Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1999

- t e *

Ax%n i de indiindweffa idroffema ar man beroende au txzrandra. f gr aff kw%Ma Wna optima/f A- def syriMfrWggn udfrdgfWZf aff tunna korfldgga dwgrWMmgssyMdmm. Sasanw Rosenzpisf ocA maria Hagfwnd pd odg mof gnfd i K" Aanof-VM, 40 bn. Fofo; Gunnar Se%/5ofd.

Överträningens 5)§W #)A praktiken Artikeln syftar till att ge tränare, aktiva och övriga intresserade en inblick i ett projekt med hårt tränande sim­mare, skidåkare och kanotister. Dessutom behandlas frågor som: Vad är negativ övertråning, hur vanligt före­kommande är det, hur ser sambandet orsak och verkan ut, hur kan vi träna båttre och smartare? Avslut­ningsvis diskuteras långsiktiga effekter.

• • • Dagens idrottare springer, paddlar, simmar och åker skidor for­tare än någonsin. Bara inom friidrot­tens 10.000 meter har världsrekordet slagits åtta gånger under den senas­te femårsperioden av sex olika her­rar. Det är många faktorer som bidrar till resultatutvecklingen, bland annat ökad kunskap om idrottsvetenskap, förbättrade utrust­ningar och anläggningar. Ökad trä-ningsvolym och förbättrad tränings­metoder anses trots allt vara de vik-Ögaste faktorerna för resultaöitveck­lingen (American College of Sports Medicines hemsida, 1998).

Det önns dock en gräns för hur mycket träning en idrottare kan till­godogöra sig. När denna gräns har passerats kommer prestaöonsförmå-gan successivt att försämras. I denna arökel används begreppen "överträ­ningssyndrom" samt "negaövt över-tränad" synonymt för att beskriva detta tillstånd. Dagens förutsätt-

Göran Kenttä

Doktorand, Psykologiska institutionen Stockholms universitet

ningar att träna på helöd samt en stenhård konkurrens har bidragit öll att flera idrottsmän och kvinnor pas­serar gränsen för vad kroppen och psyket tål. Äldre studier har rappor­terat att 10-20% av dom som tränar hårt blir negaövt övertränade (Mor­gan eL al, 1987; Raglin 1993). Färska svenska studier visar att avsevärt öer idrottare idag blir negaövt över-tränade: 48 % bland individuella idroöer på idroösgymnasier, 30 % bland lagidrotter på idrottsgymnasi­er (Kenttä & Hassmén, 1998).

Vad är orsaken

Varför blir man negaövt överträ­nad? En snabb ökning av tränings­volym/intensitet kan relaövt snabbt leda öll ett lättare överträningssyn­drom. Dålig återhämtning ökar ris­ken for att bli negaövt övertränad. Den absolut vanligaste orsaken är därför helt enkelt eö dåligt utformat n-äningsprogram. Men en varning bör utfärdas: sätt inte en alltför stor öllö"o öll det "perfekta träningspro­grammet". Det har nämligen visat sig aö fysiskt lika starka individer reagerar olika på samma tränings­program. En förklaring kan vara en variaöon i den icke-h-äningsrelatera-de stress som påverkar förutsäö-ningen aö tillgodogöra sig den fysis­ka träningen.

övriga faktorer som anses bidra öll eö överträningssyndrom är: mycket tävlingar, ensidig träning, brister i kosten (framför allt kolhydrater),

Svensk Idrot tsforskning nr 1 • 1999

- t e *

brister i vätskeintag, för lite sömn, mycket resor, psykosocial stress, medicinska orsaker (allergier, astma, små förkylningar), samt miljöfakto­rer (hög höjd, värme, luftfuköghet). En övergripande förklaring öll var­för man blir negaövt övertränad är en obalans mellan stress och åter-hämtning i relation till den individu-ella kapaciteten (stresstoleransen). Obalansen kan även beskrivas som en negaöv överträningsprocess som leder öll ett resultat: eö överträ­ningssyndrom.

Vad är resultatet

Hur känner man igen eö överträ­ningssyndrom? Det primära känne­tecknet är en nedgång i prestaöons­förmåga (formsvacka) som ej beror på sjukdom eller skada. Andra symptom är förändringar i humör

(depression, irritaöon, oro), allmän trööhet, träningen upplevs tyngre än normalt, känslor av stelhet och ömhet. Dessutom förekommer ofta störningar av både sömn och apöt. Samöiga konsekvenser av negaöv överträning är aö betrakta som negaöva for idrottsutövaren. Därför bör överträningssyndrom förebyg­gas i största utsöäckning. För aö klara av detta bör ledare, tränare, och aköva lära sig mer om överträ­ning. Aköva bör även utveckla en hög kroppsmedvetenhet genom aö akövt lyssna på sin kropp. Om ödi­ga varningssignaler idenööeras kan allvarligare fall av överträningssyn­drom undvikas. Detta är önskvärt då den primära behandlingen av överträningssyndrom är vila (icke önskvärt ö"äningsuppehåll/reduce-ring). Allvarligare fall av överträ­ningssyndrom kan kräva allt från

två veckor upp öH sex månaders vila eller mer (Knipers & Keizer, 1988; Fry, Morton, & Keast, 1991).

Mot denna bakgrund sjösattes eö utvecklingsprojekt med deltagare från juniorlandslaget i skidor, juni­orlandslaget i simning samt utveck-lingslandslaget i kanot. Huvudsyftet var aö opömera balansen mellan träning och återhämtning med avse­ende på en optimal prestaöonsut-veckling. Projektets delsyften var att: (1) lära sig aö träna smartare, dvs hitta balansen mellan ö-äning och återhämtning, (2) lära sig aö lyssna öll och förstå kroppens signa­ler, (3) lära sig betydelsen av total kvalitet på återhämtningen, samt (4) hitta en prakösk metod - eö system for aö balansera träning och åter­hämtning.

Genomförande, metod

Till en början deltog 15 simmare, 16 skidåkare, samt 17 kanoöster i pro­jektgruppen. Av dessa rapporterade 10 simmare, 11 kanoöster, samt 10 skidåkare in data i tillräcklig omfaö-ning. Av dessa 31 deltagare var 18 damer och 13 herrar med en medel­ålder på 18.5 år (sphdning 16-24 år). Samtliga hade en god träningsbak­grund och hade i medeltal tränat seriöst på eliöxivå 4.3 år.

Datainsamlingen pågick parallellt i de olika grupperna xmder 12 måna­der och var öll stor del individbase-rad. Deltagarna öck själva välja mel­lan: telefon, fax, brev, e-post, samt i vissa fall personlig överlämning vid inrapporteringen. Rapporteringen har genomförts med eö skaönings-formxilär, en Proöle of Mood States-blankeö (POMS), pulsklocka samt träningsdagböcker.

Skaöningsformiiläret var centralt för både simmarna och kanotisterna. Skidåkarna valde aö främst arbeta med POMS och träningsrapporter.

Den atffoe mdsfe fyssna fiff oc& &#nna sin tropp. Ofika skaffningsskafor kan wfgdfnz oztfzga verkfyg /Ör aff nndznka ouerfr#ning. fre ap fio simmare i undersökningen swzrade aff de &a/f /brmsixzekor beroende pd /Ör myc&ef oc/z /Ör fzdrd fr#ning. fbfo: Roger

Svensk Idrot tsforskning nr 1 * 1999

Simgruppen genomförde POMS ca en gång per månaden, skatbiingsfor-muläret rapporterades in två gånger per månad. Simmarna öck löpande feedback på delar av det inrapporte­rade materialet, samt två mer omfat­tande skriftliga utvärderingar (halv-öds- och slutrapport). Kanotisterna genomförde POMS nästan en gång per vecka. Feedback öl l deltagarna lämnades ofta i samband med rap­porteringen altemaövt i nära anslut­ning. Skaöningsformxiläret rappor­terades in två gånger per månad. Mer omfattande genomgång av inrapporterade skaöningar genom­fördes som personliga samtal i sam­band med läger. Skidåkarna genom­förde POMS i samma omfattning som kanotisterna.

Skattningsformuläret utformades specifikt för deöa projekt. Samöiga variabler skulle vara relaterade öll träningsprocessens nedbryöxingsfas eller återhämöxingsfas. Detta för aö kunna utvärdera balansen i träning och återhämtning.

Nedbrytningsfasen

Tidigare forskning har funnit en rad kännetecken som förekommer i samband med alltför omfattande nedbrytning, sk negaöv överträ­ning: försämrad sömn, försämrad apöt, stela och ömma muskler, krop­pen känns tung, tekniken stämmer inte, träningen upplevs tyngre än normalt, samt negaöva sinnesstäm­ningar. Samtliga kännetecken skat­tades enligt givna förutsättningar. Även träningspxils och vilopuls inkluderades vilka visat sig reagera på omfattande nedträning.

Återhämtningsfasen

Centrala åtgärder för återhämöiing-en poängberäknades enligt en lat­hund (Total Quality Recovery-åtgär-der). Den upplevda känslan av åter­hämtning skattades enligt skalan för Total Quality Recovery (TQR-käns-la: Kenttä & Hassmén, 1998b).

Eö överträningsyndrom diagnosö-seras ofta som en uteslutningsdiag­nos, dvs när sjukdom, skada och allt annat utesluöts återstår endast diag­nosen - negaövt övertränad. Därför är det mycket viktigt aö utesluta sjukdom (Mackinnon, 1998). Även en lättare förkylning har en inverkan på öera av de olika skattningarna. Därför inkluderades även en skaö-

- t e *

M

SS Samtliga

Medel

:

4.3

DELTAGARNAS UPPFATTNING

Medel

s 4.5

Medel

s 4.5

TabeZZ I; Deifagamas npp/affning om Aar «M de ofika mdfen wppndffs wnder pro-yekfef.

TABELL 2 - DELTAGARNAS BETYG

självskattning

TQR.åtgårder

SÖMN TQR.kansla

självskattning

TQR.kansla Puls.fart3

TabeZZ 2. Deffagamas befyg (1-5) pd defama i skaffnings/brmwZdref.

TABELL 3 - DELTAGARNAS SKATTNINGAR

Skattning

Sömn (6-20)

TQR.kansla (6-20) TQR.åtgärder (6-20) Aptit (6-20)

Stelhet (1-7) Tunghet (1-7)

Känsla nedtränad Sim Kanot

«

! :

4.5

,44.2

!S 4 0

Känsla t opp fo rm Sim Kanot

]7,s

E u

:8,-°

K 1;0

TabeZZ 3. Deffagamas skaffningar ind Wfnsfan ax? aff oara "nedfnfnad ocn sfifen" samf k/msfan au aff oanz "pigg ocn /rasen (fopp/brm)".

ning av hälsan. Självskattningsverktyget (MSI)

Det slutliga skattningsformuläret innehöll psykologiska, fysiologiska och psykofysiologiska markörer och var aö betrakta som eö mät- och styrinstTxunent (MSI). Skaöningsfor-muläret i sig var även eö vikögt pedagogiskt verktyg. Konönuerliga självskattnmgar innebär aö man ständigt lyssnar öll sin kropps signa­ler. Totalt innehöll skaöningsformu-läret 12 variabler. Tre av dessa: vilo­puls, skattning av sömnkvalitet, samt POMS skulle noteras på mor­gonen. Tre andra variabler: en jämfö-relseskaöning av upplevd ansträng­ning fJSK), högsta puls i fart 4, samt

medelpuls i fart 3 skulle noteras i samband med träningspasset. De sex återstående skattningarna skulle noteras på kvällen: TQR-känsla, TQR-åtgärder, upplevd apöt, mus­kelstelhet och ömhet, ömg teknik och klximpig koordinaöon, samt sjukdomssymptom.

Resultat

Utvecklingsprojektet har inneburit en läroprocess för samtliga inblan­dade parter (aköva, tränare, ledare och forskare). Projektets ödigare nämnda delsyften kan delas på två: (1) aö genomföra en läroprocess med unga eliödrottare, samt (2) aö testa och utvärdera eö självskaö-

Svensk Idrot tsforskning nr 1 * 1999 -y^r* ningsverktyg (MSI). Vid utvärde­ringen av läroprocessen var därför huvudfrågan öll deltagarna, "Vad har Ni lärt Er under året i utveck­lingsprojektet?" Deltagarna öck ta ställning öll en rad olika påståenden på en sju-gradig skala. Frågorna syf­tade i första hand öll aö fånga delta­gamas upplevelse av utvecklings­projektet. I tabell 1 redovisas delta­gamas svar sammanställt för respeköve idroö samt totalt. Resul­tatet är vidare redovisat i relaöon öll tre av projektets fyra delsyften:

# Syfte No 1: Träna smartare, forbäöra balansen mellan träning och återhämtning.

# Syfte No 2: Lyssna och lära sig förstå kroppens signaler.

# Syfte No 3: Se betydelsen av återhämöxing, dvs "Total Quality Recovery" (TQR).

I genomsniö var upplevelsen av läroprocessen lika stor for respekö­ve delsyfte (träna smartare 43, för­stå kroppen 4.5, betydelsen av åter­hämöxing 4.5). Söideras de tre del­syftena gemensamt erhålls en "Glo­bal total", dvs eö sammantaget medel på 4.4 som motsvarar delta­gamas upplevelse av läroprocessen som helhet.

Självskattningsverktyget (MSI)

Det fjärde och sista delsyftet var aö utveckla eö verktyg som underlättar arbetet med aö balansera träning och återhämtning. Deltagarna 6ck därför besvara frågan, "Vilka delar i skaöningsformiiläret anser du har geö dig värdefull informaöon om dagsformen". Varje del i skattnings-formuläret skattades enligt en fem-gradig betygsskala (inte alls värde­full = 1, måttligt värdefull = 3, samt väldigt mycket värdefull = 5).

De fem mest uppskattade delarna (se tabell 2) bland simmarna var: ÖLI (sjukdomssymptom), TQR-åtgärder, JSK (jämförelseskattnmg av upplevd ansträngning), sömn, samt TQR-känsla. Kanotisternas "fem-i-topp-lista" skilde sig något från simmarnas. Mest uppskattat bland kanotisterna var: sjukdoms­symptom (ÖLI), jäWörelseskaöning av upplevd ansträngning (JSK), TQR-känsla, puls i tröskelfart (fart3), samt POMS.

POMS-testema som låg på kanotis­ternas "fem-i-topp-lista" öck ett lågt betyg av simmarna (medel 1.7). En förklaring antas vara aö simledaren valde eö neutralt förhållningssäö under projektet för aö minimera påverkan. Dessutom användes POMS i en begränsad omfattning (en gång per månad). Pulsmätningar vid träning upplevdes värdefulla av kanotisterna, men ej av simmarna. Detta berodde på aö simgruppen hade problem med sina pulsklockor (POLAR Accurex). Killama kunde inte uttora sina frånskjut från bas­sängkanten utan aö elektrodbältet (pulsbältet) som siöer runt bröstkor­gen åkte ned. Därför öck "Puls fart 3" och "Puls fart 4" låga betyg av simmarna (2.3 respeköve 2.4).

Som avslutande kommentar bör till­äggas aö stora individuella variaöo-ner har förekommit vid betygsäö-ningen for varje enskild del. Vilket innebär aö det funnits individer som upplevt eö lågt värde för öll exem­pel sömnkvalitet medan andra upp­levt eö högt värde for samma del Dessa resultat påtalar vikten av aö ej endast leta efter en 8x symptombild. Negaövt övertränade idrottare kan med andra ord uppvisa väldigt olika symptom.

Variabilitet i skattningar

För aö verktyget (MSI) ska kunna spegla förändringar i balansen mel­lan träning och återhämöxing krävs aö varje del varierar som en effekt av en förändrad balans. Deltagarna öck ange siö typiska skattningsbe­teende i relaöon öll känslan "nedträ-nad och sliten" respektive "pigg och fräsch (toppform)". Simmarna och kanotisterna uppvisar som grupp liknande skattningsbeteende både vid eö nedtränat tillstånd och eö utvilat tillstånd (se tabell 3).

Det är tydliga skillnader mellan de olika "träningsöllstånden". Målsäö-ningen bör vara aö idenööera indi­viduella basnivåer (värden) for de olika tillstånden. Basnivån pigg mot­svaras av höga värden på: sömnkva-litet, TQR-känsla, TQR-åtgärder, aptit, öllsammans med låga värden på jämförelseskattningar, stelhet och tunghet. Den andra nivån svarar då mot aö individen känner sig sliten och nedtränad (motsatta värden jämfört med basnivå pigg). När trä­ningen pulserar från läö öl l hård och tvärtom bör det sedan vara möj-

ligt aö följa träningens effekt på självskattningarna. Skattningarna blir eö kviöo på aö träningen är så hård eller så läö som planerat.

Målsättningen kan öll exempel vara aö träna ned sig under en längre period. Två tänkbara skeenden skul­le kunna inträffa. Skattningarna pekar på aö jag är "hur pigg som helst", altemaövt jag är "extremt sli­ten". I det första fallet bör träningen bli ännu hårdare, men i det andra fallet kanske lite lättare.

Resultatkonsekvens

Deltagarna öck efter projektets slut besvara frågan, "Hur har N i reage­rat/agerat uöfrån alla skattningar?". Resultatet visade aö deltagarna i lika många fall känt aö de kunnat träna hårdare som aö de känt aö det varit läge aö träna lättare. Dessutom har samöiga grupper i samband med hård träning ansträngt sig för aö öka återhämtningen vilket inne­burit en bättre möjlighet aö tolerera hård träning. Absolut vanligast var det trots allt aö träna precis som pla­nerat (ca 55% av fallen).

Överträningssyndrom

Deltagarna öck även besvara frågan, "Har du någonsin haft en forms­vacka (prestaöonsföraämring) som varat i minst 2 veckor som inte beroö på sjukdom eller skada, utan beroö på for mycket och for hård öäning?"

Tre av öo simmare svarade Ja, varav två individer svarade Ja for det sista året. Fem av elva kanoöster svarade Ja, varav fyra individer svarade Ja för det sista året. Sju av öo skidåka­re svarade Ja, varav sex svarade Ja for det sista året. Totalt seö hade 39% varit negaöv övertränade det sista året. Motsvarande siffra var 48% när hela karriären beaktades. En central frågeställning i samman­hanget är med vilken säkerhet dessa aköva (och självfallet även andra) kan diagnostisera sig själva som negaövt överöänade. Därför fick de även besvara frågan, "Kan du idag helt själv (uöfrån kroppens signaler och skaöningsformiiläret) bedöma om en prestaöonsforsämring är till­fällig eller om det kan vara eö teck­en på överträningssyndrom?". Sva­ret skattades på en 7-gradig skala (l=absolut inte, 7=helt säkert). I medeltal var samtliga deltagare öll-

Svensk Idrot tsforskning nr 1 * 1999 ->&r sammans "måttligt säkra" (4.1) i sina bedömningar. Kanoöstemas medel var 4.8, simmamas medel var 3.6, och skidåkarnas medel var 4.0. Indi­videns säkerhet i bedömningen beror fiärnst på den egna kunskapen och förståelsen på området. Men även ledare, tränare och medicinsk personal i den aköves närhet kom­mer med sina uttalanden aö förstär­ka eller försvaga individens tilltro öl l sin självdiagnos.

Lärdomar och idéer för framtiden

Dagliga refleköoner ger det bästa underlaget för korrekta beslut om varje enskilt träningspass. Skaö-ningama bildar öllsammans med POMS och pulsmgistreiingarna en karta av mätvärden. Samöiga mät­ningar innebär aö den aköva måste lyssna öll och känna sin kropp. Det önns många fördelar med metodi­ken, "mäta (monitor), lyssna och känna". Eö verktyg som tillämpar denna metodik bygger successivt upp både förståelse och kunskap. Verktyget fungerar därför som eö utmärkt hjälpmedel för aö individ-basera uppföljning och planering av träning. Eö träningsprogram t i l l ­sammans med verktyget bildar dessutom en bred bas för kommuni-kaöon mellan tränare och aköv. Trä­ningsprogrammet blir planen och verktyget blir eö kvitto på hur den aktive tar öll sig träningen.

TQR-begreppet har inneburit ett större fokus på åkrhämningsåtgär-der samt känslan av återhämöxing. En ökad medveten av återhämöxing-ens betydelse har därför varit i det närmaste oundviklig. Förutsäö-ningama för aö återhämta sig varie­ra krafögt även om behovet kan vara det samma. Många upplevde aö åkrhämöxingsåtgärderna blir lidan­de i samband med tävlingar. På trä­ningsläger finns det däremot goö om öd öll åkrhämtningsåtgärder jämfört med någon typ av "full sys­selsättning" på hemmaplan.

Många eliödrottare balanserar siö immurxförsvar på slak lina, dvs öä-nar så hårt aö risken för sjukdomar är överhängande. A ö vara frisk är samödigt A-O. Små förkylningar som är på gång eller på väg bort tvingar fram svåra beslut: kan jag träna idag eller borde jag vila? ÖLI-skaöningama har fungerat som eö stöd i samband med de många svåra träningsbesluten. En skattning på tre

eller högre på ÖLI-skalan har fåö fungera som en "cut-off" nivå/ dvs vila från träning. En skattningsskala på 1-7 har även givit informaöon om hur snabbt sjukdomar kommit och gått. Denna skattning upplevdes dessutom som den värdefullaste skattningen.

Träning bygger ofta på "trial and error". Träningsplaneringen syftar ofta öl l aö bryta ned prestaöonsför-mågan för aö senare uppnå en högre prestaöonsnivå. Hur långa perioder av nedsaö prestaöonsförmåga är acceptabelt? I litteraturen innebär en två veckors nedgång i prestaöon aö individen klassificeras som negaövt övertränad. Innebär denna defini-öon aö det är posiövt eller negaövt aö bli negaövt övertränad? Två svar kan skönjas bland utövare, tränare och teoretiker: (I) längre perioder av nedsaö prestaöonsförmåga är ett måste, (2) längre perioder av nedsaö prestaöonsförmåga är eö misslyck­ande och innebär aö träning och återhämöxing pulseras felaktigt. Det krävs mer forskning på detta områ­de för aö ge alla svar.

Aö systematiskt (eller oplanerat) träna ned sig så aö prestaöonsför-mågan blir nedsaö innebär dock föl­jande negaöva konsekvenser: pre-staöonsförmågan är nedsaö, topp­fartsträning är omöjlig, teknikträ­ning försvåras, det är psykologisk påfrestande, immunsystemet är nedsaö, och tillståndet är ogynn­samt för adapöon (tveksamt om kroppen tillgodogör sig träningen). Vad som händer på lång sikt med moövaöon och eventuell utbrändhet är också oklart.

Avslutande slutsatser

"En hög kroppsmedvetenhet" är kanske den allra vikögaste förutsäö-ningen for optimal balans mellan träning och återhämtning. Det krävs en hög medvetenhet för aö ständigt anpassa träningen öll små förän­dringar. Detta är i sin tur en förut­sättning för långsikög kontinuerlig prestaöonsutveckling.

"Eö ökat medvetande" ger även en bättre förståelse för dagliga fluktua-öoner i prestaöon, vilket bidrar öl l aö skapa lugn, trygghet och harmo­ni. Risken för aö gripas av panik i samband med en kortvarig nedgång i prestaöon och överge sin tränings­planering minskar. "Ett verktyg"

som kvanööerar den individuella träningsresponsen underlättar ut­värderingen av öäningsprocessen. Träningen bör med andra ord utvär­deras både utifrån den aköves trä-ningsrespons och utseendet på trä­ningsprogrammet. Verktyget är dessutom eö informaöonsrikt un­derlag som underlättar samspelet mellan tränare och aköv. Här finns underlag for både kortsiköga och långsiköga beslut om träningen.

Dagens nyheter skrev den 1 novem­ber 1998 om svensk skidsports nya jäöelöfte. Per Elofssons framgångar (öllika väntade framgångar) t i l l ­skrivs en imponerande klokhet i trä­ningen. Elofsson vilar när han kän­ner för det och undviker på så säö eö av skidåkarnas stora problem -"sjukdomar". Budskapet är tydligt -skynda långsamt och utveckla för­mågan aö lyssna på kroppen! "Kron­prinsen knockade skidkungen" löd rubriken i Dagens nyheter den 29 november 1998. Elofsson har uöfrån svensk standard varit sensaöonellt frisk under öera år och har nu dess­utom ordnat med Sveriges första världscup seger sedan 1994.

Referenser

American College of Sports Medicine, 1998 at http://wwwacsm.org/ac8mu80chtn1

Fry, R.W., Morton, AJl, & Keast, D. (1991). Overtraining in Athletes: An Update. Sports Medicine, 12,32-65.

Kenttä, G., & Hassmén, P. (1998). Förekom­sten av överträning bland idrottsgymnasis­ter Vad händer sedan? I: G. Patriksson (Red.), SVEBIs årsbok 1998. Lund: Lunds Universitet.

Kenttä, G., & Haasmén, P. (1998b). Overtrai­ning and Recovery: A conceptual modeL Sports Medicine, 26,1-16.

Knipers, H. & Keizer, ILA. (1988). Overtrai­ning in Elite Athletes: Review and Directions för Öie Puture. Sports Medicine, 6,79-92.

Mackmnon, L.T. (1998). The effect of overre-aching and overtraining on immune func­tion. In: Overtraining in Sport, pp.219-241. Human Kinetics: Champaign, IL.

Morgan, W. P., Brown, D.R., RagHn, J.S., O^Connor P.J., & ETlickson K.A (1987). Psy­chological monitoring of overtraining and staleness. Britösh Journal of Sports Medicine, 21,107-114.

Raglin, J.S. (1993). Overtraining and stale­ness: Psychometric monitoring of endurance athletes. In Handbook of Reasearch on Sport Psychology. Singer, RB., Murphey M & Tennant, L.K Macmillan: New York.