anslagit i civilt bistånd till Afghanistan av det internationella samfundet sedan 2002.Biståndet har minskat efter 2012, men på det internationella bi-ståndsmötet i Tokyo 2012 utlovade det internationella samfundet ytterligare 16 miljarder dollar (omkring 139 miljarder kronor) de närmaste 4 åren. Sverige lovade att bidra med 8-8,5 miljarder kro-nor åren 2015-2024 Det utlovade biståndet är villkorat. Afghanistan måste uppfylla vissa krav på korruptionsbekämpning, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter mm för att få de utlovade pengarna. Det inter-nationella samfundet har förbundit sig att låta hälften av biståndet gå via den afghanska staten och att 80 procent av det totala bistån-det skall ligga inom ramarna för det som prioriteras inom Afgha-nistans utvecklingsstrategi. Hur det blir med biståndslöftena i verkligheten är oklart, liksom den afghanska statens åtaganden. Erfarenheten är att många länder har lovat stort och hållit smått. När stödet var som störst uppskattas inte ens hälften av vad som utlovats ha betalats ut av givarländerna. Dessutom har den största biståndsgivaren USA dragit ned på sitt civila bistånd genom USAID 2014 till 1.12 miljarder dollar. En minskning med 50 procent jämfört med föregående år. n

Uppgifterna för värdet av summor i US dollar i svenska kronor är från början av december 2015.

AFGHANISTAN | 14

Trekantsvägen 1, 117 43 Stockholm | 08-545 818 40 | PG 90 07 80-8 | info@sak.se | www.sak.se