203 -.x. DEN FORSTÅ SAMUELS BOK. ., c - en Bibel i tiden · 2021. 2. 19. · harmt; men bon gret, och ~t intet. till sin man: Jag vill icke ram upp, tilldess 8. Och ElKana. hennes

., c

203 -.x.-" ""-'--"-

PRIMUS SAMUELIS.DEN FORSTÅ SAMUELS BOK.

1. CAPITLET. min hen'e, j~ ir en bedrOtvad qvinna; vinH_nal_ø, bon. Ba,..ue~/iJd4. och starka drycker hat'ver j~ icke druckit,

D ET var en mlUl ar Ramatha.im Zo~him, utlUl harver utgjutit mitt hjerta for Her-at Ephraims berg; han het ElKana, ranom.

J erohams son, Elihu sans, Thohu SOns, 16. Rakna dock icke dina tjenarinno s1somZuphs sons, hvilken en Epnrateer var. en Belials dotter; ty j~ hafver utafmitt2. Och lum bade tv§. hustrnr, den ena het sv6.ra bekymmer och sorg talat aUt ha.rtill.

I Hann&, den andra Peninna; men Peninna 17. Eli svliorade, och sade: Gack i frid;bade barn, och Hanna bade iJlg& barn. Israels Gud gifve dill; dinao bon, den du at3. Den samme mannen gick upp ifrå sin honom bedit harver.

stad i sinom tid, att han skulle tillbedja 18. Hon sade: Lit dina tjenarinno finnaoch ofl'ra Herranom Zebaoth i Sil~ och nM for ~ O.'gon. S~ gick q.."innan sin våg.dersammastildsvoroHerransPrester.tloph- och ~t, och sig icke mer sA sorge~ ut.ni och Pinehas, bide Eli sOner. 19. Och om morgonen voro de bittida.4. D~ nu en ~ kom, att ElKana oft'rade, uppe; och dl de tillbedit bade fOr Herra-

gat han sine hustru Peninna, och alla hen- nom, vånde de om, och gingo hem igen tillnes sOner och dottrar, stycker; Ramath. Och ElKana kii.nde sina hustru5. Men Hanna. g!!,f han ett stycke sorjan- Hanna. Och Herren tankte p~ henne.

des; ty han bade HIUlna. kar; men Herren 20. Och di n~ dagar voro framlidne,bade igenlyckt hennes lir. vardt bon hafvandes, och fi>dde en son, och6. Och hennes haterska gjorde henne kallade honom Samuel, sii.ga.ndes: Ty jllgharmt, och kastade henne fore hennes o- harver bedit honom at Herranom.fruktsamhet, att Herren bade igenlyckt 21. Och dl mannen ElKana for upp medhennes lir. hela. sitt hus, till att otrra Herrlmom otrer7. S~gjorde honhvarl §.r, nardegingoupp efter sedvanjon och sitt lofte;

till Herrans hus, ooh gjorde henne aUts§. 22. For Ha.Ima intet med upp; utan sadeharmt; men bon gret, och ~t intet. till sin man: Jag vill icke ram upp, tilldess8. Och ElKana. hennes man Bade till hen- barnet år afvlmdt t ~ vill j~ håfva honom

ne: Hann&, hvi ~ter du P Och hvi ater medl att han m~ naxvas fram for :tIerrIm,du icke P Och for hvad sak år ditt hjerta och Dlifva der sedan evigliga.51 illa. tillfrids 11 Ar jag dig icke ba.ttre an 23. ElKana hennes man Bade till henne:tio sOner? GOr sAsom dig ~kes' blir, tilldess du haf-9. D~ stod Hanna upp, sedan bon atit ooh ver afvant honom; Herren stadfåste det

clruckit bade i Silo; och Presten Eli satt p~ han sagt hafver. S§. bier ~ qvinnan, ochen stol utanfor dorrene ar Herrans tempel. dii,ggde sin son, intilldess bon vaDde honom10. Och bon var full med hjertans bedrof- ar.

velse; och bon bad till Herran, och gret ; M. Och s§. bade han honom upp, sedan bon11. Och lofvade ett lofte, och sade: Herre honom afvant bade, med tre stutar, med ett

Zebaoth, om du ville se till dina. tjenarinnos epha ~ol, och med en 1I.askovin, och badejammer, och tanka p§. mig, och icke fo~ta honom ill i Herrans hus i Silo I och piltendilla tjena.rl:nn?, ut~ gifya dina. tjenannno var annu ung. .en son, ~ VIll JaK glfva hønom Herranom, 25. Och de slsgtade stuten, och bade pil-§ långe han leIver, och i~en rakoknif ten fram for Eli.skall komma p§. hans hufvud. 26. Och bon sade: Ack I min herre, si12. Och som bon lange bad tor Herranom, visst som din sjii.llefver, min herre, jag ar

gal Eli akt p§. hennes mnn. den qvinnan, som hår i1år dig stod, och bad13. Ty Hanna. talade i sitt hjerta, alienast Herran;

hennes låppar rorde siK, men hennes rost 27. D§, jag bad om denna. pilten. Nu har-bordes intet. D§, mente Eli, att bon var ver Herren gifvit mig den banens., som jagdrucken; bad ar honom.It. Och Bade til1 henne: nuru lån~ vill 28. Derfore gitver j~ honom Herranom

du vara drucken ? Ut vinetl gå ar dig. igen ev~liga., etter h&ri ar Herranom heden~ Hen Hanw. svarade ocn Bade; Nej, ire Och uetillb1do der Herran.

HO

204 l.. SA1\WELIS. CAP. 2.2. CAPITLET. for HelTanom; tOrt Y tolket fOrhadde Her-

H_~ Wfldng. Samucll ,,{lå. Eli IlJnef'i ransspisoffer.jl4thet, nral. 18. Men Samuel var en tjenare for Herm-

O CH Hanna bad, och sade: Mitt hjerta nom, en drii.n~ i en linnen lifkjortel.frOjdM ~ i Rerranom; mitt horn !i.r 19. Dertili gjorde hans moder honom en

upphOjdt i Herranom; .min mun hafveIl liten kjortel, och forde den upp till honomVI!;l.t oppn.at sig.ofver ~ina fiendar; ty jag i.sinom tid, ~ ho? .uppgic.k med sin man,froJdar mIgaf dine salighet. till att ofl'ra offer l SInom tId.2. Ingenlil" heliB' s!som Herren. Utandig 20. Och Eli viiJsignade ElKana och bans

ar ingen; och mgen trOst ar s§.som v5.r hustru, och sade: Herren gifve dig Bad uta!Gud. denna qvinnone for den bOn, som du harver3. L§.ter af att beramma eder och tala stor bedit af Herranom. Och de gingo hero till

ord. L§.ter det ~1a utur edar mun. ty sitt igen.Herren Iil" en Gud, som vet det, och liter 21. Och Herren sokte Hanna, att bon bIericke sMana ansl8;g harva tramg§.ng. hafvandes, och rodde tre soner och tv§. dot-4. De starkas b~e ar sonderbruten, och trar; men piltenSamuel våxte till fOr Her-

de svage Bro omgjordade med starkhet. ranom.5. De som matte voro, de vordo s§.lde for 22. Men Eli var ganska ~a1, och han

brOd; och de som hunger ledo, hungra in- fornam hvad hans soner gjorde allom Israel;tet mer; tilldess den ofruktsamma rOdde och att de sofvonår de qvinnor, som tjentesju, och den som, m§.ng barn, bade, vardti infor dorrene ar, vittnesWrdsens taber-forsvagad. nakel.6. Herren dOdar; och, gifVel' lif; fOrer-ti& 23'; Oeh han, sade till dem: Hvi gijretl I

helvete, och derut igen. s6.dantp Ty jag horer edart onda vasende7. Herren gor fattigan; han gol" ock rikan1- af allt detta fblket;

-han fornedriu- och upphojer. 24. Icke s§., mina barn, det lI.r icke god'8. Han uppreser den torftiga utustoftet, rykte, som jag horer; I tommen Herra.ns

och upphåfver den fattiga utu tracken. att folk till att synda.han skall sii.tta honom ibla.nd Forstar, och 25. Om n!igor syndar emot en mennisko,låtan arfva arones stol; ty verldenes åndar så kunna domarena forlika det; men omaro Herrans, och jordenes krets hafverhan nåll;or syndar emot Herran, ho kan forlikat?satt derupp§.. Ocn de horde intet sins faders rost; ty9. Han varder bevarandes eina heligas fOt- Herren ville doM dem.

ter, men de °BUdaktige skola vara tyste i 26, Men pilten Samuel våxte till, och varmorkrena; ty Ingen formh nligot af sin bitde Herranom och menniskom tiicker.egen kraft. 27. Och en Guds man kom till Eli, och10. For Hermnom skola fOrskrackas hans Bade till honom: S~ ~er Herren: Jag haf-

fiender; ofver dem skall han dundra i him- ver upp~nbarat mig dins faders huse, då demelen. Herren skall doma verldenes itndar, annu voro uti Egypten i Pharaos hus;och skall gifva slllom Konung magt, och 28. Och utvalde honom der mig, for allupphoja sins Smordas horn. Israels s~r till. Prestersk~, att hanIl. OchElKanalli!ckhemj,gentillRamath skulle ofl'ra p~ mitt altare, och upptiinda

uti sitt hus, och pilten var Herrans tjenare rakverk, ocli tara lifkjortel for mig; ochinfor Presten Eli. gafdins fadershuseall Israels barnas offer.12. Men Eli soner vora Belials barn, och 29. Hvi spjernar du då emot mitt offeroch

visste intet at Herranom; spisoffer,somjagbudithafveri tabernaklet,.13. Ej heller hvad deras Prestaåmbete var och du arar dina soner mer an mig, sa. att Itill folket. D!1 nligor ville ~ot ofl'ra, så goden eder utafallt mitt folks Israels spis-kom Prestens driing, medan kottet kokades, offers forstling poch bade en treuddad gaffel i sine hand. 80. Derforesager Herren Israels Gud: Jag14. Och stack i ~ona eller kettilen. erler harver s~, att ditt hus oc11 dins faders

pannona., eller kriIkona, och hvad han drog hus skulle vandra for mig evinnerli~. Menut med gaffelen, det toE Presten till sig. Sil. nu sager Herren: Det vare l!!.ngt ifrå mig;gj.orde de a.llom Israel, som ditkommo till utall den ~ig~, honom vill jag ock åra;Silo. men den Dllg foraktar, han skall komma pa15. Sammalunda., form an de uppbrii.nde skam.

det feta, kom Prestens drang, och sade ull 31. Sit .den tid skall komma, att jag skallhonom, som offret fram bar: Få mil;' kott, bry ta fin arm sonder, och dins faders husatt j~ må steka det !it Prestenom; ty han arm, s~ att ingen gammal skall vara i dinovill icke taga kokadt kott af dig, utall r§.tt. huse.16. Nar då n!igor sade till honom: L§.t 32. Och du skall se din motst!!.ndare uti

upptanda det feta s§Som det bOr sig i dag.! tabernaklet i alla Israels godo; och ingenoch tag sedan hvad ditt hjerta begarar, sa gammal skall vara i dins faders hus evin-sade han till honom: Du skall nu ~fva mig nerliga.det, cljest skall jag taga det med v§'ld. 83. Dock vin. jag icke utrota af di~ allan17. DerfOre var piltarnas synd ganska stor man ifrå mitt altare, p~ det din ogon stola~

...

CAP. 3, 4. 1. SAMUELS BOK~ 205fOrsmakta, och din sjal grii.ma sig; och hela harver icke en g§.ngsett illa p[ dem der.hopen i dino huse skola do, då de till man- fore.na komne aro. 14. Fordenskull harver jag svorit Eli huse,84. Och detta skall vara ~ ett tecken, att denna Eli hus missgerning skall icke

i som b§.da dilla soner Hophni och Pinehas forsonad varda antingen med offer ellerI ofvergå skall: På en dag skola de både do. spisoffer, till evig tid.t 35. Och jag skall uppvacka mig en tro~en 15. Och Samuel ~ intill morgonen, och

Prest, och han skall gora såsom det i mmo lat up p dorrena ar Herrans hus. Ocllhjerta och mine sjal ar; honom skall jag Samue torde icke ~ Eli synena.bygga ett sakert hus, s!i. att han skall van- 16. DB. kallade Eh honom, och sade:dra mfor minom Smorda i alla ~. Samuel, min son. Han svarade: Si, har ar36. Och den qvar blifver af ditt fins, han jag.skall komma och falla neder for honom, om 17. Han sade: Hvad ar det for ord, somen silfpenninl;' och ett st~cke brod, och dig ~dt ar? Dolj det icke ror mig,i Gudskall saga: Kare, låt mig komma till en gore dig det och det, om du något dolJer forPrestadel, att jag må ata en beta broli. mig, af det som dig sagdt ar.

3 CAPITLET 18. Då sade Samuel honom alltsamman,Sam"';! kaUa8. Eli lt~aI. och doljne intet for honom ; men han sade:

O CR då pilten Samuel tjente Herranom Han ar Herren; han gore sMom honomunder Eli, var Herrans ord sallsynt godt tydkes.

på 'den tiden, och var togo Prophetia. 19. Och Samuel ,vaxtetill, och Herren var2. Och det bega! sig på samma tid, att Eli med honom, och intet ar all hans ord foll pli.

låg i sino rumme, och hans ()gon begynte jordena.morkas, så att han icke se kunde. 20. Och;hela Israel, allt iM Dan intill Ber-3. Och Samuel hade lagt sig uti Herrans Saba, visste att Samuel var en trogen Her.

tempel, der Guds ark var, form an Guds ,rans ProI1!1et.lampa utslacktes. 21. Och Herren syntes åter i Silo; ty Her-4. Och Herren kallade Samuel. Han sva- ren var Samuel uppenbarad vorden i Silo,

mde: Si, har ar jag. genom Herrans ord.5., Och han lopp til~ Eli, och sade: Si,'hir 4. CAPITLET.

år Jag, du kallade mIg. Han sade: Jag haf- bken tauet&. Hophni och Pinehalliagna. Bli,ver intet kallat dig; gack bort igen, och Ph..hal h...tru dU.lagg dig sofva. Och han gick bort, øch O CH Samuel begynte predika ror helalade sig sofva. Israel. Och Israel drog ut emot dei 6. Och Herren kalla4e åt.er 8~uel, och Philisteer i strid~ och l~e sig vid ~jel-

i Samuel stod upp, och gIck till Eh, och Bade: postenen; men de Phi1isteer bade Jiigrat! Si, har ar jag, du harver kallat mig. Han sig i Aphek.

sade: Jag harver icke kallItt mg, min son; 2. Och de gjorde redo emot Israel.; ooh ha-gack bort igen, och lagg dig sofva. ren vardt fdrskingrad, Rå att Israel vardt7. Men Samuel kande icke annu Herran, slagen for de Philisteer; och de slogo i spet-

och Herrans ord Valr honom icke innu up. sen på markene vid ~~.usend man.penbaradt. .3. <::>ch dl\. folke.t kom 11~et, sad.e de ild.8. Och Herren kallade Sllmuel innu tredje sta l Israel: H VI harver Herren låtlt slå OSfo

g!i.ngen, och ?an s~ ~pp, och gick till Eli, i d~ for de ~hilisteer? J;;åt o~s taga tiltoch Bade: Sl, llar ar Jag, du harver kallat oss Herrans forbunds ark irr§. SIlo, och låtmig. B§, formårkteEli, att Herren kallade honom komma ibland oss, att han må frii.lsapilten. oss irr§. våra fiendars hand.9. Och Bade till honom: Gackbort igen, 4. Och folket sande till Silo, ock lato hem-

och ~g dig sofva; och om han mer kallar ta dadan Herrans Zebaoths forbunds ark,dig, s~ sag: Tala, Herre, ty din tjenare hvilken der sitter p§. Cherubim. Och vorohorer till. Samuel gick bort och lade sig i de två Eli soner med Guds forbunds ark,sitt mm. Hophni och Pinehas.10. B§. kom Herren, och gick fram, och kal- 5. Och då Herrans forbunds ark kom i

lade sMom tillforene: Samuel, Samuel. Och lagret, skriade hela Israel med stort skri-Samuel ~de: Tala, ty din tjenare horer ande, så att det skall i markene.till. 6. Då de Philisteer horde det skriandet,11. Och Herren sade till Samuel: Si, j~ sade de: Hvad ar det for ett skri och gliidje

skall gom en ting i Israel, så att den det :får uti de Ebreers lagre? Och då de fornum-hora, honom skall galla i båda hans oron. mo, att Herrans ark var kommen i lagret,12. På den dagen skall jag uppvacka ofver 7. Fruktade de sig, och sade: Gud ar kom.

Eli allt det jag ofver hans hus sagt harver; men i lagret; och Bade ytterlil;'are: Ve oss,jag skall begynnat och fullkomnat; ty det harver icke s1 varit tillforene.13. Ty jag harver sagt honom till, att jag 8. Ve oss, ho kan hjelpa oss ifr§'dessa mag-

vill vara domare ofver hans hus till evi~ tid; tiga Gudars hand ~ Det §.ro de Gudar, somfor den missgemings skuil, att han visste slogo Egypten med allahanda plågo i ok.huru hans soner bedrefvo slem ting, och nelle.

I

206 l. SAMUELlS. CAP. 5, 6.9. 81 varer nu tr6ste och varer man, I ark; men de tOR'O Dagon, och satte honomPhilisteer, att Iicke skoien tjena de Ebreer, upp igen i sitt rUIn.81,om de harva tjent eder; varer man och 4. D~ de den andra Jnorgopen igen upp-sttider. stodo, funno de ~n itl'.r hggandes fram.10. Di stridde de Philisteer, och Israel stupapijoroeneinforHerransark,ochhans

vardt s~n, och hvar och en flydde uti hutvud och bMa hans bander afhuggnasina ~dao.; och det var en ganska stor vid trækelen, ø1 att stumpen l§g allena forsl~, sa att uta! Israel folIo tretiotu- sig.send mill fotfolk. 6. Derfore trfi.da ioke Dagons Prester, och

Il. Och Guds ark vardt tagen och de tv~ alle de som i ~ns hus giL, pi DagonsEli sOner Hophni och Pinehas blefvo dode. troskeI i Asdod, ant intill denna dag.12. DI. lopp en af BenJamin uta! haren, 6. Men Herrans hand vardt svir ofver dem

och kom den ~a d8P:en till Silo; och i Asdod, och forderfvade dem; och slog As-hade.rifvit sin klii.der, oc1i bade strott jord dod och alla dess grii.nsor, i dems hemligupp!i.)lutvudet. rum baktill.13. Ooh som ban kom derin, satt Eli ~ 7. D~ nu det folk i Asdod s§go, att sl till-

en stol, ti,ll att se ut p~ vågen; ty hans gick, Bade de: L~t icke Israels Guds arkhjerta V8l" bek~radt om Guds ark; och blifva når os.~, fort y hans hand år for svird~ mMllen kom i staden, Bade han det; och ofver oss, och ofver vAr gud Dagon.hela staden gret och ropade. 8. Och de sande bort, och forsamIade alla14. Och som Eli fick hOra det ropet, Bade de Philisteers Forstar till sig, och Bade:

han: H vad år detta for ett rop och buller? R vad skole vi gom ar Israels Guds ark?s§. kom mannen hMteliga., och Bade det Eli. D~ svarade de: L§.ter båra Israels Guds ark15.. Och Eli var itta och niotio ir gammal; omkring till Gath. Och de b1ro LIsraels

och hans <>g:on voro mol'k, ~ att han icke Guds ark omkrinR'.kunde se. 9. Di de nu b~ro honom omkring, vardt16. Och II\Rnnen Bade till Eli: J og år kom- ett stort buller i stadenom genom Herransmen, och ar flydd i dag utu haren; men hand; och han slog folket i stadenom, b§dehan sade: Ruru g§.r det, min son? øm§. och stora, och forderfvade dem i dems17. D~ svarade b6.det, och Bade: Israel ar hemlig rum.

nrdd fOr de Philisteer, och e~ stor s!agt- 10. S!\ sande de Guds ark till Ekron. D~nmg år skedd p~ folket, och dine tv§. soner, nu Guds ark kom till Ekron, roPa:de de I!'fRophni och Pmehas, &ro dOde; dertill ar Ekron, och sade: De lmfva omknng~tGuds ark borttagen. Guds ark till mi~, p~ det de skola drapa18. Ooh som han rorde om arken, foll han mig och mitt folk.

tiIlrygga ar stolenom vid dorrena, och slog Il. D~.sande de bort, och fOrsamlade allasig halsen sonder, och blef dod; ty han var de Phillsteers FOrstar, och sade: SanderR'anlmal och en tung mam; men han hade ISl'aels Guds ark I.ter till sitt rom igen, at.domt Israel i ryratio §.r. han icke draper miR' och mitt folk; fort Y

19. Och hans sonahustru, Pinehas hustru, Guds llalld gjorde ett ganska stort rumorvr;.r hafvandes, och skulle snart l~gas ned. med drapande i hela stadenom.D§, bon horde det ryktet, att Guds ark var 12. Och det folk, som icke blefvo dOde, de+-~en, och h.ennes svB:r och man voro d~.e vo~o slagne i doms. hemli~ ~, si atthOlde bon Slg, och fOdde; ty hennes nij(! skriet ar stadenom glck upp l himmelen.kom henne upp§.. 6 CAPITLET20. Och som bon nu do skulle, Bade qvin- ArkM dtw,W. BethSeme, oiw 001. pldga.

norna, som nar henne stodo: Var icke for- S Å var Herrans ark i sju m§.nll.der uti def!i.rad, du harver fOdt en son; men bon Philisteers land.svarade intet, och lade det heller intet p~ 2. Och de Philisteer kallade sina Presterhjertat. och sp~n, och sade: Hvad skole vi gom

21. Och bon kallade det barnet lcabod, och med Rerrans ark P Sager oss fore, hvar-sade: Israels hii.rliKhet ar borto ; efter Guds med vi skole sanda honom till sitt mm.ark tagen var, och hennes svar, och hennes 3. De sade: Viljen I sanda Israels Gudsman; ark, sl sander honom icke allstinges blot-22. Och Bade iter: Is~ls hii.rlighet ar tan, utall bemler honom ett skuldoffer; så

borto; ty Guds ark år tagen. varden I helbregda, och eder skall varda5. CAPITLET. kunnigt, hvarfore hans hand icke §.tervall-

D~/aU. A,dodIduka. Ek1"OnIf'O. der af eder.O CR de Philisteer to~ Guds ark, och 4. Men de sade: Hvilket A.r det skuld.

forde honom ifrå Hjelpostenen intill offret, det vihonomgitva skole P Desvarade:Asdod, Fem gyldene ardsar, och fem gyldene moss,2. U ti Dagons hus, och satte honom bredo- efter de fem Philisteers Forstars tal; forl,y

vid D~on. det harver varit allt enahanda pl'åga ofver3. Ocli som de af Asdod den andra mor};'o- eder alla, och ofver edra FOrstar.Den bittida uppstotlo, funno de D8E!Jn bg- 5. S~ m~ l nu gora liknelse efter edmgandcs ""',tu,," pi jON'U' inr"=.= ocb '::' ro ""'!alld ..

I~--~-- -

, CAP. 7. 1. SAMUELS BOK. 207I rorderfvat harva., s~ att I hedren Israels slagne, derfore att de bade sett Herrans

Gud; till3.fventyrs lmns hand varder lattare ark; och han slog af folket femtiotusendofver eder, och ofver edar gud, och ofver och sjutio man. D5.jamrade sig folket,att.edart land. Herren bade med sA. stor pl~ sl~t folket.6. Hvi forha.rden I edor hjerta., S§Som de 20. Och det folket i BethSemes sade: Ho

I Egyptier och Pharao forharoe sin hjerta? kan blifva st5.ndandes for Herranom, enSkedde det icke s§., att di han beviste sig sMana helig Gud? Och till hvem skall hanpå dem, lato de fara. dem, att de gingo sin fara iMn oss?vag? 21. Och de sande bMskap till de borgare7. S5. ~r nu till, och gorer en ny vagn; af KiriathJ earim, och lato saga. dem: De

och tager tv5. unga. dii.ggalIde kor, p5. hvilka Philisteer harva fort igen Herrans ark;intet ok kommet ar, och spinner dem for kommer hitneder, och hemter honom uppv~en, och 15.ter deras kalfvar blifva qvara. till eder.hemma efter dem. 7 CAPITLET8. Och ~r Herrans ark, och satter .A"Im'XiriatllJe...rim. FolketiJl;.j,... HJelPOltetlØll.honom p5. vagnen; och de gyldene kleno- BamtUZ tliJme,. /",aeZ.dier, som I honom till sk\ildoffer gifven, S x kornmo det folket ar KiriathJearim,l~r i ett skrin utmed hans sido, och och hemtade Herrans ark ditupp, ochsander honom 5.stad, och 15.ter g5.n. forde honom i AbiN adabs hus i Gibea; och9. Och ser I till, g5.r han upp den yiigen ~t hans son Eleazar vigde de, att han sk\ille

siDa f ~sor emot BethSemes, sA. hafver taga vara p5. Herrans ark.han gJort oss allt detta stom onda; hvar 2. Och irr§. den dacgen, d§. Herrans arkock icke!.sA. mllge vi veta, 8:~t hans ~and icke k.om till K;iriathJearim, ~?rdrOjde sig tiden, Ihafver rort oss, utall det ar oss eljest ar en tilldess tjUgll 5.r voro forlupne; och allt ,.olycko p§'kommet. Israels hus greto for Herranom.10. Folket gjorde ock sl, och to~ tv5. unga 3. Men Samuel sade till hela I~raels hu~:

~de kor, och spande dem ror en vagn, Om lomvanden eder med allt hjem tillocnoohollo deras kalfvar hemma; Herran, s5. ID.ter ifr5.n eder de fråmmandeIl. Och satte Herrans ark pD. vagnen, och gudar och Astaroth, och bereder edart

det skrinet med d" gJTldene moss, och med hjerta till Herran, och tjener honom al-deras ardsars liknelse. ' lena, s5. varder han eder friiJsandes utu de12. Och korna ginp;o rattfram den vii,gen, Philisteers hand.

S?m drog till BethSemes, p§. enom vii,g:, och 4. S,5. bortkastade Israel.s barn iM sig !gmgo och r!lJDade, och veko hvarken på den Baalim och Astaroth, ochtjente Herranom Iho~ sidona eller p!l. den venstra; och de allena. 1Phllisteers Forstar gingo efter dem, allt 5. Och Somuel sade: Forsamler hela Israelintill BethSemes gril.nso. till Mizpa, att jag m!I. der bedja Herran for13. Men de BetbSemiter ~ngo och sk!l.ro eder.

i hveteandene i d:I.lenom, och de hofvo sin 6. Ochde kornmo tillhopai Mizpa., och OsteQgon upp, och fingo se arken, och vordo vatten, och goto ut for Herranom, och fa-glade att de fingo se honom. stade den dagen, och Bade der: Vi harve14. Men vagnen kom upp~ Josua. den syndat for Herrs.nom. Och sA. domde

BethSemitens ~ker, och stadnade der. Och Samuel Israels barn i Mizpa..der var en stor sten; och de h<>ggo sonder 7. D~ nu de Philisteer horde, att Israelstril.t ar vagnenom, och offrade de kor Her- barn voro tillh~~akomne i Mizpa., drogoranom till branneoffer. de Philisteers liorstar upp emot Israel.15. OchLeviternalyfteHerransarkneder, Når Israels barn det horde,fruktadedesig

och det skrinet, som der bredovid l!l.g, der for de Philisteer;de gyldene klenodier uti voro, och satte p5. 8. Och Bade till Samuel: Vand icke igenden stora stenen. Och det folket i Beth- att ropa for oss till Herran vD.r Gud, attSemes Offrade p& den dagen Herranom han hjelper oss utu de Philisteers hand:bra.nneoffer och annor offer. 9. SaJnuel tog ett fett lamb, och offrade16. Nar nu de fem Philisteers Forstar Herranom ett helt branneoffer, och ropade

bade detta sett, foro de tillbaka igen på till Herran for Israel.: och. HeI"r8D bO~samma dagen till Ekron. horde honom.17. Och detta aro de gyldene ardsar. som 10. Och som SaJnuelotfrade branneoffret.

de Philisteer offrade Herranom till skuld- kornmo de Philisteer fram till att stridsoffer: Asdod en, ~ en, Askelon en, Gath emot Israel. Men Heri-en lat dundra enen, och Ekron en; stor tordon ofver de Philisteer p~ den18. Och gyldene moss efter talet af alla de dagen; och rorfårade dem, sA. att de vordo

Philisteers stiider, under de fem Forstar, slagne for Israel.bMe murade stii.der och bvar; och intill Il. Så dro~ Israels man ut iM Mizpa,det stom sorgerummet, der de latoHerrans och jagade de Philisteer, och slogo demark upp§., intill denna dag, p~ Josw. den ant inunder BethCar.RethSemitens ~ker. 12. D~ tog Samuel en sten, och satte19. Och somlige at de BethSemiter vordo honom emellan Mizpa och Sen, och kallade

208 l. S.-\.MUELIS. CAP. 8, 9.honom Hjelposten, ooh sade :Allt harintill 15. Dertill skall han taga at edm Bad oohharver Herren hlupit oss. vingårdar tiond, ooh gifva siDa kamerernre13. S§. vordo de l'hilisteer fortryckte, och ooh tjenare;

kornmo intet mer i Israels ~so. Och 16. Och edrn tjenare och tjenarinnor, oohHermns haIld var emot de Philisteer, s§. edrn diigeligaste ynglingar, och edm ~snar,lii.n~ Samuellefde. skall han taga, och utratta sin arende med.14. S§.vordoockdestaderIsraeligengifne, 17. At edrn hjordar skall han taga tiond;som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrll.n och I m§.sten vara hans tralar.Ekron intill Gath, med deres gransor; dem 18. Nar I d§. ropen p§. den tiden ofverfriade Israel utu de Philisteers hand; ty edar Konung, som lederutvalt harven, ~Israel bade. frid med de Amoreer. skall Herren p§. den tiden intet hora eder.15. Och Samuel domde Israel, s§'lange han 19. ~len folket ville intet bom Samuels

lefde .rost, ooh sade: Ingalunda, utan en Konung16. Och for hvart §.r omkring till BethEl, mMte vara orveT oss.

ooh Gilgal, och Mizpa. Och når han bade 20. Att vi ook are s~som alle andre Hed-p§.all derina rummen domt Israel, ningar; att vår Konung m§. doma oss, ooh17. Kom han igen till Ramath, ty der var draga ut for oss, når vi fore v!l.rt orlig.

hans hus; och domde der Israel, och byggde 21. Så horde Samuel allt detta, som folketder Herranom ett aJtare. sade6.ooh sade det for Herrans oron.

8. CAPITLET. 22. ..ch Herre~ Bade till Samuel: Hor de-8a.muel8 .Ilde?' "on..,.. tlanart. Konwng,..ått. ras rost, och gor dem en Konun8'. Och

D Å .nu S~muel. vardt gam~al, satte han ~~muel Bade till ~s~els man: Gar edraSlna soner tul domare OrveT Israel. farde, hvar och en l sm stad.

2. Hans forstfodde son het Joel, oc~ den 9. CAPITLET.andre Abla; oeh de voro domare l Ber- Saul6 ått, tl.tnagokande, Kon_gatlal.Saba. O CHenmanatBenJaminbenamnd Ki~,3. Men hans soner vandrade icke uti hans Abiels son, Zerors sons, Bechorath~

viigar; utan bojde sig efter girighet, oeh sons, Aphiahs sons, en mans J emini sons,togo gåfvor, ooh forvande ratten. en arlig man;4. SIi forsamIade sig aJle aldste i Israel, 2. Han bade en son benamnd gaul, han

oeh kommo till Ramath tillSamuel; var en dageli~ ung man, så att ingen då,J!;c-5. Och Bade till honom: Si, du ast vorden lip;are var ibfand Israels barn; hufvuaet

gammal, och dine soner gå icke nti dina hogre an allt folket.vii.gar: så satt nu en Konung ofver oss, den 3. Så bade Sauls fader' Kis borttappat siDaoss doma må, s§.somalle Hedningar hafva. åsninnor; ooh han talade till sin son gaul :6. Det behagadJ} Samuel illa, narde sade ; 'fag en af drangerna med di~, och statt upp,

Få oss en Konung, den oss døma må. Oeh gack bort, och sok upp Mnmnorna.Samuel bad infor Herranom. 4. Och han gick OrveT Ephraims berg, ooh7. Oeh Herren sade till Samuel: Hor ~enom det landet SaJisa, och de funno dem

folkens rost i allt det de harva talat digtill; mtet. De gingo :igenom det 1"tndet Saalim,fort;y de harva icke forkastat dig, utaD mig, ooh der voro de intet. De gingo genom J e-att Jag icke skaJI vara Konung ofver dem. mini land, och funno dem intet.8. De gorn dig s§.som de alltid gjort harva, 5. Nar de kornmo uti det l."tndet Zuph,

ifrådendag,dåjagfordedem utur Egypten, sade Saultilldrangen, sommedhonomvar:allt intill denna dc3g; ooh harva ofvergifvit Kom, låt oss gå hem igen; min fader m§,ttemig, och tjent andra gtldar. ofvergifva åsninnorna, och harva sorg om9. S~ hor nu deras rost; dock betyga dem, oss.

ooh undervisa dem Konungens ratt, den 6. Men han sade: Si, har ar en miirkeligofver dem råda skall. Guds man i denna staden; allt det han sa-10. Och Samuel sade all Herrans ord g-er, det sker; låt oss nu gå dit; tillafven-

folkena, som at honom Konung begarat tyrs sager han oss vår vag, den vi gå.bade. 7. gaul sade till sin dritng: Om vi an gå

11. Detta skaJl vara Konungs ratt, den dit, hvad bare vi mannenom? Fort y brOdetofver eder råds skall; edra soner skall han ar allaredo upptardt utu vår matsack; vitaga till sin vagn, ooh resenarar som rida harve ingen glifvo, som vi kunne barn demfor hans vagn ; Guds mannenom: H vad halve vi ?12. Och tiJ1 hofvitsman ofver tusende, och 8. Drangen svarade igen, och sade: Si, jag

Ofyer femtio, och till åkerman, som hans harver fjerdedelen af en sikel silfver nåråker broka skola, och till uppskarare i hans mig; den vilje vi lE;ifva dem Guds manne-sad, och de som gom hans harnesk, och det Dom, att han m1i saga oss vår vag.hans v~nar tillhorer. 9. Fordomtid i Israel, når man gick bort13. Edrn dottrnr skall han taga sig till till att fråga Gud, sade man: Kom, låt oss

apothekerskor, kokerskor och bakerskor. gå till Siaren; ty de som man nu kallar14. Edrn basta §.krnr och vingårdar, och Propheter, dem kaJlade man i fortiden

oljog§.rdar skall han taga och gifva sina Siare.tjenare; 10. Sau! Bade till sin driing: Du harver v'.i.l~

GAP. 10. -1. SAMUELS BOK. 209~t; kom,l§.t oss g§.. Och de gingo §.stad Saul upp§. taket, och salte: Statt upp, atttill staden, der Guds mannen var. jag m§. låta dig g§.. Och Saul stod upp, och11. Och nar de komne vara upp till staden, de gingo både tillsammans ut, han och

funna de pigor, som utg§.n~a voro till att Samuel.hemta vatten; till dem Bade de: Ar Siaren 27. Och d§, de kommo neder till andan p!tbår? staden, sade Samuel till Saul: Sag dran$e-12. De svarade dem, och sade: J a, si, hår nom, att han går framfor oss; och han gIclt

år han: skynda dig, ty i dag ar han kom- framfore. Men du, statt nu har qvar, attmen i staden; efter folket i dag offrar upp§. jag m§. undervisa di~, hvad Gud harver 835t.hojdene. 10. CAPITLET.13. Når I kommen i staden, B§. finnen I SaUZ_d. lottad. aktatl.honom, form an han uppg-:i.r på hojdena D l tog Samuel ett oljoglas, och got upp~till att ata; fort Y folket ater icke, form an hans hufvud, och kysste honom, ochhan kommer, efter han skall val8igna offret; sade: Ser du, att Herren harver smart diK8edan åta de som budne ara. Derfore'går till en Forsta ofver hans arfvedel Pditupp, ratt nu finnen I honom. 2. Nar du nu g§.r ifrn mig, s~ finner du tv~14. Och då de kommo utJP i staden, och man vid Rachels !$:far i BenJ amins .granso i

vora midt i stooenom, si, da gick Samuel ut Zelza.h; de skola såga till diK: lsnmnornaemot dem, ocl1 ville ~ upp till hojdena. aro funna, der du efter ~n~eR iist, dem att15. Men Herren bade uppenbarat ror Boka; och si, din fader harver ofvergifvit

Samuels oron, en dag form an Saul kom, tånka p~§.snarna, och sorjer (1m eder, ochoch s~: sager: Hvad skalljag !$'ora om min son P16. I morgon p§. denna tiden skall jag san- 3. Och nar du g6.r dådan fram batter, s!t

da till dig en JIlan utu BenJ amins land; kommer du tilldeneken Thabor; der skol1\denskallduslflo~atillenForstaofvermitt tre man !"§ka dig, som g~ upp till Gud ifolk Israel, att han skall fraIsa mitt folk BethEl, den enebii.r tre kid, den aRdre trlfi~rn d~ Philisteers hand; tY,i.ag harver 8e.tt brod, den tredje en .tlas~o ~ed. vin. .tIlI mItt folk, och deras rop ar kommet tlll 4. Och de skala helsa dlg vanhga, och gIfvllmig. dig tit brod, det skall au tagn. ar der.J.s17. D~ nu Samuel fick se Saul, svarade bander.

Herren honom, och sade: Si, der ar man- 5. Sedan kommer du p§. Guds bog, der denen,somjagdi~afs8Ktharver,atthanskaJl Philisteers lagre ar; och nar du kommerrålla ofver mitt folk. derin i staden, mota dig en hop med Pro-i8. D§.gick Saul fram till Samuel i porten, pheter, som komne åra af hojdene,.och for

oeh Bade: sag mig, hvar ar hår Siarens hus P dem en psaltare, och trumma, och pIpa, och'19. Samul'l svamde Saul, och sade: Jag ar harpa, och de prophetera.Siaren, g'ack for mig upp p!!. hojdena, ty I 6. Och Hermns Ande skall komma ofvermåsten !i. dag åta med mig;; i morgon vill dig, att du propheterar med dem; och dåja~ låta dig gå, OCR &Hb det 1 dino hjerta ar, skall du varda en annar m!\n. .vill j~ saga dig. 7. Nar nu dessa tecknl'n komma dlg, så gor20. Och om §.sninnoma,som du for tre da- allt det dig for handen kommer; tyGucl ij.rgar sedan borttappade, var nu intet bekym- med dig.rad, ty de aro funna; och hvem horer allt 8. Men du skall g~ nederfor mig till Gil-det goda till i Israel'? Blifver det icke ditt, gal; si, der vill jag komma neder till di;;,och hela dins faders hus? till att offra branneoffer och tackoffer. I21. Saul sade: Ar jag icke en son ar J e- sju ~r skall dubida, tilldess j~ kommer

mini, och ar det rmgasta slågtet i Isra.el, tIlI.dig, och undervisar dig hvad du gor".loch min att ringast ibla.'ld alla atter i Ben- skall.JaminP Hvi sager du d!!. mig s3.dant? 9. Och som han vaDde ryggen §.t SamueJ,22. Men Samuel t.<>g Saul, och hans driing, och gick irr!!. honom, ~f nonom Gud ett

och bade dem upp i salen, och satte dem annathjerta; och aJ1!1 dessa tecknen kom moofverst ibland dem som budne voro, hvilke p§. den dagen.voro vid tretio man. 10. Och di de komma till bogen, si, d§,23. Och Samuel Bade till kocken: F§'hit motte honom en hop Propheter; och Guds

det stycket, som jag fick dig, och befalIde Ande kom ofver honom, så att han prophe-att du skulle behåIla det nar dig. terade med dem.24. Då bar kocken en bog upp, och hvad 11. D§. de nu alle s!tl!;o honom, som tillfi1-

dervid hangde. Och han satte den for rene bade kant honom, att han prophete-Sau!, och Bade: Si, detta bIet ofver, liigg.for rade med Prophetema, sade de till hVaraD-dig och at; fort y det ar p!!. denna tid till nan: H v~ år Kis son tillkommet P Ardig forvaradt, di lag bOd folket. S~ åt ock Saullbland Propheterna PSau! med Samuel pli. den dagen. 12. Och en svarade der, och Bade: Ho ar25. Och d~ de gmgo neder ar hojdene in i deras fad~rP Dadan. ar det ordspr§.kl't

staden, tala.de han med Saul p§. taket. kommet: Arock SaulIbland Propheterna?26. Och de stodo bittida upp; och som 13. Och d~ han utpropheterat bade, kolU

morgonrodnaden IP;ick upp, kallade Samuel han upp till hojdena.

,

210 l. SAMUELIS. CA-P. 11, 12.14. Men Sauls faderbroder sade till honom, 8. D§ sade till honom alle aldste i J abe!!:

och till hansdr'.i.ng: Hvart voren I gångneP Gif oss sju df!,gar, att vi m!lge sii.nda bad-De svarnde: Till att uppsoka §.snar; och dflo skap i alla Israels grii.nsor; ar då ingenvi s!ige att vi fwmedem icke, komme vi till hiel~, sflo vilje vi gå ut till dig.SamueL 4. 8å kommo badskapen till Gibea Sauls,15. Då. sade Sauls faderbroder: Sag mig, och Bade detta for folkens oron. Då hof allt

hvad sade eder Samuel P folket sina rost upp, och gret.16. Saul svarade sinom faderbroder: Han 5. Och si, då kom Saul utal markene, dn-

sade oss, att §.sninnorna 'funna voro; men gandes bakefter sitt fa, och sade: Ir vadom Konun~ket sade han honom intet, skadar folkena, att det gråter P Då for-hvad Samriel sagt bade. taljde de honom de mii.ns orda! Jabes.17. Samuel kallade folket in till Herran i 6. Då kom Guds Ande ofver honom, nar

Mizpa; han dessa or.den horde, och hans vrede for-18. Och sade till Israels barn: Så sager grymmade SIA' ivårliga.

Herren Israels Gud: Jag forde eder utur 7. Och han tog ett par oxar, och styckadeEgypten, <JCh frii.lste eder utu de Egyptiers dem, och sande i alla Israels grii.nsor medhand, och utur all Konungarikes hand bådskap, och lat sii.ga: Den som icke ut-som eder tvingade. drager efter Saul och Samuel, hans oxar19. Och I harven i c)Jlg forkastat edar Gud, skall man så gom. Så foll Herrans fruktan

som eder utur all edor olycko och bedrof. ofver folket, att de utdr(?gO ~m en man.velge hulpit harver, och sjigen till honom: 8. Och man rii.knade dem l Besek; ochSii.tt en Konung ofver oss. Nu val, så gf\r Israels barn voro tre resor hundradetusendnu fram fqr Herran efter edor slågter och man; och J uda barn tretiotusend.hus. 9. Och de sade till bådskapen, som komne20. Som nu Samuel framhade alla Israels voro: ~er de man i J abes i Gilead : I mor-

sliigter, vardt rllkadt inpå. BenJamins gon skolen I få hjelp, nar solen ar som he-sliigt. tast. Då desse badskapen kommo, och

21. Och som han bade BenJamins sliigt. forkunnade det de man i Jabes, vordo defl'aln med hennes atter, vardt råkadt inpå glade.Matri att, och rllkade inpå Saul, Kis son; 10. Och de man i Jabes sade: I morgonoch de sOkte efter honom, men de funno vilje vi gå ut till eder, att I m~n gora osshonom intet. allt det roer tackes.22. Då frligade de §ter Herran, om han Il. Den andra morgonen skickade Saul

annu skulle ditkommaP Herren svarnde: folket i tre hopar, och de kommo i lagret i~i, han harver wldstungit sig under ett mo~nvaktene, och slogo de Ammoniterfat. allt mtill dagen vardt som hetast. Och de

28. Då lupo de dit, och hemtade honom. som ofverblefvo, vordo så forskingrade, attOchdi han gick fram ibland folket, var han icke två blefvo tillhopa.hufvudet hol;'re an allt folket. 12. Då sade folket till Samuel: Hvaz aro24. Och Samuel sade till allt folket: Har de, som sade: Skall Saul råda ofver oss 11

sen 1, hvem Herren utvalt harver; ty hans Låt de man komma har fram, att vi mågelike ar icke ibland allt folket. Da gladdes drapa dem.nllt folket, och sade: Lycka ske Konunge- 13. Saul sade: ~ denna dagen skall ingenflom. do; ty Herren harver i dag gjort salighet i~5. Och Samuel Bade folkena all riksens Israel.

ratt, och skref det uti ena bok, O/.'h ladet 14. Samuel Bade till folket: Kommer ,l!i.terinfor Herran. Och Samucl lat allt folket oss gå till Gilgal, och der fornya Konunga-g-;i, hvar och cn i sitt hus. riket.26. Och Saul gick ock hem till Gibea, och 15. S§ drog allt folket till Gilgal, och

en del af haren gick med honom, hvilkes gjorde der Saul till Konung for Herranomhjerta Gud rorde. l Gilgal, och offrade tackoffer infor Herra-~7. Men somli~e Belials barn Bade: Hvad nom. Och Saul med alla Israels man froj-

skulle denne hjelpa æs 11 Och fomktade dade sig der ganska storlig&,honom, och båra honom inga I;'åfvor; men 12. CAPITLET.han låts som han intet horde det. &lmueu trollet. Folketl dd,.,~

11 CAPITLET D l sade Samuel till hela Israel: Si, jagJabe. belliq.-adt. ...tmmon ./agcn,. &luZ8tat{fii8t. harver hort edra rost uti allt det I mig

S Å for Ns,has, den Ammoniten, upp, och sngt harven, och harver gjort en Konungbelade Jabes i Gilead. Och alle man i ofver eder.

Jabes sade till Nahas: Gor ett forbWld 2. Och si. der går nu edar KonWlg fOrmed oss. så vilje vi tjena dig. eder; men jag ar gammal och gr-1 vorden.2. Men NahaS, de.n ~moniten, s:varade o$;h I!1in~ soner ~ro nii.I:eder, och jag h!'fv!Jr

dem: I så måtto vill jay; gora ett forbund ganglt for eder, ~ mm ~dom allt mtillmed eder, att jag stinger ut h<>gra ()gat på aenna Øag.eder alla, ocl1 satter eder till en forsmii.defse 3. Si, har ar jag: Svarer mig infor Herra-i hela israel. Dom och hans smorda, om jag nigons mans

--I.-~AP. 18. 1. SAMUELS BOK. 211

.-~X: eller åsna t~tbatver? Om jag hafver na; d1 frtlkta.de allt folket Hen'B.n och: n~m gjort ofvervåldochorattP. Om jag Samuel ganska storli~;

n~n undertryckthafverP 9m Jag ar M- 19. Och sadealle tiU Slmluel: Bed forclillagqns mang l1a.I1d harver t~t ga.fvor, 000 tjenare Herran din Gud, att vi icke do; tyh1llit det beroliga P S~ vill jag gifva eder ofver alla vll.ra sY!1der harve vi rek gjortdet igen. detta onda, att VI beddes OS!! Konung...De sade: Du harver intet ofverv~ld eller 20. Och Samuel Bade till folket: Frukter

oratt gjort o~A ~_hellern~n unde!'tryckt; eder intet, I harven sannerliga gjort allte~ betler at Dii!5Uns mans hand n§gcit ta- det onda; dock tråder icke af ifrn Herra-gIt. nom, utan tjener Herranom af allo hjerta..5. Han 8a.de till dem: Herren och hans 21. Och viker icke efter f'åtångelig ting;

smorde vare vittne emot eder i dag, att i ty det gagnarederintet. och kWl intet hjel-intet harv~n funnit i mine hand. De sade : pa eder, efter det en f'åtångeli6' ting år.Ja, vare Vlttne. 22. Fort Y Herren ofvergifver lcke sitt folk,6. OchSamuelsade till folket: Ja, Herren, for sitt stora Namns skuII; ty Herren har-som Mose och Aaron ~ort hafver, och torde ver begynt till att gora eder sig sjelfvomedra råder utur EgyPt-l land. till ett folk.7. s~ gir nu fram, att j!J.g m~ doma eder 23. Vare rek fjerran iM mig, att jag R~

fOr Herranom, ofver all Herrans ~ttfå.r<;lig- skulle ~da. emot Herran, att jag skullehet, som han med eder och edra fådergjort afl~ta bed] a f'or eder, och låra eder den godaharver. och ratta viigen.8. D~ Jacob. var ~ommen in uti Egypten, 24. Alle~t frukter H:en'B.n, och tjener

ropacieedraftidertillHerran. OchHerren honom troliga af allo hjerta; f'ort~ I haf-sande Mose och Aaron, att de skulle f'ora ven sett huru stor ting han gor med eder.edra råder utur Egypten, och lat bo dem p~ 25. Men om I gi>ren det ondt år, s§. skolt'udetta ruin. bMe I och edat Konung rorgb.9. Men når de ro~to Herran sin Gud, 18 CAPITLETs§.lde han dem under Sisera våld, hofvits- &&ul6 till~,;g frukta,., otid.;a o.6'er ma.8:mausens i Hazor, och uti de Philisteers &...1ler6 brilt. ..

v~d, och uti de Moabiters Konungs v§.Id; S AUL bade varit Konung ett ~r; ochde stridde emot dem. som han tu ~ bade ddit ofv('r Israel,10. Och de ropade till Hen'B.n, och sade: 2. Utvalde han sig tretusend man utur

Vi harve Sytldat, att vi harve ofvergifvit Israel; tutusend'voromed Saul i Michmas,He~, och tjent.Baa.lim och Astaroth; ochupp§.b.e~.etBethEl.oc~etttusendmedmen frålsa oss nu iM v~ fiendars hand, J onathan l Glbea BenJamms; men det an-si vilje vi tjena dig. dra folket lat han ~ hvar och en i sina11. DA sande Herren J erubBaal, Bedån, hyddo.

J ephthah och Slmluel, och fra1ste eder utur 3. Och J onathan slog de Philisteer i derl)Sedra fiendars bander, allt omkring, och lat liigre, som i Gibes val'; det kom f"or deeder bo tryggeli ~ Philisteer. Och Saul lat b]~sa i basunen12. Når 1 dl s n att Na.has, Ammons ofver hela landet, ochsjiga: I E breer, horer

barnas Konung, om emot eder, saden I till.till mig: Icke du, utan en Kon~ skall d- 4. Och hela Israel horde sij,gas: Saul haf-da ofver 088 ; andock Herren edar Gud var ver sl~t de Philisteers lagre; ty Israeledar Konung. lukta.de illa f"or de Philisteer, och allt folket13. Nu, bar harven I edat KonunF:, den I ropades till Saul i Gilgal.utvalt och begii.l'a.t hafven; ty, si, Herren 5. Då forsamlade sig de Philisteer till attharver satt en Konung ofver eder. strida med Israel. tretiotusend vagnar, sex-14. Om I nu..frukten H~n'B.n, oc,h tjt':.nen tnsend resen,arer. och eljest folk så mycket

honom, och boren !tang rost, och leke &ren SQm sanden l hafsstrandene; OCl1 de drogoHerrans mun ohonge. ~ skolen bMe I och uPP. o<:h lågrade sig i Michmas, ostan foredar Konung, som ofver eder rMer, efter- BethAveD.folja Herran edat Gud. 6. D~ de man at Israel s~o, att de i nou15. Om I icke boren Herrans rost, utaD voro, ty folket var forskrii.ckt, krupo de utiarenHerransmunohoriF;e,s§.skallHerrans kulor, och klyfter, och klippor, och i hål, \hand vara emot eder och edra råder. och i F:rGpar.16. G~ ocks§. nu fram, och ser det stora 7. Och de Ebreer droga ofver Jordan in uti

arende. som Herren gora skall for edor Gads land och Gileads; men Saul var annu()gon. i Gilgal, och allt folket, som foljde honom,17. Xrickenuhveteanden? Dockvilljag vardtfortvifiadt.

"alla Herran. att han skalll~ta dundra 8. D§, forbidde han i siu dasrar, den tidenoch regn&, att I skolen f'ornimma och se det som Samuel forelagt bade ; och efter Samuelstora onda, som I for Herrans /)gon gjort icke kom till Gilbral, skingrade sig folketharven, att I harven bedts eder Konung. iM .honom.18. Och d~ Samuel 6.kallade Herran, lat 9. D§. sade Saul : Barer mig hit branneoffer

Herren den samma dagen dundra och reg- och tackoffer; och han ofrloade bl'ii.nncoff'er.~

.-

212 J. SAMUELIS. CAP. 14.10. Och som han bade fullkomnat branne- Prest i Silo, och drog liflijortelen upp~; fo]-

offret, si, dli. kom Samuel; då gick Saul ut ket visste icke heller, att Jonathan varemot honom, till att helsa honom. bortgli.n~en.11. Men Samuel sade: H vad harver du 4. Och l viigenom, der J onathan sokte efter

gjort? Saul svarade: Jag s!\g att folket for- att gli. ofver till de Philisteers li1ll',re, voroskingrad.e sig irr§. mi~,.och du ko~.icke i tvli.brantaklippor,d~ne;nap~dennasidone,rattom tId, och de Philisteer voro forsarn- och den andra p§; hmsIdone; den ena hetlade i Michmas. Bozez, den andra Sene.12. Då sade ja~: Nu komma de Philisteer 5. Och den ena var norrut ifrå Michmas.

hitneder till mIg i Gil~l, och ;jag harver och den andra var sodernt ifrli. Gaba.icke bedit Herrans anslgte; d§. vagade jag 6. Och lonathan sade till SiR vapnedra-det, och ofl'rade branneoffer. gare: Kom. l§.t oss gli. utofver till dessa13. Men Samuel sade till Saul: Du harver oomskornas lågre; tillafventrys varder

gjort d§.rliga, och icke ~~llit ~errans ding Her!:el!- n!igot utr'.i.ttandes geno.m oss; fort YGuds bud, som han ~ budlt hafver; ty det ar leke Hermnom tungt hjelpa genomHerren bade stadfåst ditt rike ofver Israel många, eller genom få.til l evig tid. 7. DIi. svarade honom hans vapnedrB-gftre:14. Men nu skall ditt rike icke blifva st§,n- Gor allt det i dino hjerta ii.r; gack astad,

dandes. Herren harver sokt sig en man si, jag ar med di" s§,som ditt hjerta vill.efter sitt hjerta, honom harver HelTen bu- 8. Jonathan s;de: Nu val, nar vi kommedit att vara en Forste ofver hans folk; ty ditofver till det folket, och de få se oss;du harver icke h1!.llit Herrans bud. 9. Om de då. saga: Står qvare, tilldess vi15. Och Samuel stod upp, och gick ifr~ komme till eder; så vilje vi blifva st§,n-

Gil~l upp till Gibea BenJamins. Men dande i vårt rum, och leke stiga upp tillSaul talde det folk, somnar honomvar, vid dem.øexhundrad man. 10. Men om de saga: Kommer hitupp till16. Och Saul med hans son J onathan, och oss; sli. vilje vi stiga upp till dem; så haf-

det folk som nar honom var, blefvo uppli. ver Herren gifvit dem oss i vli.ra bander;BenJamins bog; men de Philisteer bade och det skall oss vara for ett tecken.la"o-rat sig i Michmas. 11. D~ nu de Philisteers l~e fingo se dem17. Och utu de Philisteers liigre dro~o tre bli.da, sade de Philistoor: Sl, de Ebreer aro

hopar till att forharja landet. Den ene utkrnpne utu hålen, der de sig gomt harva.vande sig inp~ den viigen till Ophra uti 12. Och mannerna i lagret svarade J ona-Sauls land; than och hans vapnedragare, och sade:18. Den andre vande sig inp§. den vagen Kommer hitupp tilloss, vi vilje val lara

til! BethHoron; den tredje vande sig p~ eder. D§, sade Jonathan till sin vapnedra.den vagen, som drager §.t den dalen Zebo11ll gare: Trad efter mig, Herren hafver gifvitvid oknena. dem i Israels hander.19. Och ingen smed vardt funnen i hela 13. Och Jonatoon kler med bander och

Israels land; fort Y de Philisteer tankte, de fotter uppfore, och hans vapnedraJl;are efterEbreer mli.tte gora sviird och spjut. honom. D~ follo de neder for J onathan.20. Ty måste hela Israel tara neder till de och hans vapnedragaTe &l@g allt ihjal efter;

Philisteer, om n!igor ville l.!tta hvassa sin 14. SIi. att forsta sl!!gtnin~en, som Jona-plogbill, hacko, yxa eller lia; than och hans vapnedragare gjorde, var vid21. Och nar eggen på liarna, hackorna, tjugu man, på en halfvan li.ker vid pass, som

gamarnaochyxarna, vardt slo, och uddarnll. ett par oxars dagsplojni~ ar.vordo stubbote. 15. Och en radsel kom på markene i lågret,22. Då nu stridsdagen kom, vardt intet och p§. hela folket i li1ll',rena; och de som ut-

svard eller spjut funnet i hela folkens hand, ~nde voro till att forharja, dem ko!U ocksom var med Saul och J onathan; utan Saul radsel uppå, och landet skal! demd; tyoch hans son bade varjor. det var en forskrackelse ar Gudi.23. Och de Philisteers liigre drog fram vid 16. Och Sauls vaktare i Gibea BenJamins

Michmas. fin~ se, att hopen skingrades, och lupo hit14. CAPITLET. och dit, och vordo slall:rie.

Jonathanøleger,brott,fara,br6der. 17. Saul sadetilI foiket, Som nar honomD ET begaf sig i den tiden, att Jonathan, var: Rakner, och ser till, hvilken at oss ar

Sauls son, sade till sin drå.ng, som bortg1!.ngen; och då de raknade,si, dr. varhaRs varjo bar: Kom, l§.t oss g6. utofver till Jonathan och hans vapnedragare icke der.de Philisteers lagre, som deruppe a,rj och 18. DIi. sade Saul till Ahia: Bar fram Gudshan sade sinom fader intet till. ark; ty: Guds ark var p~ den tiden niir2. Men Saul bIet ytterst r Gibea under ett Israels barn.

granattrii.. som i forstadenom var; och det 19. Och som Saul annu talade med Presre-folk, som nar honom var, ValZ vid sexhun- nom, forokade sig sorlet och lopandet utidrad man. de Philisteers liigre. Och Saul Bade till3. Och Ahia, Achitobs son, Icabods bro- Presten: Tag dina hand at.ders, Pinehas sous, Eli sons, var Herrans 20. Och Saul ropade, och allt folket, som

CAP. 14. 1. SAMUELS BOK. 213med honom var, och kommo i stridena; och de Philisteer i natt, och berofva dem, till-si, då gick hvars ooh ens svård emot den des~ 1 morgon ljust varder, att vi ingen arandra, och var ett miigta sorl. dem ]§.te otverblifva. De svarade: Gor allt21. Och de Ebreer, som tillforene bade va- det dig tåckes. Men Presten sade: L§.t oss

rit når de Philisteer, och bade varit uPP- g§. hit till Gud.dragne med dem i lagret allt omkring, glif- 37. Och Saul fr:~de Gud: Skall jag dragavo sig intill Israel, som voro med Saul och ned efter de Philisteer, och vill du gif\'6J onathan. dem uti Israels hånder? Men han svara.de22. Och allemån at Israel, som sig forgomt honom p§. den tiden intet.

hade p§. Ephraims berg, d§, de horde att de 38. Då sade Saul: Låt gå hitfram all hornPhilisteer flydde, foljde de efter med de an- ar folket; och forfarer, och tillser, når hvil-dra till stridena. kom denna synden år p§. denna tid.

23. Allts§. halp d§. Herren Israel p§. den 3'J. Ty s§. visst som Herren Israels hjel-tiden, och slaget stod, allt intill Beth- pare lefver, om det an vore min son J ona-Aven. than, s§. skall han do. Och ingen svarade24. Och d§. Israels man forsmaktade p§. honom utaf hela folkena.

den dagen, besvor Saul folket, och sade: 40. Och han sade till hela Israel: Varer IForbannad vare hvar och en, som brod ater på den sidon; jag och min son J onathanintill aftonen. att jag m1J. hamnas p!i. mina vilje vara p§. desso sidone. Folket sade tillfiendar. S!i. smakade ock allt folket intet Saul:- Gor hvad dig tåckes.brod. 41. Och Saul sade till Herran Israels Gud:25. Och hela landet kom i skogen, och der Gor det rått år. D§, r§'kade det p§. Jona-

låg bannog på markeDÆJ. than och Saul; och folket gick qvitt26. D§. folket kom in i skogen. si, d§, flot ut.

der hannog; men ingen låt honom lued 42. Saul sade: Kaster ofver mig och minbandene komma till sin mun; ty folket son Jonathan. D§, r§'kade det på Jona-fruktade sig for eden. than.27. Men J onatlmn bade icke hort, att hIIIns ~. Och Saul sade till J onathan: Såg mig,fader bade besvorit folket; och rackte sin hvad harver du gjort? Jonathan lat ho-sta! ut, som han bade i sine hand, och dop- nom forst§.t, och sade: J a'$ smakade litetpade med åndanom i hannogskakona, och hannog med stafven, som Jag i mine handvånde sina hand till sin mun; s!i. vordo bade; och si, derfore måste jag do.hans ogon frisk. 44. D§. sade Saul: Gud gore mig det och28. D~ svarade en at folkena, och sade: det; Jonathan, du mliste doden do.

Din fader harver besvorit folket, och sagt: 45. Men folket sade till Saul: Skulle Jo-Forbannad vare hvar och en, som något nathan do, den en s?J. stor salighet gjortåter i~. Och folket var fortrottadt. harver i Israel? Bort det! S?J. visst som29. Då sade Jonathan: Min fader harver Herren lefver, icke ett hår af hans hufvudbedrofvat landet; ser,nuru min ogon åra skall falla på jordena; fort Y Gud harver ifrisk vordne deraf, att jag af denna harulO- dag gjort det igenom honom. Allt8§.gen n!igot litet smakat harver. friade folket Jonathan, att han icke do30. Ha.de folket i dag åtit af siDa fiendars m§.ste.ror, som de funnit harva, s§. hade ock slagt- 46. S§. droB' Saul upp ifrå de Philisteer;ni~n vordit sWrre emot de Philisteer. och de Plrihsteer drogl) till sitt runI.31. Och de slaga p§. den ~en de Phili'- 47. Men d§, Saul bade tagit riket in ofversteer, irr§. Michmas allt intill Ajalon; och .Israel, stridde han emot alla sina fiendarfolket varet ganska trott. allt omkring; emot de Moabiter, emot _-\.m-32. Och folket vande sig till bytet, och to- mons barn, emot de Edomeer, emot Zoba

go!§.r, få och kalfvar, och sla",otade p!l. jor- Konungar, emot de Philisteer; och hvartdene, och §.to det med blodet. han vånde sig, der straffade han.33. S§. vardt Saul forkunnadt: Si, folket 48. Och han forsamlade en har, och slogharver syndat emot Herran, och åtit blod. de Amalekiter; och friade Israel ifrån alIasHan sade: I harven illa gjort; valter hit deras hand, som dem fortryckte.till mig en stor sten. 49. Och Saul bade soner, J onathan, Isvi.34. Och Saul sade ytterligare: G§.r ut i- MalchiSua. Och hans tv§. dottrar heto

bland folket, och s~er dem, att hvar och en allts!i.: den forstfodda Merob, och den yng-hafve sin oxa och sitt får till mig, och slag- sta Michal.ter det hår, att I m~en åta, och leke synda 50. Och Sauls hustru het Ahinoam, Ahi-emot Herranom med det blodatandet. S§. maaz dotter; och hans harhofvltsman hetdrog a.llt folket fram, hvar och en sin oxa i Abner, Ners son, Sauls faderbroders.sine band, om nattena, och slagtade det 51. Men Kis var Sauls fader, och N er, Ab-der. ners fader, var Abiels son.35. Och Saul byggde Herranom ett altare; 52. Och ett magtigi! orlig var emot dedet år det forsta altare, som han byggde Philisteer, s§. långe Saul leide; och hvarHerranom. Saul s!ig en daglig och strids am man, den36. Och Saul sade: Låt oss draga ned efter tog han till sig.

~

214 r. SAMUELIS. C,\P. 15.15. CAPITLET. liten vast for din ~n, vardt du ett hufvud

Amakk 'lagen. .dgag ,kont. BauZf6rkaltad. i Is~ls sl~r, och Herren smorde dig tillAgag 1t1lckad. Konung ofver Is~l?ME~ Sam':lel Bad.e till Saul: .:n;e~n 18. Och Herren sånde dig pi vfi.gen, och

sande mIg, att Jag skulle snlorJa dIg Bade: Far bort, och forgor de synda re, detill Konung ofver hans folk Is~l; Så hot Amalekiter, och strid emot dem, tilldessnu rostena'B.f Herrans ord. du g<>r en anda 1!§ dem.2. S~ ~r Herren Zebaoth: Jag harver 1 19. H vi harver du icke lydt Herrans rOst;

tankt upp§. hYRd Amalek gjorde Ismel, och utan vandt dig till rot, och ilIa handlathuru han l~ i vagen f"or honom, di han inf"or Herrans ogon pdrog utur Egypten. 20. D~ Bade Saul till Samuel: Harver jag3. Så d~ nu åst!ld, ~h sl§. de Amaleki- dock .lydt Herrans rost, ~h harver dragit

ter, och gir dem tIlIspIllo med allt det de den vågen, som Herren mIg såndt harver;harva; skona dem intet, utall dr'J.p både j~ hafver f"ort hit Agag, de Amalekitersman och qvinno, barn, och dem som dia, få. Konung, och forgjort de Amalekiter.och får, camel och §,sna. 21. Men folket barver tagit af rofvet får4. Saul lat detta komma for folket, och och få, det basta af de spillgifno, till att

talde dem i Telaim, tuhundmdtusend fot- offm det Hermnom dinom Gud i Gilgai.folk, och tiotusend man af Juda. 22. Men Samuel Bade: Menar du att5. Och di Saul kom till de Amalekiters Herren harver lust till offer och bran-

stad, satte han ett bakh§,ll vid backen; neoffer, sll.som dertili, att man lyder Her-6. Och lat sa.ga de Keniter: G§,r edra fli.r- rang rost p Si, lydnad ar battre an offer,

de, och gifver eder ifr~ de Amalekiter, att och hora till ar battre an det feta afjag icke utrotar eder med dem; fort Y I vadrar.giorden barmhertighet med all Is~ls barn, 23. For1;y olydnad ar en trolldomssynd, oohdi d~ dro,>o .utur Egypten. .Allt8§. gåfvo de E nstrafViKhet ar ett af~deri och af:;uda-Kenlter Slg ifr§, de Amaleklter. kan; så, efter du hafver forkastat

7. ])~ slo~ Saul de Amalekiter, allt ifrå. errans ord. harver han ock fårkastat dig.Hevila intill Sur, som ligger for Egyp- att du icke skall vara Konung.ten; 24. D~ Bade Saul till Samuel: J aghafver8. Och grep~, de Amalekiters Konun~, syndat, att jag harver ofverg-lngit HermIlS

lefvande; och -ant folket gat han tillspillo befallning och din ord; ty jag fruktademed svardsegg. folket, och horde deras rost.9. Men Saul och folket skonade ~, och 25. Och nu f"orl§,t mig den s~den, och

hvad god får och ru. var, och val (ett, och viindtillbakamedmigJattjagm~tillbedjalamb, och allt det godt var, och ville icke Herren.llitat tillspillo; men det som slemt var, och 26. Samuel Bade till Saul: Jag vånderintet dogde, det lato de tillspillo. intet om med dig; ty du harver forkastat10. D~ skedde Herrans ord till Samuel, Herrans ord, och Herren harver ock for-

och sade: kastat dig, att du icke skall vara Konung11. Mig §.ngrar, att jag harver gjort Saul ofver Israel.

till Konung; ty haD narver vandt sig jfr§' 27. Och som Samuel vånde sig om, till attmig, och icke fullkomnat min ord. Dess gli. sina f"årde, fattade han honom i hansvardt Samuel vred; och ropade till Herran kjortels tlik, och bon refs sOnder.den hela nattens. 28. D~ Bade Samuel till honom:" Herren12. Och Samuel stod bittida -upp, att han harver i denna dag rifvit Israels Konun-

skulle om morgonen mota Saul; och ho- garike ifr§' di'9' och gifvit dinom ~ta, dennom vardt sagat, att Saul var kommen till battre ar an QU.Carmel, och ~este sig upp ett segertecken, 29. Ljuger icke heller Hjelten i Is~l,och var omkringdragen, och kommen neder eller lliter sig ångra~.ty han ar ingen men-till GilgaL niska, att han sig n ot ångra lliter.13. Som nu Samuel kom till Saul, sade 30. Men han sade: ag harver syndat; s§.

Saul till honom: Valsignad vare du Her- gor mig dock du den arona infor de aldstaranom I Jag hafver fullkomnat Herrans B.f mitt folk, och for Israel, och vand omord. med mig, att jag m§. tillbedja Herran din14. Samuel svarade: Hva.d. ar di det rop Gud.

at mr i min oron, och det rop af få., som 31. S~ vånde dl. Samuel om, och f"oljdejag horer P Saul, s§. att Saul tillbad Hermn.

15. Saul sade: Utaf de Amalekiter harva 32. Och Samuel sade: L~t komma framde ~t det; fo~y folket skonade det basta for mig A~, de Amalekiters Konung; ochfår och få, for Herrans ding Guds offers Agag gick dristeli~ fram till honom. Ochskull; det andra harve vi llitit tillspillo. Agag sade: AlltsA m&te man f"ordrifva16. Men Samuel svarade Saul: Stad till, dOdsens bitterhet.

att jag ~r dig, hva.d. Herren harver talat 33. Samuel sade: Sl.som ditt svård harvermed mig l denna ns..!it. Han Bade: ~. pjort ~vinnor barnlos, 8§. skall ock din17. Samuel sade: Ar det icke aJ, di du moder blifva barnlos iblalld qvinnor. Si

C~",.

CAr. 16, 17. 1. SAMUELS BOK. 215hOgg Samuel Agag i stycker infor Her- smorde honom midt iblann hans bruder,ranom i Gilga1. Och Herrans Ande kom ofver David, iM3i. Och Samuel gick bort till Ramath; den ~n, och allt sedan ; och Samuelstod

men Saul drog upp till sitt hus i Gibea upp, ocn gick till Ramath.Sauls. 14. Och Hen-a.ns Ande vek iM Saul, och35. Och Slmluel sk Saul intet mer intill- en ond ande at Herranom qvalde honom.

dess han bIet doo; dock likval sOrjde 15. D§. sade Sauls tjenare till honom: Si,Slmluel ror Sauls skull att Herren bade en ond ande at Gudi qviU dig.lngrat sig, att han ~e gjort honom till 16. Var herre Si'ge sma tjenare som rorKonung ofver Israel. honom st§., att de stika en man, som kan

16. CAPITLET. 1)1 harpo och strangaspel; p§ de:~ att, n.arDaftå 1mØrd, Saulq..ald. aen onde Guds anden kommer ofver dlg,

O CR Herren sade till Samuel: Huru m§. han spela med sine hand, att det målange vill du sorja for Sauls skull, den varda biittre med dig.

j!1g forkastat harver, s§. att han icke skall 17. D§. Bade Saul till sina tjenare: Servara Konung ofver Israel P Uppfyll ditt efter en man, som ar ~od p§. stmngaspel,horn med oljo, och ~k §stad; jag vill och harver honom hit till mig.Handa d~ till ..den BethL~hem~ten lsa~; ~8.. D§, svarade en ar tje~arena., och sade:fort Y at hans soner harver Jag forsett mIg Sl, Jag harver sett en Isal son, den Beth-en Konung. Lehemitens, han kan på stlii.nguspel, en2. Samuel sade: Hum skulle jag gl dit P d~lig man, och stridsam, och forstlndig

Saul..[år d.et veta., och slår mig ihjal. i saker, och diigelig, och Herren år medHerren sade: Tsg en kalt at råt till dig, honom.och såg: Jag år kommen till att offra Her- 19. Dl sande Sa\u bM till IsII.i, och latronom ; saga honom: sand din SOl1 David till mig,

I 3. Och du skall kalla IsII.i till offret; dl som ar med f§.ren.vill jag visa dig hvad du gom skall, att du 20. Sil. tog Isai en §sna, med brOd, och ender smorjer denjag dig ~r. li!.gel vin,och ett kid ar getterna, och sande,. Samuel gjorde s§.som Herren honom till SRul med sinom son David.

sagt bade, och kom till BethLehem; d6. 21. Så kom David till Saul, och gick framforskrti.Cktes de åldste i stadenom, och tor honom; och han vardt honom ganskagingo emot honom, och Bade: Ar det frid, kar, och bier hans vapnedro~.medan du kommer? 22. Och Saul sande till lsal, och lii.t ~5. Han Bade: J a, jag §.r kommen till att honom: L§t David blifva utror mig; ty hall

ofrra Herranom; helger eder, och kommer harver funnit ynnest for min ~n.med mig till offret. Och llaU helgade lsai 23. Nar nu den Guds anden kom ofveroch hans sOner, och bOd dem till offret. Saul, s§. tog David harpona, och s~lade6. D§, de nu kommo in, slig han p§. Eliab, med sine hand; sl kom Saul till sig igen,

och tankte: Visst år for Herranom hår och det vardt b§.ttre med honom, och denhans smorde. onde anden vek irr§. honom.7. Men Herren Bade till Slmluel: Se intet 17. CAPITLET.

pli hans skapnad. eller hans stom person; Gol/at" trotlar, år{i~ aJ Daftd.Jag harver fOrkastat honom, fort~ det g§.r D E Philisteer fonl:mllade sina harar tilllcke efter som en menniska ser. En men- strid, och kornmo tillhopa i Socho iniska ser det for ()gonen år, men Herren Juda, och lagrade si~ emellan Socho ochser till hjertat. Aseka, vid å.ndan af Dnmmin. .8. D6. kallade lsai AbiNadab, och lat ho- 2. Men Saul och Israels man kornm<> tul-

nom g§. fram for Samuel:. och han sade: hopa, och. l~de. sig i ekdale~~m, ochDenna harver Herren ock mtet utvalt. sklckade Sig till stnd emot de Phlllstcer.9. Då lat Isai g!i from Samma; men han 3. Och de Philistcer stodo ~§. ett berg p~

Bade: Denna. harver Herren ock intet ut- hinsidon, och de Israeliter p~ ett bergpJlvalt. denna sidone, sl att en del var emellan10. D~ låt lsai gl sina f1ju sOner fram for dem.

Samuel; men Samuel Bade till lsai: Herren 4. D§. kom framtradandes utu de Phi-harver ingen at dem utvalt. listeers la~ en man, en kampe, benåmndIl. Och Slmluel sade till IsII.i: Iro nu h§.r Goliath ar Gath, sex alnar och en tvarhand

piltamaP Han Bade: Det ar annu en den 16.ng;minste igen, och si, han vaktar f§.r. Då 5. Och bade en kopparhjelm p§. sitt.hur-Bade Samuel till Isai: Sand bort, och 16.t vud, och ett fjallpansar upP!t; och vlgtf.~nbernts honom; ty vi skole icke sii.tta oss, p§. pansaret var femtusend siklar koppa~;form an han kommer. 6. Och bade kopparbenvapen upp§. SlU12. D~ sande han §.stad, och 'lat hemta ben, och en kopparskold p6. silla axlar;

honom. Och han var brullaktig, med fager 7. Och skaftet p~ hans spjut var s§.somogon och diigelig skapnad. Och Herren ett vitftrii., och Jernet p§. hans spjut hollslide: Upp, och smorj honom; den §.r det. sexhundrad siklar jern; och hans vapue.13. Dl tog SamueI sitt oljohorn, och drogare gick framfor honom.

I -

r 216 I. SAMUELIS. GAP. 17.8. Och han stod ocr, mp:lde till Israels icke sett dcnna mannen, som uppg§.ngen

slagorden, .och sad~ till dem~ Hvi.aren..I ar? Ty han aruppgången till att tala for-ut~e till att sklcka eder tlll strid P Ar smadelse emot Israel; och den honom sl§.r,icke Jag en Philisteer, och laren Sauls honom vill Konungen gOra. mycket rik, ochtjenareP Valjer en ut 8If eder, som går gifvahonomsinadotter;ochvillgora.hanshitneder till ~. faders hus fritt i Israel.9. Kan ba.B strlda emot mig, och sl§.r mig, 26. D§, sade David till mannerna, som nar

s:1 vilje vi vara. edra tjenare; varder o<:k honom stodo: H vad skall man gifva ho-jag hans ofverman, och slåor honom, sfi. nom, som slår denna Philisteen, och vånderskolen I vara v!l.ra tjenare, och skolen denna skammen ifrån Israel P Ty hvad artjena. oss. denna oomskorne Philisteen, som for-10. Och PI1ilisteen Bade: Jag harver i smader lefvandes Guds har?

donna dag gjort Israels båren skam; l§.ter 27. D§. Bade folket bonom s§som tillfo-mig t§. en, och later oss strida med hvlLl.- rene: Det skall man gifva honom, somannan. bonom sl§r.

11. D~ Saul och bela Israel Mrde dessa 28. Och EIiab. hans aldste brodel\ hordePhilisteens ord, forskrii.ckte de sig, och att han ta.lade med mannema, och vardtfruktade sig storliga. vred p§. David, och Bade: H vi ast du12. Men David var eD Ephratisk mans hitneder kommen? Och bvi harver du

son, at BetbLehem Juda, som het Isai; han ofver~fvit de få f§.ren i okneneP JagliMe Atta soner, ocb var en gammal man i kanner val dina ofverdA.di~hct, och dinsSauls tid, och vu §'lderst~en ibland man. hjertas onds~; ty du iist hitned kommen13. Och de t~ aldste bai sOner vom tlll att se stridena.

4rugne med Saul till stl'idena; och var 29. Dav.i.d sade: Hvad harver jag dA. nudetta deras namn: EIiab den forstfodde, gjort? Ar det mig icke befaldtftAbiNadllb den andre, och Samma den 30. Och vånde sig om till enaunan, ochtredje. Bade s!i.som hlLll bade ~ tillforene; di14. Men David var den yngste. D§, nu svarade honom folket s~som tilIrorene.

de tre iildste vom utdragne med Saul till 31. Och dJi. de horde de ord, som Davidstridena, Bade, forkunnade de det Saul; och han låt15. Gick David Ater bern irr§. Saul, till att hemta honom.

v,~kta sins faders får i BethLehem. 32. Och David Bade till Saul: Ingens mana16. Men den Philisteen tr'J.dde fram b§'de hJerta gifve sig for den sakens skull; din

1IIorgon och afton, och stod der i ryratio tJenare skall g'.I. bort, och strida med Phi-d:lgar. listeen.17. .Och Isai Bade till sin son David: Tag 33. Saul Bade till Dav~ll;: Du kan icke. g§.

åt dilla broder detta epha ar torkad ax, ooh bort emot denna Phlhsteen, och stndadcssa tio brOd, och lop bort i haren till med honom; ty du ii.st en yngling, och handilla brOder; ar en stridsIWIn irr§. hans UIlgdom.18. Och degga tio blota ostar, och få hof- Mo Men David Bade til! Saul: Din tjenare

vitsmannenol1l; ooh besok dina broder, om vaktade sins faders (§.r, och d§, der komdem val glir, och tas vara upp~ hvad de ett lejon och en bjorn, och tog bort ett fårsiiga dig. ar hjorden.19. Men Saul, och de, och alle Israels man 35. D~ fofjde han efter, ooh slog honom,

voro i ekdalenom, och stridde emot de och tog det utu hans mun; och dl} ~Philisteer. reste sig upp emot mig, tog jag honom l20. DA stod David bittida upp om mor- skagget, och slo15 honom, och dra~ honom.

gollen, och befal!de firen herdanom; lade 36. SI} halvel' dm tjenare slagit b§'de lejonupp~ sig, och gick §stad, s!isom lsai honom och hjorD. SI} m~ nu denne oomskomebudit hade, ooh kom til! vagnborgena; och Philisteen vara s§.som endera; ty han har-11ii.ren var utdI'agen, och hade skickat sig, ver forsmiidat lef\'andes Guds llår. .och de skriade i stridene. 37. Och David sade: Herren, som mig21. T>: Israel bade skickat sig; B§. voro ook fra1ste ifr-1 lejonet, och ifr~ bjom~~, han

de Phllisteer redo emot deras bår. frålSl1r mig ock ifr1 deIma Phulsteen.2"l.. D:1låt David det han bar i tygvak- Och Saul sMe til! David: ~k åstad,

tarens hander, och lopp bort i spetsen, och Herren vare med dig. .gick bort O.<Jh helsade siDa broder. .38. Och Saul drog sin klade~ upp§. David,:;:'J. Och vId han nu talade med dem, Sl, och satte honom en kopparhjelm p§. hans

di!. trådde den kampen fram, som het hufvud och lade ett pallsar upp~ honom:Goliath, den Philisteen ar Gath, utu de 39. Och David band sitt svard ofver smPhilisteers hår, ooh talade s§.som tillforene; klader, och begynte til! att I!;"å; ~;y h.an badeoch David horde det. icke forsokt det. D~ Bade David till Saul :~ Men hvar man i Israel, d§, han den Jag kan icke B§. g§.; ty jag år det icke van.

mannen s5-g. flydde ror honom, och fruktade Och han lade det ifr§. SIg.sig storliga. 40. Och tog sin stat i siDa hand, och25. Och hVal. man i Israel Bade: Harven I I utvalde fem sllita stenar utu backen, och~

-

C,\P. ]8. 1. S.A..MUELS BOK. 217lade dem uti herdaskråppona, som han 56. Konungen sade: Sti t'rå,,"'a derefter,hade, och i Backen, och togslungona i siDa hvars son den ynglingen ar.hand, och gick fram emot Philisteen. 57. Då nu David kom igen, sedan Phi.41. Och Philisteen gick ock framåt, och listeen slagen var, tog Abner honom, och

Dalkades intill David, och hans vapne- bade honom in for Saul; och han bade den.:iragare f6r honom. Philisteens hufvud i sine hand.42. D§. nu Philisteen S!lg och sk§'dade 58. Och Saul sade ti11 honom: H vars son

David, foraktade han honom; ty han var ast du, yngling P pavid sade: Jag ar dU1Sen ~gling, brunaktig och diiogeJjg. tjenares Isai den BethLehemitens son.43. Philisteen sade till David :.Ar jag d~"en 18. CAPITLET.

hund, att du kommer emot mIg med kap- .Tonathan ål8kar, folket prisar, Baul hatar, Nicharpar P Och bannade David vid siDa ~dar; åkta.. Dalrid.44. Och sade till David: Kom hit till mig, D x han bade uttalat med Saul, f"orband

jag skall gifva ditt kott foglom 1illder him- sig Jonathans hjerta med Davidsmelen och djurom på markene. hjerta; och J onathan vardt kar &t honom,45. David sade till Philisteen: Du kommer s~om sitt eget hjerta.till mig med svard, spjut och skold j men 2. Och Saul tog honom i den dagen, ochjag kommer till dig i --Herrans Zebaoths lat honom icke mer komma i sins fadersN amn, Israels hii.rs Guds, den .du forsmadat hus.harver. 3. Och Jonathan och David ~orde ett46. Och Herren skall i denna dag gifva forbund tillhopaj ty han bade honom kår,

dilt uti mina hand,att j~ skall sl§. dig, s6.som sitt eget hjerta.ooh taga ditt hufvud af dIg, och gifva de 4. Och Jonathan drog af sin kjortel, somPhilisteers hii.rs kropp i denna dag foglom han bade uppå, och gaf honom David. der-under himmelen, och djurom på markene, till sin mantel, sitt svard, sin b6.ga och sittatt all land skola fornimma, att Israel balte.harver en Gud. 5. Och David gick ut, dit Saul sandeI47. Och all denna menigheten skall for- honom, och skickade sig visliga; och Saul

Dimma, att Herren icke hjelper genom satte honom ofver krigsfolket, och han varsvard eller spjut; ty striden ar Herrans, alla folkena, och desslikes Sauls tjenarom,och han skall ~fva eder i våra hander. tacker.48. Då nu Philisteen reste åstau, gick och 6. Men det begaf sig, d~ han igenkommen

nalkades in mot David, sk.vndade sig David, var, sedan ban bade slagit Philisteen, attoch lapp ifr§. haren emot Philisteen. qvinnorna ar alla Israels stader gingo emot49. Och David tog siDa hand" i skrappona, Konung Saul med s§.ng och harpor, medoch fattade derut"en sten, och slt1D~e, trummor, med glii.dje, och med gigor.och rnkade Philisteen i hans panno, s!i. att 7. Oeh qvinnorna songo till hvarandra,stenen gick in i pannona; och han foll på och spelade, och Bade: Saul harver slagitjordena på sitt ansigte. tusende; men David tiotusend.

50. Alltså ofvervann David Philisteen med 8. D§. f6rgQ"IDmade sig Saul storliga, ochslungoBe och stenenom, och slog honom, det talet behagade honom J;'anska illa, ochoch drap honom. sade: De harva gifvit David. tiotusend, och51. Och efter David intet svard bade i mig tusende; han varder val ånnu Ko-

sine hand, lopp han fram till Philisteen, nun~Poch tog hans svard, och drog det utu 9. Och Saul s!ig illa uppå David, iM denskidone, och drap honom j och hogg honom dagen, och allt sedan.dermed hufvudet at. D§. de Philisteer 10. På den andra dagen 1"611 den ondesligo, att tleras starkaste var dod, flydde anden af Gudi ofver Saul, och han pro-de. pheterade hemma i huset; men David

52. Och Israels mån och Juda reste upp, spelade på strangerna med sine hand, så-ropade och jagade efter de Philisteer, intill- som han dageliga plii.gade. Och Saul badedess man kommer i dalen, och slit intill ett spjut i handene.Ekrons portar; och de Philisteer folio 11. Och skot det Astad, och tankte: Jagslagne p§. vii,genom tillportarna, allt intill vill skjuta David il5enom i vii,ggena; menGath, 000 intill Ekron. David gaf sig unuan for honom i två53. Och Israels barn vaDde om af det gånger.

j~det efter de Philisteer, och skinnade 12. Och Saul fruktade f6r David; ty Her-deras lagre. ren var med honom, och var gå.ngen ifTi54. Men David tog Philisteens hufvud, Saul.

och forde det till Jerusalem; men hans 13. S§. satte Saul honom ifrå sig, ochva-pen lade han i sina hyddo. gjorde honom till hofvitsman ofver tu. !55. :Men då Saul s!\g David utgå emot sende man; och han gick ut och in for!

Philisteen, sade han ti11 Abner sin har- folkena.hofvitsman: H varg son ar den ynglingen P 14. Och David bade sig f"6rnumsteliga iAbner sade: S§. visst som din sjallefver, alla siDa gerningar; och Herren Val' medKonung, jag vet det icke. honom.

i

!,

.218 l. SAMUELIS. CAP. 19.15. DI. nu Saul s§.g, att han var så 19. CAPITLET.

ganska fomumstig, fruktade han for ho- SauZ we4, bUdkad, 8;jker å6da Da";':. bedrage..nom. propheterar.16. Meu hela Israel och Juda bade David M EN Sau! taJade med sin son Jonathan,

kar; ty han gick ut och in for dem. och med alla sina tjenare, att de17. Och Saul sade till David: Si, min skulle sl~ David ihjal. Men Jonathan,

aldsta dotter Merob vill jag gifva dig Sauls son, bade stor vilja till David;till hustru; var manlig, och for Herrans 2. Och underviste honom det, och Bade:krig; ty Saul tankte, min hand skall icke Min fader Saul far efter, och Vill dråpakomma vid honom, utan de Philisteers di~; s~ forvara dig nu till morgons, ochhand. blir ofver en sido, och gom dig.18. Men David svarade Saul: Ho ar jag? 3. Men jag vill gl. ut med min fader, Och

Eller hvad ar mitt lefverne, och mins vill st~ bredevid min fader p~ markene, derfaders hus slii.gt i Israel, att jag skulle du iist, och tala om dig med min fader;varda Konun~ens m§.g? och hvad jag ser, det vill jag kungom dig.19. D~ nu tIden kom, att Merob, Sauls ~. Och 'jonathan talade det basta om

dotter, skulle vordit gifven David, vardt David med sinom fader Saul, och sade tillhon gifven Adriel den Meholathiten till honom: Konungen synde icke p~ sin tj~-hustru. nare David; ty han harver intet brutit dig20. Men Michal, Sau!s dotter, bade David emot, och hans gerningar iiro dig ganska

lrar. Då det vardt sagdt Saul, Bade han: nyttiga.Det år ritt; 5. Och han harver satt sitt lir i sina hand,21. Jag vill gifva honom henne, att hon och slog den Philisteen, och Herren gjorde

m!i. komma nonom p~ fall, o(~h de Phi- en stor salighet helo Israel; det harver dulisteers bander m~a komma ofver honom. sett, och gladt dig deraf i hvi vill du d§.Och han Bade till David: Du skall i dag synda pl. ett oskyldigt olod, s§. att duvarda min m§.g med den andra. dråper David utan sak?

22, Och Saul bod sina tjenare: Taler vid 6. D~ lydde Saul J onathans rost, o('.hDavid hemliga, och sager: Si, Konungen svor: SI. visst som Herren lefver, skall hanharver vilja till dig, och alla hans tjenare icke do.iilska dig; s~ blifnu Konun~ens m!ig. 7. D~ kallade Jonathan David, och Bade23. Och Sauls tjenare talade dessa orden honom alla dessa orden; och bade honom

for Davids ol'On; men David sade: Tycker in for Saul, att han var for honom, såsomeder det vara en ringa ting, att vara Ko- tillforene.nungens m§.g? Och jag ar en fattig och 8. Så kom ~ter ett orlig; och David droBringa man. ut, och stridde emot de Philisteer, och24. Och Sauls t~enare g§.fvo honom svar sJog en stor slagtning; så att de flydde for

igen, och Bade: ~~dana ord harver David honom.sagt. 9. Men den onde Herrans ande kom ofver25. Saul sade: Sager 8~ till David: Ko- Saul, och han satt i sitt hus, och bade ett

nungen beII;a.rar ingen morgongåfvo, annan spjut i sine hand; s~ spelade David påan hundraae forhudar a! de Pnilisteer, att strin~erna med handene.man m~ hamnas p~ Konung-ens fiendar; 10. Men Saul for efter att skjuta Davidtl Saul for efter att fålla David genom de igenom med s;pjutet i vaggena; men hanPhilisteers hand. vek undan ifrJ,j, Saul, och spjutet for in i

26. Då sade hans tjenare David dessa viiggena; och David flydde, och undslapp iorden. Och David :!,-yckte så godt vara, att den nattene.han m~tte blifva Konun~ens måg. Och 11. Och Sau! sånde båd i Davids hus, atttiden var a.nnu icke ute. de skulle taga vara upp~ honom, och27. Och David stod upp, och drog åstad om mor~onen sl~ honom ihja.l; men

med sina man, och slog ar de Philisteer Michal, Davids hustru, underviste det ho-tuhundrad mji.n; och David bade deras nom, och Bade: Om du i natt icke und-forhudar, och fomojde Konungen moo si1tter dina sjal, s~ måste du i morgon do.talet; p~ det han skulle varda J:{onungens 12. S~ 11i.t Michal ~ono~ noot;r genom ettmå.lr:. D~ ga! Saul honom sma dotter fenster; och han glck Slna. farde, flydde,MiChal till hustru. och undslapp.28. Och Saul såg och ma.rkte, att Herren 13. Och Michal tog ett belii.te, och lade

var med honom. Och Micha.l, &ula dotter, det i sangena; och lade ett getskinn ombade honom kar. dess hufvud, och ofvertitckte det med29. D~ fruktade Sau! ånnu mer fOr kla.der.

David, och vardt hans fiende i alla aina l-i. D~ Binde Sau! bM, att de skullelifsd3,lr,ar. hemta David; men hon Bade: Han ar30. 6ch d§. de Pbilisteers Forstar drogo krank.

ut, handlade David rornumsteligare an alle 15. D~ sande Sau! hM, till ~tt bese.Davi~,Sauts tjenare, når de utdrogo, Så att hans och Bade: Barer honom hItupp till mIgnamn vardt mycket aktadt. med sångene, o.tt han mi dri1p~

c.~. 20. 1. SAMUELS BOK. 21916. D5. nu bMen kommo, si, di l§.g beliLtet stad BethLehem; fort y det ar ett årligit

i sangene, oeh getskinn om dess hufvud. offe~. allo sl~tene.17. D§. sade Sau! till Michal: H vi harver 7. Ar det si; att han sager: Det il.r go4t;

du be~t mig, ooh sliLppt min flenda, att si st!1r det vil.l med dinom tjeWl.re; varderhan skulle undkommaP Michal sade till ha.n ock vred, s§. varder du vil.l mi1rk-andes,Sau!: Han sade till mig: Lit mig gJi, eller att han harver ondt i sinnet.jag sl5.r dig ihjal. 8. Si gor nu barmhertighet med dinom

18. Och David flydde, och undkom, ooh tjenare; ty du harver med mig diI),omkom till Samuel i &ama, och sade honom tjenare gjort ett rorbund i Herranom; ar

l ItlIt det Saul honom gjort hade; ooh han ock någor missgerning i mig, si drap duI giek bort med Samuel, och blefvo i Na- mig, och lii.t mig icke komma rotor din

joth. tauer.19. Och det vardt undervist Saul: Si, 9. J onathan sade: Bort det ifd dig, att

David ar i Najoth i Barna. jag skulle marka, att min fader 118Ale i20. D~ sande Saul bM, n.tt de. skulle hemta sinnet gora dig ondt, och jag icke skulle

David; ooh de s!l.go chorar med Propheter det s!ig:I. dig.prophetera, ooh Samuel var deras till~iare. 10. David sade: Ho sl,all s~ mig det,Di kom Guds Ande upp§. Sauls b~d, sl!. att om din fader svamr di/5 något hårdt?de ock propheterade. 11. Jonathan sade till David: Kom, l§.t

21. D§; det vardt Saul ~dt, siinde han oss g1l. ut p§. markena; och de gingo bMeImnor bild; de propheterade ock. Sl\. sande ut på markena.han tredje bMen; de propheterade ock. 12. Och J onathan sade till David: Herre22. S§. gick han ook sjelf till Rama; och Is~ls Gud, om jag utfrågar nf minom

då han Kom till den stom bruDDen, som ar fader i morgon och ofverlnorgon, I~tt deti Sechu, frft,q;ade han, och sade: H var ar står val till med David, och ja:/.;" icke siinderSamuelooh1)avidP D§.vardthonom sagdt: till dig, ooh uppenbarar det for din aron;Si, i Najoth i Rama. 13. Så gare Herren det och det med23. Och han gick dit till Najoth i Rama; Jonathan; men om minom fader tiickes

och Guds Ande kom ooksl!. arver honom; det ondt ar emot dig, så vill jag ock uJJ-och han ll;iek och propheterade, tilldess han penbam det ror din aron, och ~lappa dlg,kom till N ajoth i Rama. att du g§.r dilla fårde med frid; ooh Herren24. Oeh han drog ocks§. sin klader af, och vare med dig, ~§.som han med minom fader

propheterade ooksi for Samuel, ooh fi>ll vant harver.naken neder den hela dagen, ~h den bela 1.~. Gor jag det icke, sl!. gor du inganattena. Demf ~r man: Ar ock Saul Herrans barmhertighet med mig, sl!. langeibland Propheter? jag lefver, ej heller nar jag dor.

20. CAPITLET. 15. Och når Herren utrotar Davids .fiendar,Daft"" och Jonatha"'l~rb..ttd. hvar ooh en utaf landet, s!i tag leke du

O CR David flydde ifl~~ Najoth i R.'UDa, dina barmhertighet bort ifrl\. mitt hus tillooh kom ooh talade ror Jonntlh'ln: evig tid.

Hvad harver jag gjOl-t? Hvad harver ja~ 16. Alltså gjorde Jonathan ett forb\mdmisshandlatp HViirl harver jag 8~ldat for med Duvids hus, och sade: Herren kr'.tfvcdinom fader, att han stu efter mItt lir? det utal Da.vids fiendars hander.2. Han sade till honom: Bort det I Du 17. Och J onathan sade ytterligare, och

skall icke do; si, min fader gor intet, svor David, sl kar hade han honom; ty hanhvarken stort eller titet, det han icke up- bade honom s§. kår, som sina sjal.penbarar for min oron; hvi skulle d~ min 18. Och J oru~than sade till honom: I mor-fader dolja detta rur mig P Det skall icke gon ar nym!l.nad, s~ varder val fr~tj.,~ s§. till. efter dig; ty nlan varder dig saknandes,3. D§, svor David yttertigare, och slide: der du plii,gar sitta.Din fader vet val, att jag hfifver f\mnit 19. P!I. tredje d~en kom med hast nroer,Jl§.de f"or din o.R;on; derfore m!i han tanka, och gack uti nagot r\ml, der du kanJ onathan skall intet veta haraf, pl\. det han gamma dig p!l. soklledagenom, och satt digicke sk&Jl bedrofvas deraf; sannerliga, s§. vid den stenen Asel;visst som Herren lefver, och s6. visst som 20. S~ vill jag skjuta tre pilar utmeddin sjallefver, det ar icke mer an ett steg honom, s§.som jag skate till ett mål.emelIan mig och dOden. 21. Och si, jag vill sand:!. driingcn: Gack4. Jonathan sade till David: Jag vill gom ooh tag igen pilen; om jag sager till dran-

dig allt det ditt hjerta begiirar. gen: Si, pilarna tigga lntut bak dig, ta,\;5. David sade till honom: Si, i morgon il.r upp dem; s!l. kom, ty det ar frid, och

nym§.nad,att jag skall sitta till bords med ar ingen tara, s§. visserliga som HerrenKonungen 1 sl 16.t mig betiimma, att jag lefver.~ommer Ullg p~ markene allt intill aftonen 22. Men om jag sager till drangen: Si,p!i tredje dagen. pilnma tigga bort hatter fram for di~. s1l.6. Om din fader fr§gar efter mig, s~ ~: ~k dina f"årde, ty Herren harver lILtit

David blld. mig, att han måtte lopa till sm dig gå.

220 t. SAMUELIS. rAP. 21.2.'l. Och hvnd du och jag med hvarannan 40. D§, fick J"onathnn sinom dliing sin

talat harve, Herren vare emellan mig och vapen, och sade till honom: Gack, och bardig i evig tid. in i staden.

24. S§. gOmde David sig i markene; och d§, 41. DA. dra.ngen var ingll.ngen, stod Davidnym§.naden kom, satte Konungen sig till upp af rummet p§. sodra sidone, och roll påbords till att åta. sitt ahsigte till jordena, och tillbad tre

25. D§, nu Konungen bade satt si~ i sitt resor; och de kysste hvarannan, och gretaruIn, s!I.som han tillforene var van, utmed tillhopa, ju DaVid aldramest.vaggene, stod J"onathan upp; och Abner 42. Och J"onathan Bade till David: Gacksatte s~ vid Sauls sido; och man saknade med frid, hvad vi bMe svorit hafve iDavid i hans nim. Herrans N amn och sa{I;t: Herren vare26. Och Saul talade den dagen intet; ty emellan mig och dig, emeUan min Såd och

han tankte, honom ar nilgot vedcrkommet, din sid, till evig tid.att han icke ar ren. 43. Och han stod upp, och gick sin vag;27. P§' den andra n~lI.hadsdagenom, d6. men Jonathan gick i staden igen.

man saknade David I hans rum, Bade Saul 21. CAPITLET.till sin son J" onathan: H vi ar icke Isai Da11idl kunger..f!ykt. raøandø.son koImnen till bords, hvarken i g!r eller O CH David kom till Nobe till Presten

i dug? Ahimelech, och Ahimelech vardt ha-

28. J onathan svarade Saul: Han bad mig, pen vid han ~ck emot David, och Bade tillatt han skulle gli. till BethLehem ; honom: H Vi kommer du B§. allena., och29. Och Bade: LII.t mig gå, fort Y vll.r sliigt ingen man med di$:?

skall offra i stadenom, och mm broder 2. David Bade till Presten Ahimelech:harver sj elf budit mig; harver jag nu funnit Konungen haf'ver befallt mig ett arende,nM for din ogon, B§. vill jag dit, och se och Bade till mig: Låt ingen veta hvareftermina broder; derfore ar baIi icke kommen jag hafver sandt dig, och hvad jag hafvertill Konungens bord. hefallt dig, så harver jag sagt mina tjenare30. D§, vardt SMlI vred p& J onathan, och fore der och der. .

so.de: Du skalk och bofve, jag vet val, att 3. Om du nu harver n~t under dmadu harver utvalt Isai son, dig och dine hander, till en fem brod, f1l:' mig det i mil'"sl~ma moder till skam. hand; eller hvad du finner.31. Ty s1I.lange lsai son lefver p§. jordene, 4. Presten svarade David, och salle: .Ingvarder hvarken du eller ditt rike bestån- harver ingen menlig brod under minedandes. S§. sand nu, och l!t hemta honom hand; utall helig brOd, om eljest tjenaren:l.hit till mig; ty hall m§.ste do. harva h!llit sig irr§. qvinnor.82. J"onathan svarade sinom fader Saul, 5. David svarade Prestenom, och Bade tilf

och Bade till honom: H vi skall han do? honom: Qvinnorna harva varit oss ifrå-Hvad llafver han gjort? stangda i tre dagar, då jag for åstad; och83. D§. skot Saul spjutet efter honomJ tjenarens t;yg voro helig; men ar denna

att han m§.tte skjutit honom igenom. Da vågen ohelig, så skall han i dag heIgadmarkte J"onathan, att alldeles var beslutet varda genom tygen.med hans fader, att han ville drapa David; 6. Så gat Presten honom af det helga,

84. Och stod upp ifrå bordet ganska vred, efter det var intet annat brOd, utan skMo-och §.t p§. den samma andra nymånads- brOden, dem man upptog for Herranom,~enom.intet brOd; ty han vardt bedrOf- pi}. det man skulle lagga fram annor fårsl.vaa om David, efter hans fader bade så brod, p§. den dagen d§, han dem borttog.beskamt honom. 7. Men der var den dagen en man inne85. Om morgonen gick Jonathan ut i besluten for Herranom, utal Sauls tjenarf!-,

markena., s§.som han bade ofverens varit ben~nd Doeg, en Edomeer. den mågtl-med David; och en liten drang med ho- gaste Ibland Sauls herdar.. ...nom. 8. Och David Bade till Ahimelech: Ar Icke

86. Och han Bade till draugen: Lop och har under dilla hand ett spjut eller svard?hemta mig pilarna upp igen, som jag Jag harver icke tagit mitt svard ellerskjuter; d§. drangen lopp, skot han en pil vapen ~.ed mig; fort Y Konungens arendeOfver honom. var hastlgt.87. Och d§, drången kom p§. det rommet, 9. Pl'esten Bade: Den Philisteens svard,dit J" onathan bade skjutit pilarna, ropade Goliaths, den du slogst i ekdalen, det arJonathan efter honom, och Bade: Pilen bar svept uti en mantel bak lit'kjortelen;liggerbatterframfordig;. vill du..det, sil. tag.det; ty har ar.int~t88. Och ropade an en tId efter honom: annat, an det. DaVld Bade: Dess like ar

Bkynda dig full snart, statt icke stilla. D§. icke, f§. mig det hit.hemtade drången J onathan pilarna upp, 10. Och David st.od upp/ och flydde fo~och bar dem till sin herra. Saul, och kom till Achis, Konungen I39. Och drangen visste intet hvad X>§. Gath.

tårde var. allenast J onathan oeh DavId Il. Men Achis tjenare Bade till honom:visste det.' Denne ar David. IandsellS Konung, om

CJ.P. 22, 23. 1. SAMUELS BOK. 221hvilken de songo i dansen, och Bade: Saul .11. D§. sande Konungen Istad, och laislog tusende, men David tiotusend. kalla. Presten Ahimelech, Ahitobs son,12. Ooh Dayjd lade dessa orden plltjertat, och hela hans faders hus, Presterna som

och fruktade sig storligafor Achis, Konun- voro i Nobe; oc11 de kornmo alle till Ko-genom i Gath. nungen.13. Och han f"orvandlade sina §.thå.fvor 12. Och Saul sade: Hor du, Ahitobs son.

for dem, och foll neder ideras hander, och Han Bade: Har ar jag, mill herre.stotte sig emot dorrene i portenom, och 13. Och Saul Bade till honom: H vi harvenhans spott flot h°!l°~ ut p6. s~iigget.. I gjort ett forbund emo~ ~ig, du och lsai14. D~ Bade Achis till srna tjenare: Sl, I son, s§. att du harver /l;ifVlt honom brOd

sen, att mannen ar ursinnig; hvi harven I och svard, och frligat Gud for honom, p6.hatt honom till mig? det du skulle uppviicka honom, till att han15. Harver jag icke nog ursinniga, att I skulle ~ mig efter, s6.som for ()gon arP

skullen harva aenna in till mig, att ban 14. Aliimelecb svarade Konun~enom, ochskulle tasa for mig? Skulle han komma i Bade: Och ho ar ibland alla dina tjenaremitt hus? sMana som David, trøgen och Konungens

22. CAPITLET. m~, och g6.r i dine lydno, och ar mycketDatliullågt. Doeglmortf. afh'5.llen i ditt hus?

D A. VID gick dadan, och 1tvdde bort uti 15. Hafver jag nu forst i ~ be~t f~den kulon Adullam. D~ hans brOder Gud for honom? Det vare l1ngt Jfr§. mi~ i.

det horde, och hela hans faders hus, kommo Konu~en ~ sin tJenare icke sMant tIlde ditued till honom. i alla mins faders huse; fort y din tjenare2. Och till honom fOrsamlade sig alle- harver intet vetat af &lIt detta, hvarken

~da man, som i nod, i gåld och be- litet eller stort.drofvadt hjerta voro, och han vardt deras 16. Men Konun~n sade: Ahimelech, duh.ofvitsman, s6. att nar honom voro vid m§.ste dOden do, du och hela dins fadersfyra!1Jlndrade man. hus.3. Och David gick dådan till Mizpa uti de 17. Och Konungen Bade till sina dra-

M;oabiters land. och sade till de Moabiters banter, som nar honom stodo: VanderKonung: L§.t min fader och min moder eder, och draper Herrans Prester; fort yd ut och in med eder, tilldess jag f§.r se deras hand ar ock med David;' och d6. dohvad Gud vill gora med mig. visste att han 1tvdde, underviste de miK4. Och han lat dem in for de Moabiters det icke. Me~ Konungens tjenare villeKonung, att de voro nar honom s6. lange icke komma deras hinder vId Herranssom David var pl borgene. Prester, och sl§. dem.5. Men den Propheten Gad Bade till David: 18. D6. Bade Konungen till Doeg: Vand du

Blif icke p6. borgene, utall gack bort i J uda dig, och sl6. Presterna. Do~ den Edomeenland. Si gick David §.stad, och kom uti vande sig, och slog Presterna, s6. att denden sko~n Hareth. dagen blefvo dode fem och åttatio man,6. Och det kom for Saul, att Dayjd och som drogo linnan lifkjortel.

de man, som nar honom voro, voro sedde. 19. Och Presternas stad Nobe slo,!: hanSom nu Saul bodde i Gibea i en lund i med svardsegg, b6:de man och qvinnor,RaIna., bade han sitt spjut i bandene, och barn och dem som rodde, fa och §.snar, ochalla hans tjenare stodo bredevid honom. f§.r.7. D6. sade Saul till sina tjenare, som 20. Men en Ahimelechs son, Ahitobs sona,

stodo bredevid honom: Horer, I Jemini benamndAbJathar,slappundan,ochflyddebarn, m§.nn ock lsai son skola gifva eder bort till David;allom 6.krar och ving§.rdar, och gora eder 21. Och sade ho~om, att Saul bade drapitalla till ofverstar ofver tusende, och ofver Herrans Prester.hundrade; 22. Men David sade till AbJathar: J~8. Att I alle harven forbundit eder emot visste val don dagen, d§. den Edomeerl

mig, och ingen ar, som det for min oron Doeg der var, att han skulle saga det Saul.uppenbarar, efter min son harver ock gjort J ~ ar skyldig for alla dilIS faders husett forbund med Isai son Il Ar ingen ibland sjalar.eder, hvilkom det gor ondt fOr mina skull, 23. Blif nar mig, och frukta dig intet.och uppenbarar det for min oron? Ty min Den som st§.r efter mitt lir, han skall ockson harver uppvackt min tjenare emot st§. efter ditt lir, och du skall med migInig; att han skall g6. mig efter, såsom for blifva forvarad.o~on ar. 23. CAPITLET.9. S6. svarade Doeg den Edomeen, som Datlidliirrddå.liirliiljd,frållt.stod ibland Sauls tjenare, och sade: Jag OCR Dayjd vardt bådadt: Si, de Phi-~ Isai son, att han kom till Nobe till listeer strida emot Kegila, och rofvaAhimelech, Ahitobs son. ladorna.10. Han fr~e om honom Herran, och 2. D6. fr1~e David Herran, och sade:

I!:athonom splsning och Goliaths den Phi- Skall jag g[ bort och slå dessa Philistcer?fisteens svard. Och Herren sade till David: G~k 1stad,

J

~

222 l. S.o\.MUELlS. CAP. 24.du ~kall sl~ de Philisteer, och undsatta .19.. Men de Siphi~r .fora upp. till SaulKeglla. l Glbea., och sade: Ar leke Davxd giJmder3. Men de man når David sade till ho- når oss p~ bo~ene i bedene, p~ den bogen

Dom: Si, vi harve fruktan bar i J uda; och Hacbila., som ligger p~ hogra bandene Vidvilje annu g~ bort till Kegila, till de Phi- oknen?listeers hår? 20. S!i kom DU neder" Konung, efter allt4. D~ frligade ~ter David Herran. Och ding hjertans b~gar, s~ vilje vi ofverant-Herren sVm"ade honom, och sade: U pp, varda honom i Konun~ens hander.drag ned till Kegila ~ ty jag vill gifva de 21. D§. sade Saul : Valsi~ade varen IPhilisteer i dilla han<1er. Herranom, att I hll.fven forbarmat eder5. S~ drog David med siDa man till Kegila, ofver m~.och stridde emot de Philisteer, och drei 22. S~ g-år nu bort, och varder dess annudem deras boskap bort, och slog dem en vissare, att I m!igen få veta och se, på&tor sla~tning at. Ant8§. undsatte David hvad rum hans fotter varit harva, och hodem i K~la; honom der sett harver; ty mig år sagdt,6. Ty d~ AbJ athar, Ahimelechs son, flydde att han år listig.

till David till Kegita., bar han lifkjortelen 23. Beser och bespejer all rum der handitned med sig. gommer sig; och kommer i~en till mig, niir7. D~ vardt Saul sagdt, att David var I åren .yisse vordne, s6. vin jag fara'med

kommen till Kegila; och han sade: Gud eder. Ar han i landena, s§. skall jag soka, harver ~fvit honom i mina hånder, sil. att upp honom i all tu,;end i Juda.i han ar innelyekt, och år kommen i en 2~. D!i. stodo de upp, oeh gingo till Siph

stad, som år f"orvarad med portar och fram for Saul; men David och hans manbommar. voro i den oknene Maon, p§. den slåttmar-8. Och Saullat kalla allt folket till strid, kene, p~ hOgra sidone vid oknena.ditneder till Kegila, och skull~ belag~ 25. D!L nu Saul drog dit med sina mån tillDavid och hans man. att Boka, vardt David forvarad, och dro~9. D~ David formarkte, att Saul bade ned uti en bergklippo i oknene Maon. D1I.ondt i sinnet om honom, sade han till Saul det borde, jagade han efter Da,1d iPresten AbJ athar: 1.'ag hit lifkjortelen. den oknene Maon ;10. Och David sacle: Herre Israels Gud, 26. Och Saul med sina man gick p~ etla

din tjenare harver hurt, att Saul harver i sidon om berget, och David med. sina mausinnet, att han skall komma till Kell;i1a, till p~ den andra sidon om be~et. D6. nuatt forderfva staden for mina skull. David skyndade si~ att undkomma for11. M6.nn borgarena i Kegila ofverant- Saul, d§. krin!;"bvarfde Saul med sina man

varda mig i hans hånder? Och m1l.r:n David och hans mån, att de m§.tte f~ demSaul komma hitneder, s~som din tjenare fatt.hort harver? Det I~t din tjenllJ"C ra veta., 27. Men ett b~dskap kom till Saul, ocbHerre Israels Gud. Och Herren sade: Han sade: Skynda dig, och kom j fort y de Phi-kommer bitneder. listeer åro infallne i landet.12. David sade: M~n borgarena i Kcgila 28. Då vaDde Saul om af det BOkandet.

ofverantvarda mig och mina mJin i Suuls efter David, och drog bort emot de Phi-hander? Herren sade: Ja. listeer. Deraf kallar mall det rummet13. D~ stod David upp med sina man, SelaMahelkoth.som voro vid sexhundrad, och drogo ut 24 CAPITLETaf Kegila., och vandrade hvart de kunde. Dn11;d med Sam i ku~.D~ nu Saul vardt sagdt, att David var ut- OCH David dro$, med dadan, och bIer påflydder af Kegila, lat han sitt uttåg best6.- borgene i Entiedi.14. Oe,h David blef i oknene p!l. borgene, 2. D~ nu Saul igenkom ifrn de Philisteer,och bier p§. berget i den oknene Siph j men vardt honom ~dt: Si, David år i denSaul sokte honom ~ lange han lefdej men oknene EnGedi.Gud gat honom icke i hans hander. 3. Och Saul to!;" tretusend unga man utu15. Och David s~, att Saul utdral;"en var hela Israel, och drog åstad tlll att Boka

I att BOka efter hans lif; men David bier uti Da\rid med hans man, på de stengettersden oknene Siph i hedene. klippor.16. Då stod Jonathan upp, Sauls son, och 4. Och då han kom till de Brahlddor vid

~ck bort till David ut i bedena, och vågen, var der en kula; och oaul Kickstyrkte hans IUlnd i Gudi; derin till att betacka sina fotter; men17. Och sade till bonom: Frtlkta dig intet j David ocb hans man såto inne i kulone.

mins faders Sauls hand finner diK intet; 5. Dl!. Bade Davids man till honom: Si,och du varder Konung ofver Israel, ~ vill detta. ar den dagen, om hvilken Herrenjag vara dig ni1rm~t j och detta vet min din Gud dig sal;"1i hafver: Si, jag skallfader val. gifva. din fienda i dilla hander, att du gor18. Och de gjorde b§'de ett forbund till- med honom såsom dig tackes. Och David

hopa for Herl'lWom. Och David bIer i stod upp, och skar sakta bort etla. flik afhedenej men Jonatha.n drog hem igen. Sauls kjortel. I

T

CAP. 25. 1. SAMUELS BOK. 2236. Men sedlm slog honom hans hjerta, att utskrapar mitt namn utu mins faders

han hade skorit den Sauls flik bort. hus.7. Och Bade till sina man: Det låte Her- 23. Och David svor Saul; och s~ drog

ren vara l§.n~ ifrn mi~, att jag det gOra Saul hem ; men David och hans mii.n drogoskulle, och Komma mIna hand vid min upp på borgena.herra, Herrans smorda; ty han ar Herrans 25. CAPITLET.smorde. Samuel dOr. Nabal. Abiqail. Ahinoam. Phalti.8. Och David stillte sina man med ordom, OCH Samuel bIer dod; och hela Israeloch lat dem icke ofverfalla Saul. Och f"6rsamlade sig, begreto honom, ochSau! kom upp utu kulone, och gick ut på begrofvo honom i hans hus i Rama. Menv~en. David stod upp, och drog ned i den oknena9. Stod ock David sedan upp, och gick Paran.utu kulone, och ropade efter Saul, och 2. Och en man yar i Maon, och hanssade: Min herre Konun~. Saul s!ig till- vasende var i Carmel, och den mannen vari baka efter sig; och DavId bojde sitt an- ganskamii.gtig, ochhadetretusende får ochsigte ned till jordena, och tillbiJ.d ; tusende getter. Och det bega! sig, att hlllI10. Och sade till Saul: H vi horer du de klippte SIll får i Carmel.

I menniskors ord, som sa.ga: David soker 3. Och han het N abal; och hans hustruefter ditt argesta P het Abi~l, och var en fornuftig qVinna,

I, 11. Si, i dag se din ogon, att Herren och ~elig under ansigtet; men mannellI harver i denna dag gifvit dig i mina hand i var hård och arg i sina gerningar, och varI lrulone; och det vardt sagdt, att jag skulle en af Caleb.

drapit dig; men dig vardt skonadt; ty jag 4. Då nu David fick hora i oknene, attBade: Jag vill icke komma mina hand vid Nabal klippte sin får,

i min herra; ty llan ar Herrans smorde. 5. Sande han ut tio unga man, och Bade12. Min fader, se dock fliken af din kjortel till dem: Går upp till Carmel, och då I

i mine hand, att jag icke ville dråpa dig kommen till Nabal, s!i heIser honom, pf$d§. jag bortskar en flik at din kjortel; kann mina vagnar, vanliga;och se, att intet ondt ar i mine hand, eller 6. Och onsker honom lycko, och sager:

i någor ofvertriidelse. Jag harver ock intet Frid vare med dig, och med ditt hus, ochI Syndat emot dig, och du går efter mina med slIt det du harver.I sJål, att du må taga henne bort. 7. Jag harver hort, att du harver fåra-

13. Herren skall vara domare emellan klippare; si, dina herdar, som du harver,mig och dig, och Herren skall hamna mig harva vant når oss; vi harve aldrig talatpå dig; men min hand skall icke vara ofver dem illa till; och dem harver intet fat-dig. tats på talet, så lii.nge de harva vant i14. Såsom man sager ar ett gammalt old- Carmel.

språk: At 'ogudaktigom kommer odygd; 8. Frnga dilla dranger derom, de skola.men lI1in hand skall icke vara ofver dig. saga dig det. Så låt nu dessa unga man

I 15. Hvem forfoljer du, Israels KonungP finna n~d i6r din ogon; ty vi are komne p!l.I Hvem jagar du efter P En dOdan hund, en god d~. Gif dina tjenare, och dinom

ena loppo. son David, hvad din hand finner.16. Herren vare domare, och dome emel- 9. Då de Davids unga man kommo dit,

la.. mig och dig, och se dertill, och råtte och hade på Davids vagnar talat all dessamin sak ut, och frie mig ifrå dine hand. orden med Nabal, hollo de upp.17. Som nu David hade dessa. orden ut- 10. Men Nabal svarade Davids tjenare,

talat, sade Saul: Ar det icke din rost, min och sade: Ho ar den David P Och ho arson David P Och SauJ uUphof sina rost den lsai son P Det aro nu månge de tjenare,Oc.h ~et ; som gifva sig ifrå sina herrar.18. Och sade till David: Du ast råttf"år- 11. Skulle jag taga mitt brod, vatten, oc11

di~ ån j~; du harver bevist mig godt; Mtt som j~ for mina klippare slagtat haf-men j~ hurver bevist dig ondt. ver, och gifva de folke, som j~ intet vet19. Och du harver i denna dag gifvit mig hvadan de aro P

~illkanna, huru du harver gjort vål emot 12. Då vii.nde de Davids unga man om igenmig; att Herren hade beslutit mig i dina p§. deras vag; och nar de kornmo till David,bander, "ah du harver dock icke driipit sade de honom allt detta.mig. 13. D!l sade David till sina man: H var och20. Huru skulle någor finna sin fienda, en binde sitt svård vid sig. Och hvar och

och l§.ta honom sedan gå en god vag P en af dem band sitt svard vid 8ig; ochHerren vedergiill~ ~ det goda, som du i ~avid band ock desslikes sitt sv.iird viddenna dag med mIg gJort hafver. SIg';. och drogo med honom ned vId fyra-21. Nu si, jag vet, att du varder Ko- hundrad man; men tuhundrad blefvo qvar

I nung, och Israels Konungsrike står i dine nar deraS tyg.hand. 14. Men en ar driingerna ~af Abigaij,

: 22. Så svar mi~ nu vid Rerran, att du Nabals hustru, tillkiinna, och sa;de: Siicke utrotar min sad efter mig, och iclie David harver sandt båd utur OlilIene,

224 J. SAMUELIS. CAP. 25.till att helsa vår hena; och han snubbade upp till att forfolja dig, och står efter dilladem. sjal, s!!. skall mins herras sjal vara inbun-15. Och de man harva dock varit oss den uti de lefvandes knippe, nar Her-

h'anska nyttige, och intet talat oss illa tilk mnom dinom Gud; men dilla fiendars sjaloch oss harver intet fattats på talet, sa skall varda bortslungad med slungo.lange vi harve vistats nar dem, medan vi i 30. Nar nu Herren minom herra alltmarkene vorom; detta goda gorandes varder, som han dig16. Utall de harva varit v§.ra murar dag sagt harver, och budit dig, att du skall

och natt, si lange vi vaktade tåren nar vara en hofvitsman ofver Israel;dem. 31. Så varder detta icke gorandes mins17. Sl mark nu och se, hvad du gom vill; herras hjerta n~on ån~est cller nyck, att

t~ forvisso ar ett ondt for handene ofver du harver blod utgjutIt utan orsak, ochvår herra, och ofver hela. hans hus; och hii.mnat dig sjelfvan; s!!. skall Herren gorahan ar en Belials JnaJl. hvilkom ingen minom herm godt, och du varder tankaIidesn~ot saga. djerfves. på,dina tjenarinno.18. Då hastIide sig Abigail, ochtog tuhun- 32. Då sade David till Abigail: Lorvad

drad brtid, och två lii;glar. vin, och fem vare Herren Israels Gud. som dig i dagkokad får, och fem skappor mjøl, och hun- harver emot mig sandt;drad stycke russin, och tuhundrad stycke 33. Och lofvade vare dilla lthafvor; ochfikon, och lade på åsnar; lofvad vare du, som i dag harver forlagit19. Och sade till sina drånger: G§r for mig, att jag icke ar kommen i blod. och

mig, jag vill komma efter. Och bon Bade hamnat mig med e~ hand.sinom man Nabal har intet ar. 34.. Sannerliga, så visst som Herren20. Och som bon red på åsnanom, och Israels Gud lefver, den mig fort1Jgit hafver,

kom neder i beTskygdena., si, då kom att jag icke gjorde dig ondt, 41i!d~ du ickeDavid och hans man nederdragandes emot snarliga kommit emot mig. så bade Nabal,henne, s!!. att bon motte dem. intill morgon ljust varder,icke qvar blif-21. Och David bade sagt: Jag harver vit en, som p§. vaggena pjj)s/1.r.

forgafves forvarat allt det denne bade i 35. Alltså tog da DavIIl af hennes handoknene, s!!. att der harver int~t fattats ar det bon honom fort bade, och Bade tillallt det han bade; och han betalar mig henne: Far med fri(i upp till ditt hus;godt med ondt. si, jag harver hort dina rost. och ta.ckeliga22. Gud gore detta, och an mer, Davids tagit din person.

fiendar,omjagl§.terhonomblifva!lvar,intill 36. D§, Abigail kom till Nabal, si, då bademorgon ljust varder, en som pa vii;ggena han tillredt ena m§'ltid i sitt hus, såsompissar, utal allt det han harver. en Konungs måltid, och hans hjerta var23. D§, nu Abigail s§.g David, steg bon gladt i honom; ty han var mycket druc-

hastigt ar åsnanom, och f611 fOr David p§. ken. Men bon Bade honom intet, hvarkenbitt ansigte, och tillbad honom p§. jordene; litet eller stort. intill morgonen ljust24. Och foll till hans fotter, och sade: vardt.

Ack! min herre, min vare denna missgQr- 37. D§. dager vardt, nar villet var gångetDing, och låt dilla tjenarinno tala for din ar Nabal,sade hans hustru honom detta.ogon; och hOr dina tjenarinnos ord. Då vardt hans hjerta dOdt i honom, s!!. att25. Min herre satte icke sitt hjerta emot han vardt såsom en sten.

denna N abal, den Belials mannen; ty han 38. Och efter tio dagar slog Herrenar en galen man, såsom hans namn ar, och honom, s~ att han blei dOd.galenskap ar med honom; men jag din 39. Då David horde att Nabal var dod.tjenarinna harver icke sett mins herras Bade h~,: Lofvad v~e H;erren, som harverun~ man, som du utsande. bamnat min forsmadelse på N abal, och26. Men nu, min herre, så visst som harver forvarat sin tjenare for det ondtHerren lefver, och så visst som din sjal var; och Herren harver Nabals ondskolefver. Herren harver fortagit dig, att du vedergullit in på hans hufvud. Och Davidicke kom i blod, och harver friat dig dilla sande bort, och lat tala med Abigail, atthand; men nu vare di~e fiender såsom han måtte t~ henne till hustru.Nabal, och de som vilja minom herra 40. Och då Davids tjenare kommo tillondt. Abigail i Carmel. talade de till henne, och

27. Hår ar valsigneisen, som din tjena- sade: David harver sandt oss till dig, pårinna minom hena fort harver; gir henne det han må få dlig till hustru.de unga man. som med min hena van- 41. Hon stod upp, och tillbad på sittdra. ans~e till jordena, och Bade: Si, har ar28. Forlåt dine tjenarinno den ofver- din tjenarinna, att hon må tjena mins

tradeisen; ty Herren skall gom minom herras tjenar.e, C?ch två de~ fotter. .herra ett tryggt hus; ty du forer Her- 42. Och Ablgl!!ll hastade SIg, och gjorderans krig, och intet ondt skall nar dig redo, och red på en åsna, och fem tjenste-funnet varda i alla dina lifsdagar. pigor, som u@er henne voro; och foljde29. Och om n!tgor menniska harver sig Davids bådskap. och vardt hans hustru.~

..

CAP. 26, 27. 1. SAMUELS BOK. 22543. Desslikes to~ David Ahinoam at Jis- Och Abner svarade, och Bade: Ho §.st du.

reel; och voro båda hans hustrur. att du så ropar Konungen?44. Men Saul gal sina dotter Michal, 15. Cch David Bade till Abner: Åst du

Davids hustru. Phalti, Lais sone, at i(,ke en man? Och ho ar din like i Israel?Gallim. H vi hafver du då icke bevarat din hern.

26 CAPITLET Konungen? Ty en af folket ar der in-Ba ". b :... II;1i.ngen, till att slå din herra Konungeu.

agare. .~-. ..ng~.. fhjii.l.O CR de ar Siph kommo till Saul i 16. Det ar icke redel~t, som du gjorl

Gibea, och Bade: År icke Da.vid for- harver; så visst som Herren lefver, Idold på berget Hachila, infor oknene? aren dOdsens barn, att I edar herra, Rer-2. Då stod Saul upP. och drog ned till rang smorda, icke bevarat harven j nu se,den oknen Siph; och med honom tretusend har ar Kon~ngens spjut och vattubagaren.unge man al Israel; på det han skulle som stodo VId hans hufvud.nppsoka David i oknene Siph. 17. Då kande Saul Davids rost, och Bade:3. Och lii,grade sig på det berget Hacbila, År det icke din rost., ~in son David?110m liggerinfor oknene vid vagen; men David Bade: Det ar min rost, min herreDavid bier i oknene. Och då han sag, att Konung.~aul kom efter honom i oknena. 18. Och Bade ytterligare: Rvi f"6rfoljer4. Sande han spejare ut, och torfor att min herre s!!. sin tjenare? Hvad halver JagSaul visserli~ komiIlen var. gjort? Oeh hvad ondt ar i mine hand?5. Och DaVld stod upp, och kom till det 19. Så hore dock nu min herre Konun~n

rummet. der Sau! holl sitt lji,gre; och han sin tjenares ord: Om Herren uppretar8å1!; rummet, der Saul låg med sin har- dig emot mig, så låte man ett spIsofferhofvitsman, Abner, Ners son; ty Saullåg lukta; men om menniskors bam gOm det,i vagnborgene, och hårfolket omkring så vare de torbannade for Herranom, at~honom. de på denna ~ harva f"ordrifvit mig,6. Då svarade David, och Bade till Ahi- att jag icke ma blifva i Herrans art-

melech den Hetheen, och till Abisai, Ze- vedei, och saga: Gack bort, och tjenaruJa son, Joabs broder: Ho vill med andra ~r.mig neder till Saul i lagret.? Abisai Bade: 20. Sir fOrfalle nu icke mitt blod p1 jQr-Jag vill ned med dig. dena for Herrans ansigte; ty Israels Ko-7. Så kom David och Abisai till folket nung ar ntdragen till att sokaeno. 10pfJO,

om nattena, och si, Sau! låg och sot i såsom man jagar ett rapphons på bergen.vagnborgene, och hans spjut Brott i jor- 21. Och Saul Bade: J~ harver s~dat.dena, vid }lanS hufvud; men Abner och Kom igen, min son DavId, jag vill intetfolket låg omkring honom. ondt mer gora dig, derfore att min sjii.l8. D§ slide Abisai till David: Gud harver hafver i denna~ dyr varit for din ogon;

i denna dag beslutit din fienda i dilla hand; si, jag harver gjon, dårliga och gansk!\Hå vill jag nu en Øn~ med spjutet stin~ ovisliga.honom igenom i jordena, så att han skall 22. David svarade, och Bade: Si; hår åric.ke mer behofva. Konungens spjut; en al de nnga ma.n9. Men David Bade till Abisai: Forderfva gån~e hitupp, och tage det.h()~om intet; ty ho vill komma aina ~and 23. Herren varder vii.l hvarjom och enO1l1vid H1Jrrans smorda, och blifva oskyldlg? vedergållandes efter hans rattfårdighet10. Ytterligare Bade Dav~d: S§, visst som oc~ tro; t~ Herren ~ade.i ~ gifvit dig i

Herremefver. om Herren leke slår honom, mma hand; men Jag ville leke kommaeller hans tid' kommer, att han dor, eller mina hand vid Herrans smorda.han d~er i en strid, och B§. blifver bona, 24. Och såsom din sjal halver i dennaIl. Så l!l.te Herren det vara långt irr§, d~en feir min egon mycket aktad varit,

mig, att jag skall komma mina hand vid s6. varde ock min sjal mycket aktad fOrHerrans smorda; så ~ nu spjutet vid Herrans ogon, och hjelpe mig ntur allhans hufvud, och vattu"bagaren, oeh l!!.t bedrofvelse.oss gå. 25. Sau! sade till David: Valsignad vare12. Så tog David spjutet och vattubiigaren du, min sQn David. du skall gorat, och

vid Sauls hufvud, och gingo sina farde; Kåt ige~om. Så gick David sin vag; oohoch ingen var, som det s~ eller markte, Sau! vande om hem igen.eller v3:~nade, utall de sofvo alle; ty en 27. CAPITLET.tung somn var fallen på. dem at Her- Daoiå i Ziklag. GeI",r ,k6jtadt.ranom. S Å taukte David 1 sitt hierta: Jag faller13. Då nu David var kommen ofver p§. dock en ~ Saul i haudep-; det ar

hinsid°!l.! ~ck han upp på bergskullan mig bat~, att Jag rymmer undan in utilångt ifra, Så att der var stort rom emel- de Philisteers land ~ pli. det Sa,u! m! vandatan dem; igen att ytterli~re Boka efter mig i a.lIa14. Och ropade till folket och till Abner, Israels griLnsor; så Ul~ j~ dl!. komma ifrå.

Ncrs son, och Bade: Horer du icke, AbnerP hans bander.1

226 l. SAMUELIS. CAP. 28.2. Och stod upp, och gick ~tad med de S!I'~~o ook Saul hela Israel, Och lågrade

sexhundrad ma.n, som med honom vara, SIg l GlIboa.till Acms, Maochs son, Kon.un,gen i Gath. 5. D~ Saul sftg de P~ilisteers JIåI', fruk~e3. S~ bIer David na.r Achis l Gat-h, med han SIg, och hans hjerta var mycket 1'0l'-

sina ma.n, hvar med sitt hus; David dess- soffadt; ,likes med sina tv~ hustrur, Ahinoam den 6. Och han ~e Herran, och HerrenJisreelitiskon, och Abigail, N abals hustru, svarade honom rotet, hvarken i drOmmarden Carmelitiskon. eller genom Jjus, eller genom Propheter.4. D~ Saul vardt sagdt, att David var 7. D~ sade Saul till sina- ~enare: SOker

1fydd ti1l Gath, sokte han intet mera efter mig e]IaCJvinno, som en spMomsands har-honom. ver, att_Jag m6. F;~ till henne, Och fcl~5. Och David sade till Achis: Hafver henne. Hans tjenare sade till honom: Si, i

jag fumrlt n~d for din ()gon, så låt gifvs. EnDorårenqV11lIIa, som harver en spådoms-Jmg ett rum uti en af staderna på lan- anda..dens., att jag må bo derinne; hvi skulle 8. Och Saul omskifte sin klåder, och togdin tjenare bo uti Konungsstadenom når annor uppå, Och gick dit, och två mandigP med honom, Och kornmo om nattens. till6. D! gat hmom ,Achis p~ den dag~ Zik- qvinnons., ooh sade: Kåra,. spå miK gen?m

18V;'. D,eraf ar ZIklag Juda Konungal's, spådo~sanda, ooh res mIg upp den Jagallt U:Itill denna dag: ..sager <!ig. ..7. TIden, som DaVId bodde uti de PhI- 9. O,VInnan Bade till honom: Sl, du vetsi

listeers land, .ar ett år Och fyra måna- val hvad Saul gjort harver, hurn hander. harver furOdt de sp§.man och teckna.tydare8. Och David med eina man ~ upP. utu landet; hvi vill du då komma min

Och 1'011 in uti de Gessuriters och ue Gir- sjal i natet, att jag skulle blifva dOdad Psiters 0011 de AmaJekiters land; ty desse 10. Då svor Saul henne vid Herran. Ochbodde i Jandena afålder, der man kGmmer sade: S§. visst som Herren Jefver, skalltill Zur. aJlt iRtill Egypti land. detta icke varda dig rii.knadt till missger-9. Och då haR slag l~det, lat haR hvarken niDg.

man eller qvinnf) lefvs., och tog fir, fa., 11. D~ Bade qvinnan: Hvem skaJI jag upp-isnar, camel8i1: ocb. kJader, ocR vånde om. resa digP Han sade: Res mig SamuelOch kom till A.chis. upp.10. -Når nu Achis sacle: Hafven I rek i 12. D~ nu qvinnan såg Samuel. ropade

d1!;Jl; ~?rsta.ds infaJ1;~tP D~ ,Bade David: bon htigt,.och, sade t~ Saul: Hvi harve~SMerut.} Juda, och sOdenlt till de Jerah- du be4ragit mIg P Du ast Sau!.meeliter, oeh sOdernt till de Keniter. 13. Och Konungen Bade till henne:11. Men David låt hvarken maII ener Frukta dig intet; hvad ser du P Qvin.

qvinno lefvande koDnna till Gath. ooh nan sade till Saul: Jag ser gudar stiga upptii.ukte: De m~ 8iI.ga. p! oss, ooh sqval1ra. ar jordene.Så ~orde DaVId. och det var hans sed- 14. Han sade: Huru ar hans skapnad?V8.nJa., så lange han bodde uti de Philisteers Hon sade: En galllmaJ man kommer upp,land. Och ar kladd i en silkeskjortel. Så fornam

12. Derfore trodde Achis David, Ocll Saul. att det var Samuel, och bOjdo sitttankte: Han harver gjort sig illa luktandes ansigte ned på jordena, Och tillbad.1'or sitt folk Israel; ty blifver han vii.! min 16. Och Samuel Bade till Saul: H vi harvertjenare ti1l evig tid. du gjort nrlg omak. att du harver l!l.tit

mig uppresasP Sau! Bade: Jag ar i stora28. CAPITLET. nUd' de Philisteer strida emot nrlg, och

DarirJ/Jljer Åc1ou. z..DorIopokø. Gud ar viken irr§. mig. och svarar nrlg intet,O CR-det begaf sig p§. den tiden, att de hvarken genom Propheter, eller genom

Philisteer 1'orsamlade sin har, till att drornmar; derfore harver jag låtit kalladraga ut i strid emot Israel. Och Achis dig, att du skall UJldervisa nrlg hvad jagBade till David: Du skall veta., att du gora skalloch dine man skolen draga ut med mig i 16. Samuel sade: H vad vill du fr!tga mig.haren. efter Herren år ifrå. mg vik~n, oc)l år din2. David Bade till Achis: Nu val. du ovan vorden P

skaJ1 se hvad din tjenare gora skall. Achis 17. Herren varder dig gorandes. s~omBade till David: Derfore skaJI j~ satta han genom mig talat hafver; och HerrenØ.ig till mins hufvuds vakt8i1:e. .} mina skaJI rifva riket utu dine hand, och gifvalifsdsør. det David dinom nasta;8. SIi: var nu Samuel dUd. Och hele Israel 18. Derfore. att du Herrans rost icke lydt

bade begråtit honom, ooh b~t honom hafver; icke heller fullfoljt hans vredesi hans stad Rama. S§. bade Baul bortdrif- grymhet emot Amalek; derfure harver nuvit uro landet spåmån Och tecknatyda.re. HerreJI detta gjort !lig.4. Som nu de Philisteer 1'orsamlade sig, 19. Dertill skall Herren ock gifva Israel

och kornmo och }jjgrade sig iSunem, formed dig uti de Philisteers hinder. I mor-

GAP. 29, 80. 1. SAMUELS BOK. 227~OR skall du och dille soner vara Ilar mig; 8. David sade: H vad harver jag gjort?och Herren skall gifva Israels har uti de Och hvad harver du sport at din tjenare,Philisteers bånder. ifri den tid j~ harver varit når dig, intill26. Då foll Saul hasteliga till jordena; ty nu, att jag icke skall komma och strida

han kunde icke stå, och vardt sv§.rliga emot mins herras Konungens fiendar?forfårad for Samuels ord, så att ingen magt 9. Achis svarade, och salle till David: JI!g'var mer i honom; ty han bade intet brOd vet val, att du ii.st tack for min ~n, ~§:-a.tit i den hela dagen, och den hela nattene. som en Guds Angel; men de Philisteers21. Och qvinnan gick in till Saul, och s§.g Forstar hafva sagtI: L§.t honom icke draga

att han var mycket forfårad, och Bade till upp med oss i stridena.honom: Si, din tjenarinna hafver lydt dine 10. Så var nu i morgon bittida uppe, ochrost j och jag hafver satt mina sjal i mina dins herras tjenare, 110m med dig komnebana, så att jag lydde din ord, som du aro; och når I åren i morgon bittidatalade till mig. uppståndne, och ljust ar, s§. g§.r edar va~.22. S§. hor ock nu du dilla tjenarinnos Il. Så var d§. David och baus man bittIda

rost: .Jag vill satta for dig en beta brOd, pppe, att de skulle om morgonen fårdas,att du ater, och kommer till magt igen, och komma uti de Philisteers land igen;och går dina fårde. men de Philisteer drogo upp till Jisreel.23. Han nekade, och sade: J~ vill intet 30. CAPITLET.åt&. D§. nOdgade honom hans tjenare och Kik~ øk°,lf.ad',/rlillad'. R'!f1I6' døU.qviunan, s§. att han lydde deras rost. Och D Å nu DaVId pa tredje dagen ko~n tillhan stod upp ar jordene, ocb satte sig p6. Zikl~ med siDa man, voro de Amale-sangena. kiter der mfallne soderut, och till Ziklag'24. Och qvinnan hade en goddan kalf i och bade slagit Ziklag, och uppbrånt med

huset; d6. hastade hon sig, och slagtade eld;honom, och tog mjol, och blandade, och 2. Och bade bortfort qvinnoma dadan,bakade det oSyradt; bMe små och stora; men de bade ingen25. Och bar fram for Saul, och ror hans slagit ihjal, utan drifvit dem bort och voro

tjenare; och d!i de bade atit, stodo de upp, sin vag.och gingo alla den nattena. 3. D1i. nu David med sina man kom till

29. CAPITLET. staden, och s§.g att han var uppbrandDallid ...m'dnkel, bero med eld, och deras hustrur, soner och dot-

M EN de Philisteer samlade alla sina trar fångne,harar i Aphek, och Israel liigrade sig 4. Hof David och tolket, som med honom

i Ajin i Jisreel. var, deras rost upp, och greto, tilldess de2. Och de Philisteers Forstar gingo med icke mer gdta kunde.

hundrad, och med tusend; men David gick 5. Ty Davids tv§. hustrur voro ock t§.ngna,efterst med sina man nar Achis. Ahinoam den Jisreelitiskan, och Abigail,3. D§, Bade de Philisteers Forstar: H vad N abals hustru, den Carmelitens.

skola denne Ebreer? Achis sade till dem: 6. Och David var storliga bedrotvad; tyX:.- icke det David, Sauls tjena.re, Israels folket ville stella honom; ty hela tolkensKonungs, den nu nar mi,g varit harver år sjal var bedrOfvad, hvar och en ofver sina.och dag; och jag harver mtet ftmnit med soner och dottrar. Men David starkte sighonom, ifr§. den tiden han foll intill mig? i Herranom sinom Gud;4. Men de Philisteers Forstar vordo vrede 7. Och Bade till Presten AbJathar, Ahi-

på honom, och sade till honom: L§.t den melechs son: Bar mig fram lifkjortelen.mannen vanda om, och blifva i sitt rum, Och då AbJathar bade burit fram lifkjor-der du harver satt honom, att han icke teIn,~er neder med oss i stridena, och varder 8. ~e David Herran, och Bade: Skallv!!.r fiende i stridene; ty i hva.d kunde han jag jaga efter krigsfolket? och skall jag fåbii.ttre blidka sin herra, an med dessa. man- dem fatt? Han sade: Jaga efter dem; dunemas hufvud? skall få dem fatt, och undsatta rofvet.5. År icke han den David, om hvilken de 9. Så drog David 6.stad, och de sexhundrad

BOngo i dansen: Saul slog tusende, men man, som når honom voro. Och d§, deDavid slog tiotusend? kornmo till den backen Besor, blefvo niigre6. Då kalla.de Achis David, och sade till st§.ndande;

honom: Så visst som Herren lefver, jag 10. Men David och fyrahundrad man ja-h~ler dig for en redelig man; och din ~e efter; och de tuhundrade man, somutgrtng och ing§.ng, med mig i harenom, ståndande blefvo, bade forsummat sig farabe~ mig viiI, och harver intet ~ ofver backen Besor.sport af dig, ifrå den tiden, du kom till 11. Och de funno en Egyptisk man p§.mig, intill nu; men du behagar icke For- markene, den forde de till David, ochstomen. g§.fvO honom brod, att han åt, och g'åfvo7. S§. vand nu om, och gack med frid, p§. honom vatten dricka;

det du icke skall fortoma de Philisteers 12. Och g6.fvo honom ett stycke fikon, ochForstar. tu stycke russinj och d§. han atit bade,

12

228 l. SAMUELIS. CAP. 31.kom hans anda Boter till honom; ty han och sade: Si, der hafven I valsignelsen af

bade i tre dagar och tre natter intet brOd Herrans fiendars roC;

atit, och intet vatten druckit. 27. Namliga dem i BethEl, dem i Ramoth

13. David Bade till honom I Hvem horer sOderut, dem i Jatlrlr,

du till? Och hvadan ast du? Han sade: 28. Dem i Aroer, dem i Siphmoth, dem i

Jag ar en Egyp~isk drang, en Amalekiters Estbemoa,

tjenare, oob min berre 4afver oCvergiCvit 29. Dem i Rachal, dem i de J erahmeeliærs

mig; ty jag vardt krank for tre dagar stader, dem i de Keniters stader,

sedan. 30. Dem i Horma, dem i ChorAsan, dem i

14. Vi vorom har inCallne soder p§. Cre- Atach,

thi, och upp§. Juda, och sOder på Caleb, 31. Dem i Hebron, och allestads der David

och h!lfve brant upp Zikiag med eld. vandrat bade med sina man.

15. David sade till hqnom: Vill du fOra 31 CAPITLET

mig ned till det kriK8Colket? Han sade: Saul/azien, hd!'flå, begr.;.", Svar mig vid Gud, att du icke slår mig

S Å stridde nu de Philisteer emot Israel,

ihjal eller antvardar mig i mins herma och Israels man flydde for de Phi-

Jland, s§, vill jag fora dig ned till det krigs- 1isteer, och folio slagne p§. det berget Gil-

folket. boa.

16. Och han torde deIn ned; och si, de 2. Och de Philisteer folIo hardt in p~

bade fOrstrott sig oCver hela jol'dena, §,to Saul och hans soner, och slogo JonatbaIl,

och drucko, ocb frojdade sig, for det $tora ocb AbiNadab, ocb MalchiSua, Bauls soner.

bytets skull, som de tagit bade utu de 3. Och striden vardt b5.rd emot Saul, och

Philisteers land, och utur J uda land. skyttorna drabbade p5. honom med bfl-

17. Och David slog dem, irr§. mor.gonen garna; och han vardt fila s§.r ar sky t-

allt intill aftonen, emot den andl'a dagen, torna.

så att ingen at dem undslapp, forutan fyra- 4. D§, Bade Saul till sin vapnedragare:

bundrade ynglingar, de satte sig upp§, ca- Drag ditt svard ut, och sting mig igenom

meler, ooh flydde. dermed, att desse oomskorne icke komma,

18. S§, und..,atte då David allt det de och stUIga mig igenom, och drifva gabberi

Amalekiter tagit bade, och sina tv§, hu- !lled mig. Men hans ,:apned~agare ville

"trur. lcke; ty han Cruktade SIg storl1ga. Si tog

19. Och fattades ingen. hvarken liten eller Saul svardet, och foll derupp!L.

stor, hvarken soner eller dottrar, eller aC 5. Då nu hans vapnedragare s~, att Saul

roCvet, eller hvad som helst de tagit bade; var dod, foll han ock p~ sitt svara, och bIet

David hemtade det allt igen. dOd med honom.

20. Och David tog C§.r och ra, och dref 6. Så bIer Saul dod, och tre hans soner,

boskapen for sig, och de sade: Detta ar och hans vapnedragare, och alle hans man

Davids rof. tillhopa på den dagen.

21. Och då David kom till de tuhundrade 7. D~ nu Israels man, som voro p~ hinsi-

man, som sig forsummat hade efterfolja don vid dalen, och p~ hinsidon Jordan,

David, och voro bIerne vid backen Besor, s!igo, att Israels man voro flydde, och att

gingo de ut emot David, och folket, som Saul ocb hans soner voro dOde, ofvergAfvo

med bonom var.; och David gick till folket, de staderna, och flydde sammaledes. Sl

och helBade dem van liga. kommo de Philisteer, och bodde deruti.

22. D§, svarade de som onde och Belials 8. Den andra dagen kommo de Pllilisteer

nIan voro, ibland dem som med David till att aCkliida de slagna; och funno Sau!

dragne voro, och Bade: Efter de icke foro och hans tre soner Jiggande på berget Gil-

med oss, skall man intet gifva dem af rof- boa;

vet, som vi undsatt harve; utan bvar och 9. Och hoggo honom hans ht1!vud af, och

en tage suta hustru och sin barn, och g§.nge dro~o af honom hans vapen, och sande i de

sin vii.g. Pbilisteers land allt omkring, till att for-

23. D§, sade David: I skolen icke så gOra, klmna det i der:l8 gudars husom, och iblnnd

mine broder, med det som Herren oss giC- folket;

vit harver, och harver forvarat oss, och 10. Och lade hans barnesk i Astaroths

gifvit det krigsfolket i v§,ra bander, som hus; men hans kropp hangde de upp p'.\

emot oss komne voro. muren i Bethsan.

24. Ho skulle hora eder derutinnan PS§.- 11. D§, de i Jabes och Gilead horde, hv:l.d

dana som deras del ar, som voro neddragne de Philisteer bade gjort Saul,

i stridena, s6.dana skall ock deras del vara, 12. Reste sig upp alle de som striddogse

!;om når tygen blifvit harva, och skall lika. man voro, och gmp;o den hela nattena, och

bytt varda. togo Sauls och hans soners kroppar ned ar

25. Detta ar ocks§. irr§. den tiden och allt muren i Bethsan, och forde dem till Jabes.

811dan vordet for en sed och ratt i Israel, och brande dem der upp;

intill denna dag. 13. Ocb togo deras ben, och b~fvo dem

26. Och d§, David kom till Ziklag, sånde under ett tra i J abes; och fastade i sju

hun ~ofve.t till de aIdsta i Juda sina nasta, dagar.

Documents

203 -.x. DEN FORSTÅ SAMUELS BOK. ., c - en Bibel i tiden · 2021. 2. 19. · harmt; men bon gret, och ~t intet. till sin man: Jag vill icke ram upp, tilldess 8. Och ElKana. hennes